Årsboken77
Breitling
Oj vad du skriver långt och mycket
Jag tror faktiskt att det är svårt att få Demokratisk utveckling utan ekonomisk utveckling, då vi lever i en otroligt globaliserad värld där alla jämför med andra.
Naturkatastrofer så som jordbävningar är såklart jobbigt, men det finns det förebyggande medel och botemedel mot. I takt med att ekonomin växer så kommer de även att kunna ta till tidigare länders uppfinningar och lösningar (Se t.ex. Japan och Taiwan med Tyfoner och kraftiga jordbävningar flera gånger per år)
Det är bara att börja smälla upp fabriker och tillverkning av någonting, så kommer de med tiden kunna arbeta och handla sig ur krisen och bli en demokrati.
Ja, du har rätt, det är svårare att göra det utan ekonomisk utveckling, men vi har exempel, så som Indonesien att det inte behöver gå hand i hand.
Indonesien har idag en mångfalden i demografi med många etniska grupper, religioner och seder som är rikedom för landet men med snabb befolkningstillväxt som inte kan matchas med lika ekonomisk utveckling så kan en social orättvisa skapas som kan leda till sociala konflikter. Även om prioriteringar har lagts på ekonomisk utveckling utarmas denna tyvärr av landets geografiska läge. Enligt IMF ser kostnaderna för hanteringen av landets naturkatastrofer ut som följer: En ökning av kostnaderna har skett från år 1990 (troligtvis av olika prioriteringar av Suharto och den nya demokratiska regeringen/pralamentet) då landet la ner ca 20 miljoner USD per år på dessa katastrofer. Mellan år 2000 och 2010 har landet (med viss utländsk finansiering) lagt ner mer än 100 miljoner USD per år på förberedelser, akut hantering och återställande efter en naturkatastrof (Källa IMF: http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12245.pdf). Notera att detta inte inkluderar den före detta konflikt med Östtimor/Ache som kostade än mer pengar för landet. IMF menar att en stor del av detta handlar just om urbanisering vilket är en rimlig förklaring. Men med det demografiska pussel som landet har är endast ett fåtal områden på väg att utvecklas till "disaster manageable zones".
Det jag vill visa på är att ja, genom ekonomisk utveckling ökar takten för demokratisering. Men om vi tar t.ex. Indonesiens fall så har de inte behövt vara nödvändigt i samma utsträckning som man kan tro. Stora delar av landet har inget som helst skydd mot olika typer av naturkatastrofer, dålig ekonomisk utveckling och hela Ache är idag mindre utvecklat än andra delar av landet, t.ex. Jakarta. Men likväl finns det en relativt väl fungerande demokratiseringsprocess, till och med i de områden som ligger utanför utvcklingszonerna och det tycker jag är fascinerande. Det visar inte minst på människors vilja och engagemang att ta sig ur fattigdom och kunna påverka sin egen situation, oavsett om de får tillgång till den direkta ekonomiska avkastningen eller ej. Men ju mer ett land utvecklas ekonomiskt, desto större chans är det också att demokratiseringsprocessen tar ytterligare fart och cementeras än mer.
Jo, jag skriver mycket och långt. Du får ursäkta. Jag brinner för dessa frågor och försöker se de möjligheter som finns. Sen är det väldigt komplexa frågor och jag försöker bara visa på ett halmstrå (om än ett tjockt sådant) från en hel höstack med möjliga vägar att gå för att utveckla många delar av världen.
