Whedda
Rolex
Onsdag - "If you were flying the Concorde tomorrow - You´d wear a Rolex"
I dagens klocka av Whedda tar vi idag ett steg tillbaka till Rolex och närmare bestämt slutet av 1970-talet. Om jag pratade mångsidigheten i en Datejust i måndagens inlägg är det ingenting emot möjligheterna som öppnar sig vid köpet av en Rolex GMT Master 1675...
Men för att till fullo förstå betydelsen för den här modell behöver vi gå tillbaka till början av 1950-talet och ett samarbete mellan två av världens giganter.
Rolex hade lanserat sin oysterboett som blivit en stor Succé. Företaget blev kontaktade av flygbolaget Pan Am (Pan American Airlines); det bolag som mer eller mindre dominerade luften under den här perioden. Pan Am stod inför ett dilemma. Då företaget nu hade möjligheten att flyga långa sträckor, bland annat över Atlanten hade ett behov av en klocka som kunde visa piloten tiden i såväl avrese- som destinationsort.
Vad Rolex gjorde var att man utvecklade den befintliga Turn-O-Graphen (ref 6202) och modifierade vridringen och urverket för att skapa tidernas första GMT Master (ref. 6542) under 1954. GMT stod för Greenwich Mean Time och med det nya verket 1036 hade man inkluderat en 24h-visare på tavlan.
Vridringen hade även den 24h markering och genom att vrida ringen kunde man enkelt med hjälp av den nya 24h visaren (som figurerar som ny timvisare) läsa av ytterligare en tidson. Vridringen var från början i en bachelite-plast vilket man snabbt insåg var ett extremt känsligt material för sprickor. Detta gjorde att nästan alla dessa vridringar byttes mot aluminiumalternativ vilket gör dessa originalbezel i bachelite enormt eftertraktade och ofta dyrare än resten av klockan. Men mer om det en annan gång.
Vridringen hade en annan egenskap som var nytt från Rolex. Den var halverad där den övre halvan var mörkblå och den undre röd. Detta var för att tydligare ange om det rörde sig om dag eller natt och har i efterhand givit modellerna sitt karaktäriska namn "Pepsi" då det påminner om läskföretagets logotyp. Klockan var försedd med ett svagt kupat plexiglas med en förstoring vid datumet för ökad läsbarhet.
Nu handlar ju faktiskt inte dagens klocka om ref. 6542. Efter bara 5 år skrotade man den första generationens GMT Master till förmån för referensen vi skall fokusera på i dagens inlägg nämligen 1675. 1959 lanserades modellen och de största förändringarna som skett var att boetten förstorats från ca 37mm till 40mm och försetts med kronskydd. Vridringen var bytt till aluminum och verket var uppgraderat till kaliber 1565. De första 10 åren hade 1675 en lackad högblank tavla med text i guld eller Gilt som de vanligtvis kallas. 24h visaren hade en liten pil och klockorna levererades till största del på en nitad oysterlänk av ref. 7206 med ändlänkar 58. Någonstans runt mitten av 1960-talet uppgraderades verket igen till den sedan legendariska kalibern 1575 som sedan satt i referensen i närmare 15 år! Många med mig anser att just kaliber 15XX från Rolex är bland de mest pålitliga, driftsäkra och välbyggda verk som någonsin tillverkas. Verk som i många fall kunde gå ett årtionde utan service och fortfarande prestera inom C.O.S.C.
I mitten/slutet av 60-talet kommer vi på allvar in på den version av 1675 som är i fokus idag. Tavlan gick från spegelblank till matt och fick målade index i Tritium. Detta är för mig DEFINITIONEN av Vintage Rolex och verkligen företagets DNA. Välbyggda klockor som inte bara satt handlederna hos högt ansedda Pan Am piloterna utan även de ännu saltare grabbarna i marinkåren som ofta dokumenterats bära 1675 i exempelvis Vietnamkriget. Nedan ser vi Marlon Brando sporta en 1675 med avslagen vridring och tropicband i filmen Apocolypse Now från 1979.
Brandos karaktär Walter E. Kurtz var knappast den enda som känd för att sporta den ikoniska modellen. Andra kända bärare var Fidel Castro, Ché Guevara, Pablo Picasso och Ferraris CEO Luca di Montezemolo.
Klockan i min samling är från 1977 och inhandlades 2010 från en seriös säljare i Kalifornien. Klockan hade en okänd servicehistorik men har sedan dess gått ca - 4sek/dag vilket får ses som riktigt imponerande. Detta var den första Rolex jag själv köpte och spänningen var enorm när jag fick klockan levererad till mig av en släkting som var på besök från Staterna.
Vad som verkligen gör 1675 till Världens mest mångsidiga klocka är det faktum att modellen levererades med en rad olika alternativ. Klockan gick att få på den sportiga Oysterlänken (vid 1977 var det ref.7836 och 78360 som gällde) men även den lite elegantare Jubileelänken. Det må vara en sportklocka men det rörde sig trots allt om en modell framtagen för piloter och på jubilee passar klockan utmärkt till uniformen.
Det fanns även från mitten av 70-talet två alternativ av vridringar där man kunde välja mellan antingen den klassiska "Pepsi-ringen" eller ett helsvart alternativ som påminde mer om estetiken hos syskonmodellen Submariner.
Detta kombinerat med möjligheten att bära klockan på läder- eller natoband gör att den verkligen kan se ut på hur många sätt som helst. I ett nyservat skick skall klockan klara en vattentäthet på 50m vilket gör att den absolut pallar för stranden eller duschen.
Min GMT är precis allt vad jag älskar med Vintage Rolex. Det är kanske inte den dyraste klockan i samlingen men det är förmodligen den klocka som pryder min handled störst del av tiden.
Morgondagens klocka är något helt annat och en modell som närmast definierade ett helt produktsegment och gjorde sin skapare till en odödlig ikon i klockhistorien.
I dagens klocka av Whedda tar vi idag ett steg tillbaka till Rolex och närmare bestämt slutet av 1970-talet. Om jag pratade mångsidigheten i en Datejust i måndagens inlägg är det ingenting emot möjligheterna som öppnar sig vid köpet av en Rolex GMT Master 1675...
Men för att till fullo förstå betydelsen för den här modell behöver vi gå tillbaka till början av 1950-talet och ett samarbete mellan två av världens giganter.
Rolex hade lanserat sin oysterboett som blivit en stor Succé. Företaget blev kontaktade av flygbolaget Pan Am (Pan American Airlines); det bolag som mer eller mindre dominerade luften under den här perioden. Pan Am stod inför ett dilemma. Då företaget nu hade möjligheten att flyga långa sträckor, bland annat över Atlanten hade ett behov av en klocka som kunde visa piloten tiden i såväl avrese- som destinationsort.
Vad Rolex gjorde var att man utvecklade den befintliga Turn-O-Graphen (ref 6202) och modifierade vridringen och urverket för att skapa tidernas första GMT Master (ref. 6542) under 1954. GMT stod för Greenwich Mean Time och med det nya verket 1036 hade man inkluderat en 24h-visare på tavlan.
Vridringen hade även den 24h markering och genom att vrida ringen kunde man enkelt med hjälp av den nya 24h visaren (som figurerar som ny timvisare) läsa av ytterligare en tidson. Vridringen var från början i en bachelite-plast vilket man snabbt insåg var ett extremt känsligt material för sprickor. Detta gjorde att nästan alla dessa vridringar byttes mot aluminiumalternativ vilket gör dessa originalbezel i bachelite enormt eftertraktade och ofta dyrare än resten av klockan. Men mer om det en annan gång.
Vridringen hade en annan egenskap som var nytt från Rolex. Den var halverad där den övre halvan var mörkblå och den undre röd. Detta var för att tydligare ange om det rörde sig om dag eller natt och har i efterhand givit modellerna sitt karaktäriska namn "Pepsi" då det påminner om läskföretagets logotyp. Klockan var försedd med ett svagt kupat plexiglas med en förstoring vid datumet för ökad läsbarhet.
Nu handlar ju faktiskt inte dagens klocka om ref. 6542. Efter bara 5 år skrotade man den första generationens GMT Master till förmån för referensen vi skall fokusera på i dagens inlägg nämligen 1675. 1959 lanserades modellen och de största förändringarna som skett var att boetten förstorats från ca 37mm till 40mm och försetts med kronskydd. Vridringen var bytt till aluminum och verket var uppgraderat till kaliber 1565. De första 10 åren hade 1675 en lackad högblank tavla med text i guld eller Gilt som de vanligtvis kallas. 24h visaren hade en liten pil och klockorna levererades till största del på en nitad oysterlänk av ref. 7206 med ändlänkar 58. Någonstans runt mitten av 1960-talet uppgraderades verket igen till den sedan legendariska kalibern 1575 som sedan satt i referensen i närmare 15 år! Många med mig anser att just kaliber 15XX från Rolex är bland de mest pålitliga, driftsäkra och välbyggda verk som någonsin tillverkas. Verk som i många fall kunde gå ett årtionde utan service och fortfarande prestera inom C.O.S.C.
I mitten/slutet av 60-talet kommer vi på allvar in på den version av 1675 som är i fokus idag. Tavlan gick från spegelblank till matt och fick målade index i Tritium. Detta är för mig DEFINITIONEN av Vintage Rolex och verkligen företagets DNA. Välbyggda klockor som inte bara satt handlederna hos högt ansedda Pan Am piloterna utan även de ännu saltare grabbarna i marinkåren som ofta dokumenterats bära 1675 i exempelvis Vietnamkriget. Nedan ser vi Marlon Brando sporta en 1675 med avslagen vridring och tropicband i filmen Apocolypse Now från 1979.
Brandos karaktär Walter E. Kurtz var knappast den enda som känd för att sporta den ikoniska modellen. Andra kända bärare var Fidel Castro, Ché Guevara, Pablo Picasso och Ferraris CEO Luca di Montezemolo.
Klockan i min samling är från 1977 och inhandlades 2010 från en seriös säljare i Kalifornien. Klockan hade en okänd servicehistorik men har sedan dess gått ca - 4sek/dag vilket får ses som riktigt imponerande. Detta var den första Rolex jag själv köpte och spänningen var enorm när jag fick klockan levererad till mig av en släkting som var på besök från Staterna.
Vad som verkligen gör 1675 till Världens mest mångsidiga klocka är det faktum att modellen levererades med en rad olika alternativ. Klockan gick att få på den sportiga Oysterlänken (vid 1977 var det ref.7836 och 78360 som gällde) men även den lite elegantare Jubileelänken. Det må vara en sportklocka men det rörde sig trots allt om en modell framtagen för piloter och på jubilee passar klockan utmärkt till uniformen.
Det fanns även från mitten av 70-talet två alternativ av vridringar där man kunde välja mellan antingen den klassiska "Pepsi-ringen" eller ett helsvart alternativ som påminde mer om estetiken hos syskonmodellen Submariner.
Detta kombinerat med möjligheten att bära klockan på läder- eller natoband gör att den verkligen kan se ut på hur många sätt som helst. I ett nyservat skick skall klockan klara en vattentäthet på 50m vilket gör att den absolut pallar för stranden eller duschen.
Min GMT är precis allt vad jag älskar med Vintage Rolex. Det är kanske inte den dyraste klockan i samlingen men det är förmodligen den klocka som pryder min handled störst del av tiden.
Morgondagens klocka är något helt annat och en modell som närmast definierade ett helt produktsegment och gjorde sin skapare till en odödlig ikon i klockhistorien.
