IWC är ju som bekant ett hyggligt välrenommerat klockmärke. Huruvida följande historia ska lastas IWC eller dess representant i Sverige, det har jag faktiskt ingen aning om.
En god vän till mig som bodde i Asien för några år sedan köpte sig en Aquatimer Chronograph i titan. Tyvärr hade hans exemplar uppenbara kvalitetsproblem. Efter att ha lämnat in den på ett flertal garantireparationer av olika slag erbjöd sig säljaren i Asien att byta ut exemplaret mot en annan Aquatimer Chronograph som både var helt ny och väsentligt dyrare. Min gode vän accepterade erbjudandet, nöjd med att ha stött på bra och ansvarsfull inställning till service.
Någon tid efter återflytten till Sverige började även den ”nya” Aquatimern att rassla. Den skramlade och lät illa och gick inte heller att dra upp manuellt. Klockan lämnades in på klockavdelningen hos ett stort känt varuhus i Stockholm (fråga mig inte vilket, gissa! ) för kostnadsförslag på reparation. N... förlåt, Varuhuset skickade klockan till fabriken för att få kostnadsförslag och meddelade att det skulle ta några veckor.
Veckorna flöt och min kompis gick till varuhuset för att få besked. Expediten meddelade då att klockan skulle kosta 24 000 kr att reparera. Den visdom som frambringats av tidigare erfarenheter av IWC och frekventa reparationer ledde min kompis till beslutet, ”cut your losses” d.v.s. nu fick det vara nog. Inget mera IWC. Han tackade sålunda nej till reparation och begärde klockan åter. Det fick han utan problem och, tror jag, utan kostnad.
Det är nu det intressanta kommer – och det som kanske kan trigga en och annan spekulation – klockan är nämligen alldeles uppenbart redan reparerad, för den går som en... klocka.
En god vän till mig som bodde i Asien för några år sedan köpte sig en Aquatimer Chronograph i titan. Tyvärr hade hans exemplar uppenbara kvalitetsproblem. Efter att ha lämnat in den på ett flertal garantireparationer av olika slag erbjöd sig säljaren i Asien att byta ut exemplaret mot en annan Aquatimer Chronograph som både var helt ny och väsentligt dyrare. Min gode vän accepterade erbjudandet, nöjd med att ha stött på bra och ansvarsfull inställning till service.
Någon tid efter återflytten till Sverige började även den ”nya” Aquatimern att rassla. Den skramlade och lät illa och gick inte heller att dra upp manuellt. Klockan lämnades in på klockavdelningen hos ett stort känt varuhus i Stockholm (fråga mig inte vilket, gissa! ) för kostnadsförslag på reparation. N... förlåt, Varuhuset skickade klockan till fabriken för att få kostnadsförslag och meddelade att det skulle ta några veckor.
Veckorna flöt och min kompis gick till varuhuset för att få besked. Expediten meddelade då att klockan skulle kosta 24 000 kr att reparera. Den visdom som frambringats av tidigare erfarenheter av IWC och frekventa reparationer ledde min kompis till beslutet, ”cut your losses” d.v.s. nu fick det vara nog. Inget mera IWC. Han tackade sålunda nej till reparation och begärde klockan åter. Det fick han utan problem och, tror jag, utan kostnad.
Det är nu det intressanta kommer – och det som kanske kan trigga en och annan spekulation – klockan är nämligen alldeles uppenbart redan reparerad, för den går som en... klocka.