WatchIT
Panerai
Året var 2002 och vi var uppe i Hälsingland för att hälsa på min syster och hennes man som hade lånat hans föräldrars sommarnöje. Vi hade kul trots ett ihållande regn och beslöt oss för att besöka en auktion i Alfta vilket låg nära platsen för sommarnöjet.
Det var en klassisk bonnauktion och vem gillar inte det? Speciellt i hällregn!
Ahh…det handlar ju som vanligt bara om kläder och paraply hjälper ju alltid till. Vi begav oss dit och det gjorde väldigt många andra också visade det sig. Det var en gård som skulle säljas med all interiör så här och förekommande prylar. Det var möbler och all sköns bråte och maskiner och som det visade sig….ett par klockor!
Jag kollade runt och fann en glasmonter i en lada där diverse smycken fanns och 2 vrak till klockor och en lite mer intressant, en herrklocka av märke Zenith. Det repiga glaset passade väl med vädret utanför ladan och under glaset kunde en urtavla i ett mycket bra skick skönjas. Fanns bara ett problem, ingen på auktionen visste vilken person som hade nyckeln till montern (vilket senare visade sig vara utroparen som inte var på plats ännu). Så tyvärr blev det ingen inspektion innan spektaklet började. Jag bröt mot alltså mot regel nr 1; kolla alltid objektet ifråga innan du lägger bud
Regnet fortsatte att ösa ner och all sköns prylar ropades ut till lyckliga nya ägare. Minns väl att en gammal sits (från ett gammalt utedass) för 2 personer såldes för 750 spänn. Vem fan köper sånt? Två sköna hål med exkrementer kvar! Men här köptes allt! Kanske var det regnet och ett behov att bara få med sig något hem? Intressant var det. Min hjärna fokuserade dock bara på Zenith klockan och vad jag skulle bjuda...
Vad är mitt tak? Hmm…hur mycket ska jag bjuda tro…siffror snurrade i huvudet…
Ska jag bara avvakta och låta dom andra slåss och sen bara hugga?
Tänk om den inte ens går? Jag har ju för fan inte ens kollat om den går?
Många tankar snurrade och till sist efter cirka 2 och en halvtimme var det dags. En dyngblöt utropare sa med klar hälsingedialekt ”ja här har vi en klocka av märke Zenith….ser väl ganska bra ut och kanske fungerar….va får ja för Zenithen?”
Min hjärna snurrade…vaddå kanske fungerar?
Då kom det från främre raden efter 10 sekunders total tystnad….
”förrti”
En dam i hatt och en look som hade platsat i vilken valfri gammal svensk pilsnerfilm som helst ropade det första budet..
40? Sa hon 40? 40 spänn? Jag blev helt förvirrad eftersom jag mest funderade på hur högt jag skulle gå och tänkte att "inte mer än 1800 spänn vilket var väl mycket med tanke på att jag inte ens visste om den ens fungerade".
”jaha förrti” sa auktionsutroparen och jag stod fortfarande förstelnad men fick ur mig ”50” i en ren reflex…..
Han slog direkt! "50 spänn till killen med paraplyet" sa han och pekade på mig. Vi var rätt många som passade in på den beskrivningen men klockan hittade till mig och jag betalade 50 spänn med hög puls. Jaha ja tänkte jag….undrar om den fungerar men det gjorde den visade det sig. Gick helt ok och jag drog upp den helt och satte den på höger handled. Tänkte som första tanke att ta den till en urmakare för att byta glas men väl där så kändes det rätt att köra service på den för den såg ut att behöva det. Baksidan andades många besök i jord och lera men gjorde ändå ett hyfsat fräscht intryck och va fan....50 spänn!!!
Jag lämnade in klockan hos en uraffär som även sålde just Zenith vilket var min anledning till att lämna in just där. Jag hade naturligtvis kunnat lämna in den till andra uraffärer/urmakare också men det tänkte jag inte på då vilket är lite komiskt idag.
Efter ett par veckor så fick jag ett samtal om att klockan var klar för hämtning och jag köpte ett nytt brunt läderarmband till klockan och skulle till att betala för servicen då frågan kom.
”Var har du fått tag på klockan?
På auktion svarade jag…
”Vad fick du ge” frågade killen i butiken...
50 spänn svarade jag…
Killen såg alldeles förbluffad ut och jag drog storyn om Alfta auktionen…
”Vill du sälja den? Vår urmakare är intresserad av att köpa den”
Jag hade verkligen inte funderat på att sälja vilket jag sa till honom…
”Han är beredd att ge 8000 för klockan”
Ehh va? Jag hade som sagt gett 50 spänn och servicen gick på 2300 spänn och jag blev rätt ställd. Efter någon minuts betänketid så beslöt jag mig för att tacka nej men undrande varför han bjöd så mycket för en i mina ögon vacker men ingen exklusiv klocka som jag såg det. Jag beslöt mig för att kolla upp klockan. Undrade om det gick att ta reda på när den är tillverkad och tänkte ”jag skickar en mail till Zenith med serienummret så kanske jag får svar”.
2 veckor senare kom det en mail från Zenith…
”Dear Sir, your watch with serial no xxxxxx was produced in 500 units and are fitted with a caliber120 movement. Production date is set to 19xx-03-25….”
Jag började nästan skaka….blev sittande kvar och bara läste mailen om och om igen! Klockan var exakt 1 dag yngre än jag….1 dag…..helt djävla otroligt och vilken tur att jag inte föll för att sälja. Det var helt enkelt meningen att det var jag som skulle bära den vidare. En klocka som inte för den handledstid den förtjänar men som alltid kommer att ha en speciell betydelse för mig. Jag tror inte att den är exklusiv nog att gå för 8000 även om den är tillverkad i 500 ex. Zenith Caliber120 är en standardverk som jag förstått det? Anyway...hoppas att denna historia roar någon och bifogar här några bilder på klockan.
Utelämnar årtalet på klockan för att behålla min egen illusion om att jag och klockan är runt 35 år (min mentala ålder)….
Bild från inköpsåret efter service...
Wristshots 2015:
Bild från idag (typiskt suddig iPhone bild):
Det var en klassisk bonnauktion och vem gillar inte det? Speciellt i hällregn!
Ahh…det handlar ju som vanligt bara om kläder och paraply hjälper ju alltid till. Vi begav oss dit och det gjorde väldigt många andra också visade det sig. Det var en gård som skulle säljas med all interiör så här och förekommande prylar. Det var möbler och all sköns bråte och maskiner och som det visade sig….ett par klockor!Jag kollade runt och fann en glasmonter i en lada där diverse smycken fanns och 2 vrak till klockor och en lite mer intressant, en herrklocka av märke Zenith. Det repiga glaset passade väl med vädret utanför ladan och under glaset kunde en urtavla i ett mycket bra skick skönjas. Fanns bara ett problem, ingen på auktionen visste vilken person som hade nyckeln till montern (vilket senare visade sig vara utroparen som inte var på plats ännu). Så tyvärr blev det ingen inspektion innan spektaklet började. Jag bröt mot alltså mot regel nr 1; kolla alltid objektet ifråga innan du lägger bud
Regnet fortsatte att ösa ner och all sköns prylar ropades ut till lyckliga nya ägare. Minns väl att en gammal sits (från ett gammalt utedass) för 2 personer såldes för 750 spänn. Vem fan köper sånt? Två sköna hål med exkrementer kvar! Men här köptes allt! Kanske var det regnet och ett behov att bara få med sig något hem? Intressant var det. Min hjärna fokuserade dock bara på Zenith klockan och vad jag skulle bjuda...
Vad är mitt tak? Hmm…hur mycket ska jag bjuda tro…siffror snurrade i huvudet…
Ska jag bara avvakta och låta dom andra slåss och sen bara hugga?
Tänk om den inte ens går? Jag har ju för fan inte ens kollat om den går?
Många tankar snurrade och till sist efter cirka 2 och en halvtimme var det dags. En dyngblöt utropare sa med klar hälsingedialekt ”ja här har vi en klocka av märke Zenith….ser väl ganska bra ut och kanske fungerar….va får ja för Zenithen?”
Min hjärna snurrade…vaddå kanske fungerar?
Då kom det från främre raden efter 10 sekunders total tystnad….
”förrti”
En dam i hatt och en look som hade platsat i vilken valfri gammal svensk pilsnerfilm som helst ropade det första budet..
40? Sa hon 40? 40 spänn? Jag blev helt förvirrad eftersom jag mest funderade på hur högt jag skulle gå och tänkte att "inte mer än 1800 spänn vilket var väl mycket med tanke på att jag inte ens visste om den ens fungerade".
”jaha förrti” sa auktionsutroparen och jag stod fortfarande förstelnad men fick ur mig ”50” i en ren reflex…..
Han slog direkt! "50 spänn till killen med paraplyet" sa han och pekade på mig. Vi var rätt många som passade in på den beskrivningen men klockan hittade till mig och jag betalade 50 spänn med hög puls. Jaha ja tänkte jag….undrar om den fungerar men det gjorde den visade det sig. Gick helt ok och jag drog upp den helt och satte den på höger handled. Tänkte som första tanke att ta den till en urmakare för att byta glas men väl där så kändes det rätt att köra service på den för den såg ut att behöva det. Baksidan andades många besök i jord och lera men gjorde ändå ett hyfsat fräscht intryck och va fan....50 spänn!!!
Jag lämnade in klockan hos en uraffär som även sålde just Zenith vilket var min anledning till att lämna in just där. Jag hade naturligtvis kunnat lämna in den till andra uraffärer/urmakare också men det tänkte jag inte på då vilket är lite komiskt idag.
Efter ett par veckor så fick jag ett samtal om att klockan var klar för hämtning och jag köpte ett nytt brunt läderarmband till klockan och skulle till att betala för servicen då frågan kom.
”Var har du fått tag på klockan?
På auktion svarade jag…
”Vad fick du ge” frågade killen i butiken...
50 spänn svarade jag…
Killen såg alldeles förbluffad ut och jag drog storyn om Alfta auktionen…
”Vill du sälja den? Vår urmakare är intresserad av att köpa den”
Jag hade verkligen inte funderat på att sälja vilket jag sa till honom…
”Han är beredd att ge 8000 för klockan”
Ehh va? Jag hade som sagt gett 50 spänn och servicen gick på 2300 spänn och jag blev rätt ställd. Efter någon minuts betänketid så beslöt jag mig för att tacka nej men undrande varför han bjöd så mycket för en i mina ögon vacker men ingen exklusiv klocka som jag såg det. Jag beslöt mig för att kolla upp klockan. Undrade om det gick att ta reda på när den är tillverkad och tänkte ”jag skickar en mail till Zenith med serienummret så kanske jag får svar”.
2 veckor senare kom det en mail från Zenith…
”Dear Sir, your watch with serial no xxxxxx was produced in 500 units and are fitted with a caliber120 movement. Production date is set to 19xx-03-25….”
Jag började nästan skaka….blev sittande kvar och bara läste mailen om och om igen! Klockan var exakt 1 dag yngre än jag….1 dag…..helt djävla otroligt och vilken tur att jag inte föll för att sälja. Det var helt enkelt meningen att det var jag som skulle bära den vidare. En klocka som inte för den handledstid den förtjänar men som alltid kommer att ha en speciell betydelse för mig. Jag tror inte att den är exklusiv nog att gå för 8000 även om den är tillverkad i 500 ex. Zenith Caliber120 är en standardverk som jag förstått det? Anyway...hoppas att denna historia roar någon och bifogar här några bilder på klockan.
Utelämnar årtalet på klockan för att behålla min egen illusion om att jag och klockan är runt 35 år (min mentala ålder)….
Bild från inköpsåret efter service...
Wristshots 2015:
Bild från idag (typiskt suddig iPhone bild):
