hejo
Panerai
Då var det dags för en lite essä där jag tänkte förmedla lite fakta, tankar och spekulationer kring klockor, flyg och rymden (kärt gammalt ämne). Har skrivit en del tidigare om rymden och klockor, tror dock att denna lilla skrivvända kommer att tillföra lite nytt och förhoppningsvis är det inte bara gammal skåpmat.
Som sagt rymden, får väl börja med att definiera rymden annars så faller själva poängen med rubriken. I veteskaplig mening så finns det ingen gräns för själva rymden (flyger man uppåt så möts man inte av en ortsskylt med texten Rymden). FAI har dock satt en gräns på 100 kilometer över havsytan för att skilja mellan rymd- och luftfart. USA har i sin tur bestämt att personer som färdas på en altitud över 80 kilometer över havet skall betraktas som astronauter.
Alltså nu utgår vi från att om man färdas över 80 kilometer över havet så är man i rymden.
Efter andra världskriget tog kapplöpningen om rymden full fart mellan USA och Ryssland.
USA´s jakt på rymden startade på allvar med X-15 projektet. Kortfattat kan flygplanet beskrivas som en gigantisk raketmotor med vingar på, planet hängdes under ett bombflygplan (B52) och på 13,7 kilometers höjd släpptes farkosten varpå flygningen påbörjades.
Flygningarna påbörjades 1959. Den 17:e juli 1962 med Robert M White (USAF) vid spakarna nådde man en höjd på 95,9 kilometer, dvs White kunde titulera sig astronaut. Teoretiskt sett kan man då säga att White var den förste icke ryss som varit i rymden. Totalt gjordes 199 testflygningar innan projektet lades ner 1968 då hade 13 flygningar passerat 80 kilomerer och två 100 kilometer.
Då var det väl kanske dags att komma in på klockkopplingarna. Jag väljer att lite rått bortse från Jurij Gagarins äventyr den 12 april 1961 och hans rymdresa med Vostok 1 (tydligen en Sturmanski je kronograf på armen).
Min koppling till denna historia är följande:
Det är väl precis ingen väl bevarad hemlighet med att X-15 piloterna tilldelades just Bulovas Accutron Astronaut GMT.
Nedan kan vi se mr White efter sin första rymdflygning med just det en Astronaut runt armen.
Det är även ett känt faktum att många av de amerikanska piloterna valde att bära Accutons just på grund av att de var så tillförlitliga. Det sägs att Gordon Cooper använde sin Bulova för att klocka raketerna vid återinträdet med Mercury 9 den 16:e maj 1963 efter att tappat strömmen i kapseln. Enligt uppgift skall hans Speedy blivit ”knäpp” av G-krafterna vid ”lift-off”.
Den som kan sin historia kan väl nu dra kopplingen till Apollo 13 och Jack Swigert Speedy – 1675…..
Här har vi herr Cooper vid invägningen:
Så då har vi klarat av lite mytbildning och subjektiv historia blandat med en del råfakta. Dags att gå in på klockan BULOVA ACCUTON ASTRONAUT GMT
Bulova är som bekant en anrik urtillverkare, verksamheten startades 1875 som J. Bulova Company av Joseph Bulova (1851-1936), ombilades till Bulova Watch Company 1923 och blev en del av Loews Corporation 1979 som såldes till Citizen 2007. Historien kan göras lång men jag väljer att begränsa mig till det som är intressant för Accutronen.
1952 introducerade Elgin en elektronisk klocka, det största som hänt klockvärlden på över 400 år. Bulova beslutade att ”skugga” denna företeelse för att inte tappa marknadsandelar.
Max Hetzel på Bulova gjorde ett grundligt arbete och förstod att denna teknik kunde utvecklas till att bli ett vinnande koncept med hjälp av transistortekniken. 1952 påbörjade Bulova utvecklingen av Accutronen via den revolutionerande ”tuning fork” tekniken.
1959 hade Bulova via Max utvecklat tekniken färdigt och caliber 214 fanns färdig för produktion.
1960 började Bulova sälja världens första fullt fungerande batteridrivna klocka i form av Accutron caliber 214. Ett verk i princip som ett mekaniskt dito men drivkraften kom från ett batteri. Det finns mycket att läsa om tekniken men det lämnar jag därhän i denna essä. Bulova gjorde en hel del modeller med detta urverk men nu tänkte jag mig en liten fördjupning i en speciell variant BULOVA ACCUTON ASTRONAUT GMT närmare bestämt mitt exemplar.
Till att börja med vill jag tacka Jens för att du återväckte mitt intresse i och med denna post https://klocksnack.se/threads/deep-sea.5996/.
De första urverken använde en 360Hz stämgaffel i verket för att snurra runt visarna. Stämgaffeln drevs av en elektronisk transistor oscillator. Lite udda för cal 214 är att verket saknar krona och kronaxel. För att ställa urverket finns på baksidan av klockan en liten ”flärp” att fälla ut och vrida runt. 1965 kom cal 218 där man placerat en krona för att ställa klockan vid kl 4.
För den som är intresserad av det tekniska så finns lite kul läsning här:
http://people.timezone.com/library/horologium/horologium631672882451976629
Förutom historiekopplingen till uret så tycker jag att det är två saker som utmärker denna klocka:
Sekundvisaren flyter verkligen fram, här finns inget tillstymmelse till hack och sedan är det det smått fantastiska ljud som klockan ger ifrån sig, ett svagt hummande vinande läte (svårt att beskriva).
Som Jens nämnde i sin tråd så byggdes verket för 1,35V batterier. Dessa finns inte kvar i produktion (finns special batterier men de kostar därefter). Vad jag har förstått så justerades de urverk som hade behov av detta vid fabrik. Detta gjordes genom att man ”klämde” gaffeln. Det verkar som om de ur som inte ”klämdes” fungerar utmärkt med ett vanligt 1,55V batteri, min gör det i alla fall J
Mitt exemplar är i princip komplett bortsett från att den saknar länk och i ett härligt Vintage skick. En fantastisk trälåda i mycket bra skick, en väldigt kul informations/instruktionsbok och som kronan på verket inköpskvittot från 1968.
Skall man göra någon form av konklusion av detta resonemang så är Bulovas Accutron världens första batteridrivna klocka och Astronauten den andra klockan att färdas i rymden.
Ha en trivsam kväll klockvänner!
/Henrik
Som sagt rymden, får väl börja med att definiera rymden annars så faller själva poängen med rubriken. I veteskaplig mening så finns det ingen gräns för själva rymden (flyger man uppåt så möts man inte av en ortsskylt med texten Rymden). FAI har dock satt en gräns på 100 kilometer över havsytan för att skilja mellan rymd- och luftfart. USA har i sin tur bestämt att personer som färdas på en altitud över 80 kilometer över havet skall betraktas som astronauter.
Alltså nu utgår vi från att om man färdas över 80 kilometer över havet så är man i rymden.
Efter andra världskriget tog kapplöpningen om rymden full fart mellan USA och Ryssland.
USA´s jakt på rymden startade på allvar med X-15 projektet. Kortfattat kan flygplanet beskrivas som en gigantisk raketmotor med vingar på, planet hängdes under ett bombflygplan (B52) och på 13,7 kilometers höjd släpptes farkosten varpå flygningen påbörjades.
Flygningarna påbörjades 1959. Den 17:e juli 1962 med Robert M White (USAF) vid spakarna nådde man en höjd på 95,9 kilometer, dvs White kunde titulera sig astronaut. Teoretiskt sett kan man då säga att White var den förste icke ryss som varit i rymden. Totalt gjordes 199 testflygningar innan projektet lades ner 1968 då hade 13 flygningar passerat 80 kilomerer och två 100 kilometer.
Då var det väl kanske dags att komma in på klockkopplingarna. Jag väljer att lite rått bortse från Jurij Gagarins äventyr den 12 april 1961 och hans rymdresa med Vostok 1 (tydligen en Sturmanski je kronograf på armen).
Min koppling till denna historia är följande:
Det är väl precis ingen väl bevarad hemlighet med att X-15 piloterna tilldelades just Bulovas Accutron Astronaut GMT.
Nedan kan vi se mr White efter sin första rymdflygning med just det en Astronaut runt armen.
Det är även ett känt faktum att många av de amerikanska piloterna valde att bära Accutons just på grund av att de var så tillförlitliga. Det sägs att Gordon Cooper använde sin Bulova för att klocka raketerna vid återinträdet med Mercury 9 den 16:e maj 1963 efter att tappat strömmen i kapseln. Enligt uppgift skall hans Speedy blivit ”knäpp” av G-krafterna vid ”lift-off”.
Den som kan sin historia kan väl nu dra kopplingen till Apollo 13 och Jack Swigert Speedy – 1675…..
Här har vi herr Cooper vid invägningen:
Så då har vi klarat av lite mytbildning och subjektiv historia blandat med en del råfakta. Dags att gå in på klockan BULOVA ACCUTON ASTRONAUT GMT
Bulova är som bekant en anrik urtillverkare, verksamheten startades 1875 som J. Bulova Company av Joseph Bulova (1851-1936), ombilades till Bulova Watch Company 1923 och blev en del av Loews Corporation 1979 som såldes till Citizen 2007. Historien kan göras lång men jag väljer att begränsa mig till det som är intressant för Accutronen.
1952 introducerade Elgin en elektronisk klocka, det största som hänt klockvärlden på över 400 år. Bulova beslutade att ”skugga” denna företeelse för att inte tappa marknadsandelar.
Max Hetzel på Bulova gjorde ett grundligt arbete och förstod att denna teknik kunde utvecklas till att bli ett vinnande koncept med hjälp av transistortekniken. 1952 påbörjade Bulova utvecklingen av Accutronen via den revolutionerande ”tuning fork” tekniken.
1959 hade Bulova via Max utvecklat tekniken färdigt och caliber 214 fanns färdig för produktion.
1960 började Bulova sälja världens första fullt fungerande batteridrivna klocka i form av Accutron caliber 214. Ett verk i princip som ett mekaniskt dito men drivkraften kom från ett batteri. Det finns mycket att läsa om tekniken men det lämnar jag därhän i denna essä. Bulova gjorde en hel del modeller med detta urverk men nu tänkte jag mig en liten fördjupning i en speciell variant BULOVA ACCUTON ASTRONAUT GMT närmare bestämt mitt exemplar.
Till att börja med vill jag tacka Jens för att du återväckte mitt intresse i och med denna post https://klocksnack.se/threads/deep-sea.5996/.
De första urverken använde en 360Hz stämgaffel i verket för att snurra runt visarna. Stämgaffeln drevs av en elektronisk transistor oscillator. Lite udda för cal 214 är att verket saknar krona och kronaxel. För att ställa urverket finns på baksidan av klockan en liten ”flärp” att fälla ut och vrida runt. 1965 kom cal 218 där man placerat en krona för att ställa klockan vid kl 4.
För den som är intresserad av det tekniska så finns lite kul läsning här:
http://people.timezone.com/library/horologium/horologium631672882451976629
Förutom historiekopplingen till uret så tycker jag att det är två saker som utmärker denna klocka:
Sekundvisaren flyter verkligen fram, här finns inget tillstymmelse till hack och sedan är det det smått fantastiska ljud som klockan ger ifrån sig, ett svagt hummande vinande läte (svårt att beskriva).
Som Jens nämnde i sin tråd så byggdes verket för 1,35V batterier. Dessa finns inte kvar i produktion (finns special batterier men de kostar därefter). Vad jag har förstått så justerades de urverk som hade behov av detta vid fabrik. Detta gjordes genom att man ”klämde” gaffeln. Det verkar som om de ur som inte ”klämdes” fungerar utmärkt med ett vanligt 1,55V batteri, min gör det i alla fall J
Mitt exemplar är i princip komplett bortsett från att den saknar länk och i ett härligt Vintage skick. En fantastisk trälåda i mycket bra skick, en väldigt kul informations/instruktionsbok och som kronan på verket inköpskvittot från 1968.
Skall man göra någon form av konklusion av detta resonemang så är Bulovas Accutron världens första batteridrivna klocka och Astronauten den andra klockan att färdas i rymden.
Ha en trivsam kväll klockvänner!
/Henrik