Jag är inte alltför förtjust i konceptet, på mig själv dvs. Som flera andra skribenter konstaterat, det ser vasst ut på vissa andra som t.ex. Lino. Nu är det så att hur mycket jag än vill vara så där medelhavssval, modellslank och sartorial är jag inte det. Jag är blond, bred, knubbig och även om jag har förhållandevis god klädsmak enligt vad som förefaller gälla för stunden kan jag inte bära upp armband på ett avslappnat vis som angivne modelejon kan. Mot bakgrund av det skippar jag sådana accessoarer och även NATO-band i stor utsträckning.
Förra året på väg hem från någonstans söderut, kan ha varit Rom eller Mallis eller Milano, satt jag bredvid en jäkligt cool lirare med MÄNGDER av band på båda armarna, vi snackar kanske en och en halv decimeters bredd på vardera arm. Dessa kompletterades av en löst sittande Cartier Santos XL med gummiband och -bezel, ett par tofsloafers i mörklila mocka utan strumpor, ljusgrå V-ringad kashmirtröja med uppdragna ärmar, en linnescarf halvmatchande skorna och ett par upprullade och svinslitna jeans. Mannen såg väldigt mycket ut som om han var bosatt i någon medelhavsmetropol men när han efter en stund öppnade munnen talade han skånska och visade sig vara bosatt på Lidingö.
Jag har ingen aning om var jag är på väg med detta annat än att jag ånyo konstaterar att det kan vara hur snyggt som helst på vissa men inte på mig. Så ni som gillar det, go for it och vi andra gör det inte. Nåt sånt.
