GurraG
Cartier
Som så många andra är det släktklenoder som blir viktigast. Min morfar jobbade vid järnvägen hela livet, uppfostrade fyra barn i en etta med kokvrå och dass på gården och slutade sina dagar kraftigt senil. Men nå'n gång tidigt femtiotal köpte han sig en riktig klocka, en Certina som säkert var en rätt billig klocka men antagligen nå't av det dyraste min morfar någonsin köpt. För mig har den högt affektionsvärde och dessutom tycker jag att det är en fin liten klocka som fortsätter att ticka på fint år efter år.