Framtidsutsikten för vintageurmakaren...

[Diogenes]

...Ja, hur ser den ut?

Eftersom mitt klockberoende grundar sig på en fascination för det mekaniska urverkets historiska betydelse för människan är det (för min del) ytterst viktigt att dessa ur, och kunskapen om dem, bevaras. Klockan som fenomen tillhör en av de absolut viktigaste och mest fantastiska uppfinningar som människan åstadkommit (både på gott och ont), de säger något om en svunnen tid och måste därför bevaras.

Min fråga blir då; hur ser det ut för framtiden när det gäller till exempel urmakarna och framför allt de som sysslar med vintage? Jag vet att det finns urmakarskolor men hur ser deras framtid ut? Och hur har branschen nischat sig? I en allt tydligare expertisorienterad samtid är det väl mycket som tyder på att enbart de dyraste av klockor och de som är närmst samtiden ges utrymme för lärande och inte 20/30/40-tals dinkorna, eller har jag fel? Finns det en risk att de äldre modellerna av Girard Perregaux, Piaget, JLC eller rent av Rolex inte kan bevaras för framtida klockentusiaster?

Vad tror ni?

 

[Viking]

Tror inte du behöver oroa dig! Antalet vintage urmakare kommer att minska men dom kommer alltid att finnas tillhands. För en duktig urmakare är det ingen raketforskning att serva och fixa till de märken du nämner, problemet är och kommer att vara tillgången på reservdelar. Finns stora pengar att hämta för duktiga urmakare nu och i framtiden, därför kommer vintage klockorna att överleva lång tid framöver.

Mina 20 pence

Frederik

 

[Diogenes]

Tror inte du behöver oroa dig! Antalet vintage urmakare kommer att minska men dom kommer alltid att finnas tillhands. För en duktig urmakare är det ingen raketforskning att serva och fixa till de märken du nämner, problemet är och kommer att vara tillgången på reservdelar. Finns stora pengar att hämta för duktiga urmakare nu och i framtiden, därför kommer vintage klockorna att överleva lång tid framöver.

Mina 20 pence

Frederik

Precis som du säger tror jag också att reservdelsproblematiken är det väsentliga. Men, är det då inte sannolikt att allt fler klockor av vintagemodellerna kommer ge vika för till exempel juvelernas jakt på tex guldboetter om de inte längre kan "fixas"? Det vore väldigt intressant att få veta vilken typ av "ideologi" (kom inte på något bättre ord) som urmakarskolorna förmedlar och vilken ambition eleverna har? Eftersom allt färre reservdelar kommer finnas att tillgå bör ju också konkurrensen bli allt hårdare på vintage-marknaden.

 

[alexndr]

I framtiden är det kanske de vintageurmakare som kan tillverka sina egna delar som kommer röna störst framgång? (eller de som köpt på sig ett stort lager av vanligt förekommande felande delar )

Jag har själv sprungit på problemet med reservdelsbrist vid ett flertal tillfällen och då pratar vi t.ex. om masstillverkade uverk som är daterade till så sent som 60 -talet.

 

[Diogenes]

I framtiden är det kanske de vintageurmakare som kan tillverka sina egna delar som kommer röna störst framgång? (eller de som köpt på sig ett stort lager av vanligt förekommande felande delar )

Jag har själv sprungit på problemet med reservdelsbrist vid ett flertal tillfällen och då pratar vi t.ex. om masstillverkade uverk som är daterade till så sent som 60 -talet.

Ja, det är helt klart en förhoppning vi kan ha. Skulle kanske vara ett smart strategiskt drag. Får man fråga vilken typ av klocka/märke du hade problem med? Jag har själv både en 50-talare Piaget samt en Girard Perregaux (alarm-modellen) vilken jag har problem att få hjälp med då jag oftast får till svar av urmakaren att han "har råd att säga nej" eftersom senare modeller och andra märken (typ Omega) är lättare att tjäna pengar på.

 

[alexndr]

Ja, det är helt klart en förhoppning vi kan ha. Skulle kanske vara ett smart strategiskt drag. Får man fråga vilken typ av klocka/märke du hade problem med? Jag har själv både en 50-talare Piaget samt en Girard Perregaux (alarm-modellen) vilken jag har problem att få hjälp med då jag oftast får till svar av urmakaren att han "har råd att säga nej" eftersom senare modeller och andra märken (typ Omega) är lättare att tjäna pengar på.

Det jag har mest färskt i minnet är Seiko och Favre Leuba.

Sen kan det delvis bero på att jag inte har de bästa kontakterna för att skaka fram delar ..

 

[China]

I framtiden är det kanske de vintageurmakare som kan tillverka sina egna delar som kommer röna störst framgång? (eller de som köpt på sig ett stort lager av vanligt förekommande felande delar )

Jag har själv sprungit på problemet med reservdelsbrist vid ett flertal tillfällen och då pratar vi t.ex. om masstillverkade uverk som är daterade till så sent som 60 -talet.

Du slår nog huvudet på spiken här, alltför många tillverkare har strypt tillgången på reservdelar, eller vägrar helt enkelt att serva äldre urverk. En del urverk finns det gott om donatorer till, andra mer omarbetade från standardverken( t.ex. ETA och FHS) är ganska problematiska. Tyvärr är det väl också så att de urmakare som har kompetensen att nytillverka delar är både få och priserna blir höga. Många delar till verk från t.ex. Alpina och Grüen är bristvaror sedan länge, då "systerverken" hos mer kända varumärken är mer eller mer identiska, och efterfrågan är stor.

Det är inte bara glada amatörer som har stora problem med att få fram delar, tyvärr får man väl säga.

 

[plexan]

Urmakaryrket har börjat intressera mig. Men hur lätt är det egentligen att få jobb som nyexaminerad urmakare från Sverige, både på hemmaplan och i övriga världen?
Har läst mycket positivt t.ex. i intervjuer/artiklar, att dom "skriker efter urmakare" ," Mycket god arbetsmarknad" och att över hälften av yrkeskåren är äldre och ska snart gå i pension. Vad vet/tror ni?

 

[Diogenes]

Urmakaryrket har börjat intressera mig. Men hur lätt är det egentligen att få jobb som nyexaminerad urmakare från Sverige, både på hemmaplan och i övriga världen?
Har läst mycket positivt t.ex. i intervjuer/artiklar, att dom "skriker efter urmakare" ," Mycket god arbetsmarknad" och att över hälften av yrkeskåren är äldre och ska snart gå i pension. Vad vet/tror ni?

Som alltid är det lätt att vara efterklok. Hade jag bara "insett" att min numer, nästan sjukliga entusiasm för klockor för si sådär 5-6 år sedan så skulle jag nog gett mig in i urmakarbranschen. Men, som sagt, det är lätt att vara efterklok. Eftersom jag själv tillhör 80-tals generationen (läs: lite hybris att tro att jag fortfarande är ung) och har märkt att flera 80-talister finns här på forumet - samtidigt som jag märkt ett allt större intresse för klockor överlag så tror jag att det kan vara ett framtidsyrke. Personligen tror jag framför allt att herrarmbandsuret är på väg tillbaka efter "mobiltelefon-tidsangivelse-döden" samtidigt som jag tror att konsumtionssamhället allt mer börjar gå tillbaka till att uppskatta kvalitativa varor hellre än kvantitativa. Att det därtill finns klocknördar som föredrar kvalitet i kvantitet gör ju inte utsikterna sämre.

Som du ser ovan i mitt inlägg så är jag däremot rädd för att vintage-urmakaren försvinner. Inte egentligen som yrke utan snarare att yrkeskategorin (vintage-urmakaren) eftersom jag tror (edit: rädd för) att det blir allt svårare att få fatt i reservdelar samt att man har råd, kan, säga nej till vissa ur - t e x 50-tals kronografer som jag själv har råkat ut för.

Men, kontentan av mitt resonemang: KÖR!!!!

 

[eriksson850]

Bumpar den här tråden lite. Visst är det väl såhär vi vill att en urmakare ska vara? Familjeägt och personligt, inte stelt och stolpigt där det krävs att du skickar klockan till Schweiz för galna pengar, bara för att urmakaren här hemma inte kan få tag på ett minutrör etc.? (Om nu inte urmakaren/butiken tillhör ett AD-oligopol och lyckas kränga klockor för visst antal miljoner per månad).
Nu går det säkert ruskigt bra för det här företaget och de säljer säkert tillräckligt med klockor, men ni förstår kanske vad jag menar.