Hur hanterar ni förluster?

[Zthlm]

Jag tappade på väg till jobbet imorse ett par solglasögon som jag trivdes så bra med och nyligen hade köpt utomlands. Jag blev (är) så jävla lack över att jag blivit av med dem men kom efter en stund till insikt med att min reaktion var så orimlig sett i det stora hela. Liknande har hänt förut och inte sällan går jag och grämer mig i flera dagar efteråt...

Att bli upprörd av tappa ett par glasögon eller handskar och dylikt kan ju framstå som snudd på oförskämt i förhållande till alla tänkbara större förluster man kan göra av såväl ekonomiskt som känslomässigt värde. Men jag måste säga att jag är riktigt dålig även när det gäller hanteringen av sådana större förluster.

Så, utöver era tekniker för att komma över dessa bagatellartade förluster av glasögon/handskar, hur hanterar ni dessa större förluster t ex en situation då ni inte fått en position ni sökt (om det nu kan anses vara en förlust) eller en bortgång av en närstående?

 

[Echo Delta]

Jag är som person väldigt driven framåt och alltid strävande efter att utvecklas, men med det så följer även en hel del irritation med misslyckanden, motgångar och svårigheter.
Som tur är för min del så är starka känslor, både bra och dåliga, stora källor till motivation och får mig ofta att "dra tummen ur" och köra lika hårt igen!

 

[hollow123]

Är väldigt obrydd som person. Småsaker som du räknar upp typ solglasögon, handskar osv rycker jag axlarna åt bara, banal skitgrej att bli upprörd över. Saker med större ekonomiskt värde finns det försäkringsbolag till.
Hur man reagerar vid förlust av närstående tror jag är olika beroende på hur närstående det är och fas i livet. Har turen att ha de allra närmsta kvar i livet.

Min gammelfarmor (pappas sida) gick bort när jag var 15 år, var helt lugn under hela begravningen bröt ihop när jag kom hem till min mamma efteråt.
Min styvfarfar gick bort för 4 år sedan, fällde ett par tårar på sjukhuset när vi sa farväl till honom (sjuk i ALS, fruktansvärt hemsk sjukdom). Ett par timmar senare fick vi samtalet att han gått bort, då inföll endast ett lugn. Hemskt att se en person ligga helt förlamad i kroppen men veta att huvudet registrerar allt vi säger till honom. Så kändes bara skönt att han skulle slippa lida.

När det kommer till tävlingar och sporter har jag ett jävla temperament stundtals, men det är en annan femma.

 

[DiscoPapa]

Har jag gjort något klantigt blir jag sur på mig själv. Inträffar det utan att jag är en stor faktor till utfallet bryr jag mig noll.

 

[Toftich]

Om jag tappat/slarvat bort något brukar jag bli rätt förbannad och arg i någon timme eller så sen lugnar jag ner mig.

 

[FilipF]

Brular svära en stund.. men sen inser jag att detta ger ju en möjlighet att införskaffa en/ett nytt!

Så på ett sätt blir jag nästan lite glad (efter en stund),

Sitter dock i situationen just nu att jag behöver skaffa mig ett par nya just solglasögon. Hade samma par i 12 år nu men nu är dom dessvärre trasiga och går inte att laga. I och med att jag haft och älskar detta paret så långe känner jag en viss panik just nu och att nästa par måste bli minst lila bra!

 

[Hawk100]

När jag för många år sedan välte med min kajak och tappade plånboken med en massa kontanter i, så lärde min paddelkompis mig att det finns något som heter "Shit happens-kontot". Han fick mig att inse att hur sur jag än blir så kommer inte tillbaka. Sedan dess försöker jag när jag tappar något dyrt eller med affektionsvärde rycka på axlarna och säga till mig själv att det hamnar på "shit happenskontot". Funkar ibland, men inte alltid....

 

[kungmikael]

Det som har hänt har ju redan hänt, det finns ingenting man kan göra för att få det ogjort. Det går liksom inte att backa bandet, det är bara att lösa situationen man hamnar i på ett eller annat sätt. Oavsett om man tappar ett par brillor, bryter ett ben eller krockar en lånad bil.

Sen får man givetvis bli arg, ledsen, grinig eller vad som nu bubblar upp, men efter ett tag måste man bara ta ett djupt andetag och inse fakta.

Det är mina tankar om det hela iallafall.

 

[Sjobedan]

Lite beroende på vad det gäller.

Att förlora en större affär i jobb sammanhang kan få mig att tappa det ibland. (hatar att förlora)
Att förlora Fia med knuff kan också få mig att tappa det.
Att förlora i korpen eller vänskapliga spel kan även det få mig ur balans.

Vi kan väl säga som så här, jag hatar att förlora.

Men när det kommer till prylar, så delar jag @hollows uppfattning

 

[n1tro]

Jag tappade på väg till jobbet imorse ett par solglasögon som jag trivdes så bra med och nyligen hade köpt utomlands. Jag blev (är) så jävla lack över att jag blivit av med dem men kom efter en stund till insikt med att min reaktion var så orimlig sett i det stora hela. Liknande har hänt förut och inte sällan går jag och grämer mig i flera dagar efteråt...

Att bli upprörd av tappa ett par glasögon eller handskar och dylikt kan ju framstå som snudd på oförskämt i förhållande till alla tänkbara större förluster man kan göra av såväl ekonomiskt som känslomässigt värde. Men jag måste säga att jag är riktigt dålig även när det gäller hanteringen av sådana större förluster.

Så, utöver era tekniker för att komma över dessa bagatellartade förluster av glasögon/handskar, hur hanterar ni dessa större förluster t ex en situation då ni inte fått en position ni sökt (om det nu kan anses vara en förlust) eller en bortgång av en närstående?

Med (dessvärre) övning, kommer färdighet. Kan bara sammanfatta det så.

 

[vaniljglass]

Lite beroende på vad det gäller.

Att förlora en större affär i jobb sammanhang kan få mig att tappa det ibland. (hatar att förlora)
Att förlora Fia med knuff kan också få mig att tappa det.
Att förlora i korpen eller vänskapliga spel kan även det få mig ur balans.

Vi kan väl säga som så här, jag hatar att förlora.

Men när det kommer till prylar, så delar jag @hollows uppfattning

Mm, förlorad affär innebär att jag typ hatar allt och alla i några timmar.

 

[Sjobedan]

Mm, förlorad affär innebär att jag typ hatar allt och alla i några timmar.

Tappade en på 500k usd pga en jäkla petitess. Då var jag inte rolig att umgås med i ett par timmar.

 

[Pancamo]

Förstår inte frågan, förlorar aldrig...

 

[Hutti]

Fifa förluster är sjukt frustrerande.

Annars är jag väldigt optimistisk utav mig och ser ofta framåt.

 

[Zthlm]

Asså när det gäller tävlingar/jobbprestationer har jag insett att värdet för mig egentligen ligger i vad andra tycker, typ som en ego-boost. Det klart det är fint med en belöning och så vidare men om det inte vore för att andra tillskriver mig ett värde för en prestation betyder den inget för mig, om man nu ska vara krass. Baksidan av detta förhållningssätt blir ju förstås att jag får känslan av att en mindre lyckad prestation (förlust) drar ner mig på minus i ögonen på andra. Förlusten i sig i dessa sammanhang har likt eventuella vinster inget egenvärde.

Haha nu inser jag att jag måste vara störd...

 

[Salesmayne]

Jag brukar mest rycka på axlarna och blicka framåt. Jag planerar inför det mesta som kan hända och händer så att man alltid är redo mentalt och ekonomiskt. Men visst svärs det en och annan gång och grubblas. Döden är svårare då det beror på personen som gått bort. Kanske aningen random svar men det får duga

 

[Chad]

Fifa förluster är sjukt frustrerande.

Annars är jag väldigt optimistisk utav mig och ser ofta framåt.

Du kanske kan byta några ord med @Uret24 ? Han får stryk minst 2-3 ggr per dag på FIFA så bör ha lärt sig hur man hanterar föruster.

 

[Uret24]

Du kanske kan byta några ord med @Uret24 ? Han får stryk minst 2-3 ggr per dag på FIFA så bör ha lärt sig hur man hanterar föruster.

LOL din orm asså. Tycker att det snarare är du som är rätt person för Coffe att prata med ang hur man ska hantera sina förluster bättre då du ragequitade vid våran senaste match där jag ledde med 4-2 Sjukt osportligt! Och dessutom skyllde du på ditt internet.

 

[Nedro]

Läs på lite om Stoisism, tex via att läsa boken "the obstacle is the way" av Ryan Holiday.
Tycker den är rätt intressant och ger en lite självdistans till världsliga ting.

Kortfattat så kan man säga att det inte är värt att bli emotionellt engagerad i frågor som man inte kan påverka. Tex som när jag precis hämtat bilen ifrån ett byte av vindruta och på vägen hem får ett nytt saftigt stenskott. Situationen blir ju inte direkt bättre av att man tappar humöret, utan rutan är fortfarande skadad och behöver bytas igen. Däremot så om man blir sur och tappar humöret så kan resterande del av dagen vara förstörd.

 

[injection]

Går in på den stora Whiskytråden!

 

[Rearden]

Dåligt Men jobbar på det

 

[Oliver]

Rekommenderar denna bok för att lära sig att hantera förluster