• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Den stora förälder- och barntråden

Lukkan

Cartier
Det är olika, själv klippte jag klorna på vår grabb 24 timmar efter födseln :)

ikväll ska det monteras vyssan lull på spjälsängen, hoppas på mer sömn än 4 timmar inatt :)
Hade en som spelade blinka lilla stjärna med nallar runt och himlen som lös upp sängen men vetefan sluta funka så skulle byta ut batteriet så hade hela plastet smält där inne tur att de aldrig började brinna sen den dagen aldrig mer.
 

RosaCasio

Cartier
Hade en som spelade blinka lilla stjärna med nallar runt och himlen som lös upp sängen men vetefan sluta funka så skulle byta ut batteriet så hade hela plastet smält där inne tur att de aldrig började brinna sen den dagen aldrig mer.
Tror du tänker på något annat.

Detta är "Vyssan lull" som man placerar på spjälsängens ben.

upload_2016-10-19_12-52-33.png
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Blir ju nervös när jag läser tråden... frugan är 2 mån gravid och när jag läser om dessa sömnlösa nätter i flera månader, varje sekunds sömn är lyx, spyor och kisskaskader och annat vet jag inte riktigt vad jag har gett mig in på. :-O

Leder då till frågan som är tabu : Har ni som förälder någonsin ångrat att ni fått barn? Jag inser att frågeställningen är tabu men det var ju en del artiklar i DN(?) för några månader sen om föräldrar som ångrade sina föräldrarskap trots att de älskade sina barn.
 

Denke

Brännström
Moderator
Pledge Member
2-Faktor
Blir ju nervös när jag läser tråden... frugan är 2 mån gravid och när jag läser om dessa sömnlösa nätter i flera månader, varje sekunds sömn är lyx, spyor och kisskaskader och annat vet jag inte riktigt vad jag har gett mig in på. :-O

Leder då till frågan som är tabu : Har ni som förälder någonsin ångrat att ni fått barn? Jag inser att frågeställningen är tabu men det var ju en del artiklar i DN(?) för några månader sen om föräldrar som ångrade sina föräldrarskap trots att de älskade sina barn.

Ångrar inte ett enda av mina barn! Ångrar däremot några av mina exfruar. :D
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Ångrar inte ett enda av mina barn! Ångrar däremot några av mina exfruar. :D

Ha ha, jo det låter mer rimligt eller vanligare.
Alltså, barn är gulliga som tusan och nyblivna föräldrar ser lyckliga ut, (samtidigt väldigt trötta). :)
Men föräldrarskap har aldrig varit något jag saknat någonsin. Jag är 44 år.
Jag förstår i teorin hur man kan sakna och ha denna längtan men det sitter inte i hjärtat på mig.
Jag är därför lite orolig om jag kan hantera föräldrarskapet på ett bra sätt men jag hoppas att längtan inte är samma sak som att bli en god förälder.

Förresten här är artikelserien. SVD var det visst.
 

Denke

Brännström
Moderator
Pledge Member
2-Faktor
Ha ha, jo det låter mer rimligt eller vanligare.
Alltså, barn är gulliga som tusan och nyblivna föräldrar ser lyckliga ut, (samtidigt väldigt trötta). :)
Men föräldrarskap har aldrig varit något jag saknat någonsin. Jag är 44 år.
Jag förstår i teorin hur man kan sakna och ha denna längtan men det sitter inte i hjärtat på mig.
Jag är därför lite orolig om jag kan hantera föräldrarskapet på ett bra sätt men jag hoppas att längtan inte är samma sak som att bli en god förälder.

Förresten här är artikelserien. SVD var det visst.

Jag tror din inställning är sund. Är man lite skeptisk och orolig så blir man kanske mer flexibel och har lättare att anpassa sig till de omställningar som krävs, varje barn och föräldraskap är ju så unikt och det finns ju inga direkta facit (bortsett från de där basala bitarna med mat och sånt ;) ).

Jag kan tänka mig att det kan bli ett svårare föräldraskap om man har it all figured out redan innan och en bestämd bild av hur det ska bli eftersom det i verkligheten ändå inte blir ett dugg som man tänkt sig...

Innan jag fick mitt första barn var jag också helt ointresserad av barn och kunde inte se mig själv som förälder. Nu har jag sex barn så jag vet inte riktigt vad som hände. Det är obegripligt att man lyckas hålla ihop det, men jag älskar varje sekund av det! :)
 

Strindberg

Patek
2-Faktor
@spammerstakeahike Du behöver nog inte oroa dig så värst. Oavsett om du "ångrar" dig eller ej så kommer du (nog) att bli förvånad själv över dina känslor. Min fru var ointresserad av barn upp i trettioårsåldern, och jag var betydligt mer på än henne. Nu då ongen kommit är hon helt uppe i det och säger själv att hon aldrig kunnat vänta sig de här känslorna. Så verkar det vara för många.
Och blir det inte så för dig får du väl gå i terapi. ;)
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Jag tror din inställning är sund. Är man lite skeptisk och orolig så blir man kanske mer flexibel och har lättare att anpassa sig till de omställningar som krävs, varje barn och föräldraskap är ju så unikt och det finns ju inga direkta facit (bortsett från de där basala bitarna med mat och sånt ;) ).

Jag kan tänka mig att det kan bli ett svårare föräldraskap om man har it all figured out redan innan och en bestämd bild av hur det ska bli eftersom det i verkligheten ändå inte blir ett dugg som man tänkt sig...

Innan jag fick mitt första barn var jag också helt ointresserad av barn och kunde inte se mig själv som förälder. Nu har jag sex barn så jag vet inte riktigt vad som hände. Det är obegripligt att man lyckas hålla ihop det, men jag älskar varje sekund av det! :)

Det du skriver låter förnuftigt. Ja, jag kan väl mycket tänka mig att om man har etsat in en inre bild att föräldrarskapet ska se ut si eller så, då kanske man blir besviken när det visar sig att inga givna mallar finns och alla "avvikelser är normala". Det du skrev gav mig lite tröst. Tack. Däremot oroar du mig lite när du skriver att du inte haft en tanke på barn men numera har 6. :)
Denna... känsla av kärlek och föräldrarskap infann den sig innan/i samband / efter förlossningen?
Edit:
Varje morgon lägger jag min hand på min frus mage och säger "god morgon". Men den rätta känslan infinner sig inte. Har ju inte sett ungen på ultraljud än om det har en betydelse. Jag har googlat på hur barn ser ut när de är ~8 veckor gamla och man får inte nån direkt wow känsla. Så redan där blev jag lite orolig. :)
 
Senast ändrad:

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
@spammerstakeahike Du behöver nog inte oroa dig så värst. Oavsett om du "ångrar" dig eller ej så kommer du (nog) att bli förvånad själv över dina känslor. Min fru var ointresserad av barn upp i trettioårsåldern, och jag var betydligt mer på än henne. Nu då ongen kommit är hon helt uppe i det och säger själv att hon aldrig kunnat vänta sig de här känslorna. Så verkar det vara för många.
Och blir det inte så för dig får du väl gå i terapi. ;)

Ah, ja, jag ska inte vara för nervös. Detta kanske låter dumt men vi har två katter hemma. Kunde inte tänka mig att ha /älska en katt innan men nu är jag väldigt fäst vid dem. Kanske är det ungefär så det går till.
 

zeke_varg

Omega
Man ska inte oroa sig för saker man inte kan göra något åt. Fortsätt klappa henne på magen och var tryggheten hon behöver. Thats it. Man är clueless från början men man lär sig hur grejerna funkar eftersom. Som att cykla. Tro dock aldrig att du har facit för barnet ändrar på kravmönstret ständigt.

Älska barnet kommer du göra. Det är ett som är säkert.
 
Norrlänningen för 3 år sedan:
Hatar ungar, kör Ferrari och spyr galla över svenssonlivet med identitetslösa föräldrar som saknar karaktär.


Norrlänningen idag:

Sitter och hoppar av längtan efter att få åka på dagis och hämta dottern i en Volvo V60.
Sen kanske vi åker på Leos lekland och drar på oss en förkylning eller två, sen kan vi vara hemma och vabba/kolla Masha & björnen ett par dagar. :woot:

Jag tror inte att du hittar en person i Sverige som har gjort en större helomvändning när det gäller barn och familjeliv än jag har gjort, med det sagt så tror jag att du kan känna dig alldeles lugn i dina tankar. Jag har tänkt likadant X 100 ungefär. Jag är numera urtypen av lökig familjefar, alltså en sådan där som jag själv avskydde som pesten för tre år sedan.
 

Chris Cage

Omega
2-Faktor
Det du skriver låter förnuftigt. Ja, jag kan väl mycket tänka mig att om man har etsat in en inre bild att föräldrarskapet ska se ut si eller så, då kanske man blir besviken när det visar sig att inga givna mallar finns och alla "avvikelser är normala". Det du skrev gav mig lite tröst. Tack. Däremot oroar du mig lite när du skriver att du inte haft en tanke på barn men numera har 6. :)
Denna... känsla av kärlek och föräldrarskap infann den sig innan/i samband / efter förlossningen?
Edit:
Varje morgon lägger jag min hand på min frus mage och säger "god morgon". Men den rätta känslan infinner sig inte. Har ju inte sett ungen på ultraljud än om det har en betydelse. Jag har googlat på hur barn ser ut när de är ~8 veckor gamla och man får inte nån direkt wow känsla. Så redan där blev jag lite orolig. :)
Va inte orolig. Upplevde samma sak själv,den där uber känslan kom ju inte när frugan var gravid. Den kom från ingenstsns sen helt plötsligt när vår dotter föddes. Känslan växte jätte mycket sedan i otrolig fart under de närmaste veckorna. Nu längtar man efter henne om de åker iväg en helg till svär göräldrarna.

Va inte orolig. Försök inte planera allt. Visst ibland är man trött (riktigt trött) men det är det värt i längden.

Lycka till
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Norrlänningen för 3 år sedan:
Hatar ungar, kör Ferrari och spyr galla över svenssonlivet med identitetslösa föräldrar som saknar karaktär.


Norrlänningen idag:

Sitter och hoppar av längtan efter att få åka på dagis och hämta dottern i en Volvo V60.
Sen kanske vi åker på Leos lekland och drar på oss en förkylning eller två, sen kan vi vara hemma och vabba/kolla Masha & björnen ett par dagar. :woot:

Jag tror inte att du hittar en person i Sverige som har gjort en större helomvändning när det gäller barn och familjeliv än jag har gjort, med det sagt så tror jag att du kan känna dig alldeles lugn i dina tankar. Jag har tänkt likadant X 100 ungefär. Jag är numera urtypen av lökig familjefar, alltså en sådan där som jag själv avskydde som pesten för tre år sedan.

Tack. Det är en lättnad för mig att läsa alla era erfarenheter.
En fråga : Fritid och hobby är inte på tal om som nybliven förälder antar jag. Jag ser ju t ex hur nyblivna mödrar försöker komma tillbaka till sitt "forna jag" genom att ta en joggingrunda med barnvagn. Hur har ni tid att hänga på klocksnack? :-D
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Va inte orolig. Upplevde samma sak själv,den där uber känslan kom ju inte när frugan var gravid. Den kom från ingenstsns sen helt plötsligt när vår dotter föddes. Känslan växte jätte mycket sedan i otrolig fart under de närmaste veckorna. Nu längtar man efter henne om de åker iväg en helg till svär göräldrarna.

Va inte orolig. Försök inte planera allt. Visst ibland är man trött (riktigt trött) men det är det värt i längden.

Lycka till

Tack Chris Cage för värdefull input. Jag betraktar mig som normal då. :)
Det som är svårast just nu är att visa engagemang som kommer från hjärtat. Jag försöker så gott jag kan att avlasta här hemma, städa, laga mat, passa upp frun mm. Men jag vältrar mig inte i graviditets/barnböcker om man säger så. Googlar lite om folsyra typ.
Jag hänger hellre på klocksnack! ^^
 

Strindberg

Patek
2-Faktor
Tack. Det är en lättnad för mig att läsa alla era erfarenheter.
En fråga : Fritid och hobby är inte på tal om som nybliven förälder antar jag. Jag ser ju t ex hur nyblivna mödrar försöker komma tillbaka till sitt "forna jag" genom att ta en joggingrunda med barnvagn. Hur har ni tid att hänga på klocksnack? :-D
Fritid och hobby är viktigare än någonsin!
Båda föräldrarna ska verkligen prioritera egentid, även om det bara blir en halvtimme i taget eller så. En glad människa är en bättre förälder.
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Fritid och hobby är viktigare än någonsin!
Båda föräldrarna ska verkligen prioritera egentid, även om det bara blir en halvtimme i taget eller så. En glad människa är en bättre förälder.

Ja, egentid är väldigt viktigt. Kanske kan göra en deal med frun (som också har många hobbies) att vi alternerar med att passa barnet x timmar /veckan så får man lite gjort!
 

Torsten

Vacheron
2-Faktor
Innan jag fick mitt första barn var jag också helt ointresserad av barn och kunde inte se mig själv som förälder. Nu har jag sex barn så jag vet inte riktigt vad som hände. Det är obegripligt att man lyckas hålla ihop det, men jag älskar varje sekund av det! :)
Härligt, Felix Herngren har äntligen kommit ut! :woot:

@spammerstakeahike Du kan försöka förbereda dig men det går inte. När ungen ploppar ut känns det helt overkligt trots att man vet vad som ska komma ut.
 

RosaCasio

Cartier
Fritid och hobby är viktigare än någonsin!
Båda föräldrarna ska verkligen prioritera egentid, även om det bara blir en halvtimme i taget eller så. En glad människa är en bättre förälder.
Kan verligen skriva under på detta. Väldigt välbehövligt. För egen del så tar jag ut min egentid på att gå på MFF på stadion, det är liksom heligt och det finns tid.

@spammerstakeahike
Sen kan jag för egen del säga att bebisåret hittills har varit nya saker hela tiden, dom små lär sig nytt hela tiden så man kommer inte riktigt in i nått "normalläge" om du tror det.
 

spammerstakeahike

Patek
2-Faktor
Kan verligen skriva under på detta. Väldigt välbehövligt. För egen del så tar jag ut min egentid på att gå på MFF på stadion, det är liksom heligt och det finns tid.

@spammerstakeahike
Sen kan jag för egen del säga att bebisåret hittills har varit nya saker hela tiden, dom små lär sig nytt hela tiden så man kommer inte riktigt in i nått "normalläge" om du tror det.

Betyder det att man egentligen inte behöver köpa en massa böcker o dylikt?
Fick en rätt bra bok hos MVC. Tror den räcker långt.
 

RosaCasio

Cartier
Betyder det att man egentligen inte behöver köpa en massa böcker o dylikt?
Fick en rätt bra bok hos MVC. Tror den räcker långt.
Det bestämmer du såklart själv. För egen del ( som inte orkar läsa långa texter på nätet ) var det jättebra med vissa böcker. Mest en bok om förlossningen tyckte jag var väldigt bra - "Att Föda" av Gudrun Abascal där det står stycken om partnerns roll. Sen bläddrar jag lite var månad i boken "Stora boken om barn" för att se vad man kan förvänta sig hända härnäst i utvecklingen.
Givetvis är det väldigt olika från par till par men hos oss så blev vi verkligen ett bra team under graviditeten och vi lovade oss själva att vara väldigt öppna med förhoppningar och rädslor. Tog många kvällar där tvn var avstängd och vi bara pratade igenom vad vi tyckte och kände. Din primära roll just nu är att vara ett stöd till din fru men jag tror att det är bra för er båda om du också berättar om dina känslor och tankar till din fru.
Ni är bara 2 månader in och det kommer bli mer och mer verkligt ju mer det syns på magen.
 
Topp