Jag har alltid haft en förkärlek till Seiko, ett märke som för mig symboliserar både en stark historia likväl prisvärda klockor såväl det handlar om deras äldre eller nyare modeller. Personligen anser jag deras mekaniska kronografer gjorda på 60-70talet ur ägande- och "pang för pengen" perspektiv ytterst trevliga. Ofta med en lite funky design. En av de urverk jag snöat in på senaste åren är 6139, ett verk med en subdial för 30min och med seikos klassiska dag/datum. Olika modeller har kommit och gått i min samling men det finns en modell som är något av 6139's signum, den så kallade poguen med gul tavla. Buren av astronauten William Pogue på hans rymdresa 16 november 1973 till 8 februari 1974...
Designen är funky, massor med färg. Den guldorange tavlan är onekligen speciell och annorlunda, tavlorna och visarna drabbas dock ofta av korrosion så många ex. har svartnade index och visare. Exemplaret nedan är dock ett undantag, fin lyster i både tavla och visare. Tyvärr har glaset fått en del repor under årens lopp. Den inre vridningen har som på de flesta blekts ganska mycket under åren. Vilket ytterligare med pepsibezeln adderar än mer färg till en redan ganska färgsprakande klocka!
Boetten visar spår av användning, konstigt vore annars då den är från februari 1975. Länken är vad jag kan se och i känsla original. En klassisk H-länk, lagom rasslig, som gör klockan extremt skön att bära.
Poguen med den gula tavlan har de senaste åren fått ett rejält uppsving, och det med rätta! Kan varmt rekommendera alla att testa en 6139 kronograf (oavsett modell), oftast går de hitta för lite över en tusing och långt uppåt. En summa du idag knappt kan få en vettig batterikronograf för. Till och med Spencer har ju en, bara en sådan sak
Det har gått några 6139 i "samlingen" men nu har jag nog den modell av serien jag främst förknippar med detta verk, en kultklassiker som alla seikonördar vare sig de gillar nytt eller gammalt egentligen borde testa. Jag har nu gjort det, om den får stanna länge det får tiden utvisas men i höstens hittills gråa och bruna färger lyser den onekligen upp!
Tack för titt och läsning
Designen är funky, massor med färg. Den guldorange tavlan är onekligen speciell och annorlunda, tavlorna och visarna drabbas dock ofta av korrosion så många ex. har svartnade index och visare. Exemplaret nedan är dock ett undantag, fin lyster i både tavla och visare. Tyvärr har glaset fått en del repor under årens lopp. Den inre vridningen har som på de flesta blekts ganska mycket under åren. Vilket ytterligare med pepsibezeln adderar än mer färg till en redan ganska färgsprakande klocka!
Boetten visar spår av användning, konstigt vore annars då den är från februari 1975. Länken är vad jag kan se och i känsla original. En klassisk H-länk, lagom rasslig, som gör klockan extremt skön att bära.
Poguen med den gula tavlan har de senaste åren fått ett rejält uppsving, och det med rätta! Kan varmt rekommendera alla att testa en 6139 kronograf (oavsett modell), oftast går de hitta för lite över en tusing och långt uppåt. En summa du idag knappt kan få en vettig batterikronograf för. Till och med Spencer har ju en, bara en sådan sak
Det har gått några 6139 i "samlingen" men nu har jag nog den modell av serien jag främst förknippar med detta verk, en kultklassiker som alla seikonördar vare sig de gillar nytt eller gammalt egentligen borde testa. Jag har nu gjort det, om den får stanna länge det får tiden utvisas men i höstens hittills gråa och bruna färger lyser den onekligen upp!
Tack för titt och läsning