God afton nördar!
Som i ett led av klockgodis signerat olika medlemmar kommer jag trötta ut er med en ny dinka varje dag i en vecka. Allt detta fint uppstyrt av Fabian.
Ja, då börjar vi! Funderade på vilka ur som skulle få vara med, men blev inte klokare, så jag inleder med det äldsta uret och rör mig sedan framåt mot nutiden. Tillbaka till nörderiet, för visst är jag en av nördigare samlarna som letar efter de där små udda skapelserna. Vet inte var det började men när jag satt och sökte efter dyra dussindykare slog mig tanken att man kan köpa betydligt roligare, ovanligare, finare och historiska pjäser för en bråkdel av vad dussindykarna kostade. Då tanken utgick från rolexdykarna gick jag bakåt i tiden, vad kom före submarinern? Här har Rolex ett par trevliga modeller, men det kommer vi till senare. Men Rolex är Rolex och Rolex är dyrt. Vem mer har legat långt fram i utvecklingen och har lite cred? Omega! Vi är nu hos Omega på tidigt 1900-tal.
Årtalet är 1916 och mitt exemplar skruvas ihop på fabriken. När vi nu är nästan 100 är tillbaka i tiden ser inte saker och ting ut som idag. Det rostfria stålet var knappt uppfunnet så om man skulle tillverka en boett som tåler lite fukt föll ofta valet på lågkaratigt guld eller sterling silver då de ej oxiderar så kraftigt. Mitt exemplar är av just sterling silver. Tavlan är av emalj och visarna och de en gång målade indexen är radium. Glaset är faktiskt gjort i någon sorts plast och jag misstänker att det är original, eller ruskigt nära i vart fall. Man kan se på glaset var radiumvisarna stod när den lämnades åt sitt eget öde i någon låda och glaset är iögonfallande gult. När man polerar glaset kommer det fram en väldigt stark lukt, lite kuludda. Många detaljer är fascinerande, men vad har detta med rolexdykare att göra?
Jo, detta är ett tidigt försök att täta uren mot damm och fukt. Konstruktionen benämns oftast semi hermetic, dvs. den är lite halvtät. Boetten är av monocoque typ och saknar boettlock på baksidan. Den räfflade glasringen är gängad för en tät konstruktion. Det tillverkades även full hermetic boetter men dessa var ej särskillt användarvänliga då man var tvungen att öppna boetten varje gång man skulle dra upp uret. Här en variant fån Rolex:
Rolex gick vidare, precis som Omega, men det började med ur som min Omega. Tankarna sattes igång och man jobbade för att automatisera uppdragningen av uren utan att de blev clownstora, 35 mm +
Min Omega mäter 35.3 mm så det var en av de större uren på sin tid vilket innebär att de är full bärbara än idag. Och hur tufft är det inte att glida runt bland kontorsfolket och deras nya, blanka och historielösa (nåja, nästan) dinkor med sin 100 år gamla förfader från Omega, som faktiskt är både stänk och dammskyddad?
Som i ett led av klockgodis signerat olika medlemmar kommer jag trötta ut er med en ny dinka varje dag i en vecka. Allt detta fint uppstyrt av Fabian.
Ja, då börjar vi! Funderade på vilka ur som skulle få vara med, men blev inte klokare, så jag inleder med det äldsta uret och rör mig sedan framåt mot nutiden. Tillbaka till nörderiet, för visst är jag en av nördigare samlarna som letar efter de där små udda skapelserna. Vet inte var det började men när jag satt och sökte efter dyra dussindykare slog mig tanken att man kan köpa betydligt roligare, ovanligare, finare och historiska pjäser för en bråkdel av vad dussindykarna kostade. Då tanken utgick från rolexdykarna gick jag bakåt i tiden, vad kom före submarinern? Här har Rolex ett par trevliga modeller, men det kommer vi till senare. Men Rolex är Rolex och Rolex är dyrt. Vem mer har legat långt fram i utvecklingen och har lite cred? Omega! Vi är nu hos Omega på tidigt 1900-tal.
Årtalet är 1916 och mitt exemplar skruvas ihop på fabriken. När vi nu är nästan 100 är tillbaka i tiden ser inte saker och ting ut som idag. Det rostfria stålet var knappt uppfunnet så om man skulle tillverka en boett som tåler lite fukt föll ofta valet på lågkaratigt guld eller sterling silver då de ej oxiderar så kraftigt. Mitt exemplar är av just sterling silver. Tavlan är av emalj och visarna och de en gång målade indexen är radium. Glaset är faktiskt gjort i någon sorts plast och jag misstänker att det är original, eller ruskigt nära i vart fall. Man kan se på glaset var radiumvisarna stod när den lämnades åt sitt eget öde i någon låda och glaset är iögonfallande gult. När man polerar glaset kommer det fram en väldigt stark lukt, lite kuludda. Många detaljer är fascinerande, men vad har detta med rolexdykare att göra?
Jo, detta är ett tidigt försök att täta uren mot damm och fukt. Konstruktionen benämns oftast semi hermetic, dvs. den är lite halvtät. Boetten är av monocoque typ och saknar boettlock på baksidan. Den räfflade glasringen är gängad för en tät konstruktion. Det tillverkades även full hermetic boetter men dessa var ej särskillt användarvänliga då man var tvungen att öppna boetten varje gång man skulle dra upp uret. Här en variant fån Rolex:
Rolex gick vidare, precis som Omega, men det började med ur som min Omega. Tankarna sattes igång och man jobbade för att automatisera uppdragningen av uren utan att de blev clownstora, 35 mm +
Min Omega mäter 35.3 mm så det var en av de större uren på sin tid vilket innebär att de är full bärbara än idag. Och hur tufft är det inte att glida runt bland kontorsfolket och deras nya, blanka och historielösa (nåja, nästan) dinkor med sin 100 år gamla förfader från Omega, som faktiskt är både stänk och dammskyddad?
