Så länge det produceras klockor så kommer det ju så klart att finnas vintageur. Det som är omöjligt att förutse är hur värde/intresse för dessa kommer att vara.
För 40 år sedan fanns inte armbandsur på kartan som samlarobjekt. Det måste ha varit en mycket marginell företeelse. Det som samlare/konnässörer sysslade med var fickur. Med undantag för de absolut mest åtråvärda fickuren så har värdet hållit sig mycket dåligt. Man kan ju idag få en 18k av namnkunnigt märke för i princip guldvärdet. Intresset har dött ut bokstavligt talat.
På 80-talet hörde jag första gången om att i vissa kretsar av nyrika så smällde det högre med riktigt exklusiva semiantika ur (ja man kallade dem så) än med nya "top brand" på armen. Man ville använda klockorna och det var nytt.
Vad som påverkar är ju förstås den proveniens som skapas under resans gång; på vilka och i vilka sammanhang framtidens ur florerar. Här är ju förstås inte marknadskrafterna att förringa.
Men vem vet? Om 50 år så kanske en liten utdöende spillra av det här forumet sitter och tummar sina 16610 medan en Red Sub kan inhandlas för ett par dagslöner och "The filty rich" handlar något vi inte ens hört talas om för fantasisummor.
