När jag började intressera mig för avancerad och fin matlagning för många år sedan var det rätt naturligt att jag började läsa om Massimo Bottura. Den bästa kocken i Italien, ledare för den moderna mattrenden i Italien, och hans Osteria Francescana ansågs då vara en av världens bästa restauranger. Att äta där blev en avlägsen dröm, men att jag skulle dit om jag fick chansen var självklart, Botturas passion och glädje över maten är inte som någon annans! Så kom det sig att vi skulle till Italien nu i sommar, och genom tur/ödet lyckades jag komma fram och få bord (det är bara 24 platser per kväll och en servering). Någon månad senare blev restaurangen utsedd till den bästa i världen, efter att ha legat tvåa året innan. Igår fick jag äta på min drömrestaurang, och träffa och prata med min stora idol Massimo Bottura, som inte bara var så härlig som han framstår på film, utan otroligt mycket varmare och passionerad i verkligheten.
Nog sagt om det, menyn kan man bara vara helt säker på samma dag som man besöker restaurangen, och här var vår:
Vi valde "Tradition in evolution", de rätter som restaurangen är mest känd för (även om jag ville ha de mer experimentella rätterna..)
Först var ett perfekt surdegsbröd med olivolja från Toscana
Perfekt bröd, riktigt mjukt och fuktigt ända ut till den stenhårda skorpan.
Första välkomsträtten var macarons fyllda med hare och chips med 40-månaders parmesanost. Sprängfyllda med smak, som att äta ragu som smälter i munnen!
Andra välkomsträtten var "Memory of a mortadella sandwich". En kräm av mortdallea med rostat bröd. Konsistensen påminde om paté, men väldigt mycket godare.
Första rätten är "Croccantino of foie gras", eller som min pappa sa: "det är ju en 88!" Ankleverglass med en flytande kärna av 40-årig balsamvinäger och rullad i hasselnötter och mandel. Så in i helvete gott, obeskrivligt perfekta smaker!
Nästa var "An eel swimming up the Po River". Ålen är glaserad och servades med en koncentrerad äppelsås och polenta. Jag har aldrig ätit så god fisk, någonsin. Jag blev verkligen helt knockad av hur den smälte i munnen, och den feta fisken kombinerat med det syrliga äpplet gjorde denna rätt till min favorit från hela kvällen. Jag drömde om denna ål i natt, drömskt!
"Pasta and beans". En symbol för Massimos liv där botten är hans tid i Frankrike hos Alain Ducasse och består av en kräm av anklever, mitten är hans mammas influenser genom det klassiska och består av pasta och bönpuré, och toppen är ett skum som representerar framtiden och hans tid med Ferran Adria på el Bulli. Explosivt kraftiga smaker, en riktig vinnare!
Signaturrätten som fick mig att börja nörda om molekylär gastronomi: "Five ages of Parmigiano Reggiano in different textures and temperatures". Rätten har EN ingrediens: parmesanost. Osten kom i form av puré, sufflé, sås, skum, och krisp. Alla är olika texturer och temperaturer, men också speciellt utvalda lagringstider för att skapa en perfekt helhetsbild. Så jävla gott.
Den bästa biten på lasagnen; "The crunchy part of the lasagna". Massimo brukade stjäla den brända kanten på lasagnen när han var liten, denna rätt ska bara smaka som den kantbiten. Som dem bästa lasagne man ätit, fast i en helt annan form. Rätten ser så anspråkslös ut, men är verkligen som musik för själen!
"Beautiful, psychedelic spin-painted veal, not flame grilled". Psychadelic för att det inte är kalvkött, och köttet är trots utseende och smak inte grillat. Köttet var perfekt, och denna rätts signum är att kocken (för oss Massimo själv) målar tallriken med såserna på känn, alla våra tallrikar såg olika ut! Som moderna konst i matform, och vilka smaker sen!
"Caesar salad in Emilia". En ceasarsallad som är uppbyggd inifrån och ut. Fantastiska fräscha smaker, och en kaxig rätt att servera tills man tar första tuggan
"Sweet potato ravioli from Modena to Mantova" En söt ravioli med fyllning av sötpotatis. Doften av vanilj, kaffe, och choklad när denna kom in var berusande. Mycket spännande och ännu godare!
"Oops I dropped the lemon tart". Den rätt spm gjorde Massimo till världskändis. Den ska visa det vackra i något krossat, och består av mascarponeglass, citron- och citrongrässabayonne, och ett kex på smör. Detta är restaurangens signaturrätt, och den levde upp till mina enormt höga förväntningar.
Till sist de bästa tryfflarna jag ätit. Magi i chokladform!
Sammantaget är det mitt livs bästa middag, min största matupplevelse, och samtidigt är det en dröm som inte bara levde upp till förväntningarna, utan också sprängde alla förväntningar gång på gång. Otroligt bemötande från servisen, grymt vin, och konst helt i min smak. Världens bästa restaurang, åk hit för i HELVETE!
Ciao på er vänner!
Nog sagt om det, menyn kan man bara vara helt säker på samma dag som man besöker restaurangen, och här var vår:
Vi valde "Tradition in evolution", de rätter som restaurangen är mest känd för (även om jag ville ha de mer experimentella rätterna..)
Först var ett perfekt surdegsbröd med olivolja från Toscana
Perfekt bröd, riktigt mjukt och fuktigt ända ut till den stenhårda skorpan.
Första välkomsträtten var macarons fyllda med hare och chips med 40-månaders parmesanost. Sprängfyllda med smak, som att äta ragu som smälter i munnen!
Andra välkomsträtten var "Memory of a mortadella sandwich". En kräm av mortdallea med rostat bröd. Konsistensen påminde om paté, men väldigt mycket godare.
Första rätten är "Croccantino of foie gras", eller som min pappa sa: "det är ju en 88!" Ankleverglass med en flytande kärna av 40-årig balsamvinäger och rullad i hasselnötter och mandel. Så in i helvete gott, obeskrivligt perfekta smaker!
Nästa var "An eel swimming up the Po River". Ålen är glaserad och servades med en koncentrerad äppelsås och polenta. Jag har aldrig ätit så god fisk, någonsin. Jag blev verkligen helt knockad av hur den smälte i munnen, och den feta fisken kombinerat med det syrliga äpplet gjorde denna rätt till min favorit från hela kvällen. Jag drömde om denna ål i natt, drömskt!
"Pasta and beans". En symbol för Massimos liv där botten är hans tid i Frankrike hos Alain Ducasse och består av en kräm av anklever, mitten är hans mammas influenser genom det klassiska och består av pasta och bönpuré, och toppen är ett skum som representerar framtiden och hans tid med Ferran Adria på el Bulli. Explosivt kraftiga smaker, en riktig vinnare!
Signaturrätten som fick mig att börja nörda om molekylär gastronomi: "Five ages of Parmigiano Reggiano in different textures and temperatures". Rätten har EN ingrediens: parmesanost. Osten kom i form av puré, sufflé, sås, skum, och krisp. Alla är olika texturer och temperaturer, men också speciellt utvalda lagringstider för att skapa en perfekt helhetsbild. Så jävla gott.
Den bästa biten på lasagnen; "The crunchy part of the lasagna". Massimo brukade stjäla den brända kanten på lasagnen när han var liten, denna rätt ska bara smaka som den kantbiten. Som dem bästa lasagne man ätit, fast i en helt annan form. Rätten ser så anspråkslös ut, men är verkligen som musik för själen!
"Beautiful, psychedelic spin-painted veal, not flame grilled". Psychadelic för att det inte är kalvkött, och köttet är trots utseende och smak inte grillat. Köttet var perfekt, och denna rätts signum är att kocken (för oss Massimo själv) målar tallriken med såserna på känn, alla våra tallrikar såg olika ut! Som moderna konst i matform, och vilka smaker sen!
"Caesar salad in Emilia". En ceasarsallad som är uppbyggd inifrån och ut. Fantastiska fräscha smaker, och en kaxig rätt att servera tills man tar första tuggan
"Sweet potato ravioli from Modena to Mantova" En söt ravioli med fyllning av sötpotatis. Doften av vanilj, kaffe, och choklad när denna kom in var berusande. Mycket spännande och ännu godare!
"Oops I dropped the lemon tart". Den rätt spm gjorde Massimo till världskändis. Den ska visa det vackra i något krossat, och består av mascarponeglass, citron- och citrongrässabayonne, och ett kex på smör. Detta är restaurangens signaturrätt, och den levde upp till mina enormt höga förväntningar.
Till sist de bästa tryfflarna jag ätit. Magi i chokladform!
Sammantaget är det mitt livs bästa middag, min största matupplevelse, och samtidigt är det en dröm som inte bara levde upp till förväntningarna, utan också sprängde alla förväntningar gång på gång. Otroligt bemötande från servisen, grymt vin, och konst helt i min smak. Världens bästa restaurang, åk hit för i HELVETE!
Ciao på er vänner!
