Hans Beck
Cartier
Ropade hem en Leijona-dykare på tradera i helgen och har sedan dess sökt info om märket. Sett att fler undrat här på KS. Utan att någon kunnat ge svar utförligare än "finska Omegor". Säljaren på tradera skrev: Leijona dykarklocka - tissot manuellt verk cal782-1 (1965-72).
Leijona är ett i Finland baserad klockmärke som fick sina klockor tillverkade av, i detta fall Tissot med sin egen logga.
Hittade en pdf som berättar en del om märket. Klipper in ett urval nedan. Men mer finns att läsa.
Läs själva här:
http://kellomuseo.kutomonportti.fi/esitesv.pdf
------------
Den fabrik som först tillverkade Leijona-ur torde ha varit schweiziska Manufacture d’horlogerie Lion SA, som använde en logo med ett lejon med två svansar från och med året 1892. Logon Ett bekant namn i fickan har trots allt funnits i ur redan under 1880-talet, framställt av Albert Kenel, som senare flyttade till Lion-fabriken för att jobba. Under Leijonaurets första år var finskhetsidén stark, vilket kan ha ökat logons popularitet.
Lejonet finns i Finlands vapen på en röd bakgrund och har symboliserat finskhet. Lejonet har varit ett populärt produktnamn i många andra varor vid sidan om ur. Populära har varit bl a Leijona-gummistövlar, Leijona-radion och Leijonapastiller. Leijona-urens logo har förändrats lite grand under årens lopp. Första årens lejon såg snäll ut och var en maskot med två svansar, men under krigstiden blev det en stark figur, som presenterades i reklamer som en mörk silhuett. Under 1980-talet provade man med en stående lejonfigur, men senare återvände man till lejonet med två svansar, som man hade insett att var bra.
L eijona-urens kvalitet har bestämts av beställarens önskemål. Man ville ha ur som hade ett lagompris för vanliga människor och man ville också ha lämpliga bruksklockor. I Nationalbiblioteket. äldre Leijona-fickur använde man ett stort ochbastant urverk. Dessa urverk hade inte ett så kallat kalibernummer. På 1930-talet övergick man till FHF 3-typens urverk, som var rätt allmänt bland andra märken ända fram till 1950-talet. I Leijona-väckarur, vars tillverkning påbörjades antagligen i slutet av 1920-talet eller helt i början av 1930-talet, har man åtminstone använt Becker-urverk. I början av 1950-talet tillverkades Leijona-fickur av schweizaren Camille Barre och i mitten av 1960-talet hade produktionen koncentrerats endast till Olma-urfabriken.
Rowenta och E. Jacquat har åtminstone varit andra tillverkare. Vihna Oy tillverkade Leijonaväggur under 1950-talet. Urtekniskt var uren likadana som Ready-vägguren som Vihna Oy hade tillverkat. Fram till mitten av 1970-talet hade kvartsuret undanträngt sina föregångare. Vid detta skede flyttades också tillverkningen av Leijona-uren till Japan, där denna teknik var före sina tävlares i Europa. När tekniken utvecklades blev prisnivån också väldigt konkurrenskraftig och kvartsurens tid hade också börjat för Leijona