"Om du verkligen älskar att äga klockor, varför säljer du dem då hela tiden?" En vanlig – och kanske berättigad – fråga från utomstående. För att kunna testa något nytt, brukar vi svara. Men nu skulle jag istället vilja hävda att hela klocksvängen är på väg att bli en delningsekonomi. Det handlar om delande, snarare än om ägande och säljande.
Ingen fara, det är modernt, det ligger i tiden. Att konsumera utan att förbruka är ju i grunden något positivt... Här är några tankar (medvetet lite vasst formulerade
):
1. På ett välbesökt klockforum hänger 10 000 personer, men endast en mindre del betraktar sig som samlare. Många omsätter istället ett stort antal klockor per år, som ofta cirkulerar omkring i en relativt sluten krets av entusiaster. Ägandet är seriellt – man har sina klockor för stunden – snarare än parallellt. När ett ur har visats upp i sociala medier, följarna sett det och gett sina likes, ja då är det helt enkelt svalt och kan lika gärna bytas ut. Flöden ger mer uppskattning än en statisk samling och därmed behövs ständig förändring.
2. Precis som andra delningsekonomiska företeelser som uber, airbnb etc är klocksvängen i princip helt digitaliserad. Vi hittar varandra och gör blixtsnabba internationella affärer med hjälp av forum, instagram, nätauktioner och swish.
3. Byteshandel är nog så viktigt som pengar. Klockor i bytesaffärer kan var och en ha en mycket hög prislapp, men mellanskillnaden är det enda penningflödet som syns utåt. Det är alltså en till stor del icke-beskattningsbar ekonomi, där handeln mellan privatpersoner är mycket betydelsefull.
4. De skenande priserna har ingen dämpande effekt på marknaden, eftersom man upplever att det handlar om placeringar snarare än om konsumtion. Man tänker alltså inte att man ”bränner en månadslön på en klocka”, utan snarare att man ”placerar en månadslön i klocka ett tag”. Och så länge man är inställd på att sälja eller byta gör det ju ingenting att allt blir dyrare – tvärtom kan det vara något att eftersträva. Vidare leder detta till att det är svårt att ha ”keepers”. En riktig ”keeper” försvinner ju ur flödet för alltid, och blir en minuspost snarare än en investering. Därmed kan en klocka plötsligt bli för värdefull för att äga, eller för tråkig i förhållande till det verkliga priset.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur en förändrad inställning till ägande påverkar marknaden och synen på klockor i stort. KS m fl digitala plattformar är utmärkta verktyg för gammaldags samlare, men kan samtidigt utplåna dem helt på sikt. Istället är det alltmer blomstrande tider för klockflippare, som till synes omsätter massor av pengar men egentligen snarare är kollektiva ägare till en allt mer haussad hög av klockor. Som en nörd-kibbutz.
Eller? Vad tycker du, och hur äger du?
Den här bilen körs av en surmulen klocksamlare i skinnväst som i protest har valt att låta bli att registrera sig på klocksnack.
