Kickstarterklockor är ju något vi brukar älska att hata på forumet, oftast på mycket goda grunder. Oinspirerade DW-kloner, Sub-kloner och allmänt fantasilösa klockor som i 99 fall av hundra är totalt ointressanta. Men i höstas fick jag faktiskt syn på en som verkade lite intressant.
Det kom ett SMS med en avi. Då går vi till Pressbyrån då.
Den skarpsynta kan redan nu se vad det här är. Och i lådan fanns där en låda.
Bredvid lådan låg en bonusgummistånk.
Och i lådan låg där en låda. Har jag köpt en jävla babuschka eller vad?
Nu börjar det likna något.
En Hamtun H1, en modern automatisk dykare i titan.
Åsså ett vristskott.
Här är alltså min för ögonblicket moderna klocka, en Hamtun H1, helt i titan. Automatiskt Seiko NH35-verk med hackning och handuppdrag, inget man kanske skriver hem om, men en pålitlig arbetshäst som i princip varenda urmakare på planeten kan fixa till om det skulle vara något. Sandwichtavla, det är alltid trevligt. 200 m water rating, inga konstigheter, och skruvad krona givetvis. Modernt midsize, 41 mm exklusive kronan, men bärs relativt stort. Boetten känns gedigen. Safirglas med någon slags AR-coating, helt ok. Enriktad vridring på 120 klick, skönt distinkt och känns exakt. Keramisk bezel med infälld lume. Lumen är aningen svag, men gör jobbet. Den är väl inte något designmässigt unikum, men tillräckligt egen för att inte kännas som en direkt ripoff. Hyggligt bekväm länk i titan med skruvade länkar och SEL. Kvaliteten känns på det hela taget bra, faktiskt snäppet högre än de flesta mikromärken jag har erfarenhet av. Att den är helt i titan gör klockan rätt så lätt, trots det ganska grova godset i både boett och länk.
Nu ska jag provköra den några dagar för att få en känsla för gång och så, men som första intryck gav klockan positiva vibbar, och det känns som klockan kostar mer än vad den faktiskt gör, det är alltid en bra känsla. För att vara ett helt nytt klockmärke har den engelska killen bakom märket fått en bra start, hoppas att det håller i sig.
Det kom ett SMS med en avi. Då går vi till Pressbyrån då.
Den skarpsynta kan redan nu se vad det här är. Och i lådan fanns där en låda.
Bredvid lådan låg en bonusgummistånk.
Och i lådan låg där en låda. Har jag köpt en jävla babuschka eller vad?
Nu börjar det likna något.
En Hamtun H1, en modern automatisk dykare i titan.
Åsså ett vristskott.
Här är alltså min för ögonblicket moderna klocka, en Hamtun H1, helt i titan. Automatiskt Seiko NH35-verk med hackning och handuppdrag, inget man kanske skriver hem om, men en pålitlig arbetshäst som i princip varenda urmakare på planeten kan fixa till om det skulle vara något. Sandwichtavla, det är alltid trevligt. 200 m water rating, inga konstigheter, och skruvad krona givetvis. Modernt midsize, 41 mm exklusive kronan, men bärs relativt stort. Boetten känns gedigen. Safirglas med någon slags AR-coating, helt ok. Enriktad vridring på 120 klick, skönt distinkt och känns exakt. Keramisk bezel med infälld lume. Lumen är aningen svag, men gör jobbet. Den är väl inte något designmässigt unikum, men tillräckligt egen för att inte kännas som en direkt ripoff. Hyggligt bekväm länk i titan med skruvade länkar och SEL. Kvaliteten känns på det hela taget bra, faktiskt snäppet högre än de flesta mikromärken jag har erfarenhet av. Att den är helt i titan gör klockan rätt så lätt, trots det ganska grova godset i både boett och länk.
Nu ska jag provköra den några dagar för att få en känsla för gång och så, men som första intryck gav klockan positiva vibbar, och det känns som klockan kostar mer än vad den faktiskt gör, det är alltid en bra känsla. För att vara ett helt nytt klockmärke har den engelska killen bakom märket fått en bra start, hoppas att det håller i sig.
Senast ändrad:
.