Jag vet inte hur det har kommit sig, men jag är nästan ursinnigt emot mainstream. Det är inte alltid konstruktivt, men det har gjort att så fort tillräckligt många fastnar för något, så måste jag desperat hitta ett alternativ. Jag började aldrig åka snowboard. Jag hade aldrig timberland kängor på högstadiet. Jag instagramar inte mina måltider.
Jag är inte heller så förtjust i Rolex eller Omega. Istället dras jag till de lite mer lågmälda märkena - Oris, Rado, Nomos, Tudor. Bulova är helt klart ett sånt märke. Det är välkänt och har anor, de tillverkar klockor i en prisklass jag trivs i, och de har en hel del festliga klockor från 60- och 70-talen, även om jag inte gillar vintage.
Bulova var inte först med den elektriska klockan, det var Hamilton. Men Bulova var först med att ersätta balans och hairspring i sin Accutron - som utnyttjade en stämgaffel som oscillator. De var även först med såväl radioreklam (1924) som tv-reklam (1941). Vid lanseringen av Accutron-klockorna löd en av deras reklamer "Our biggest mistake was to make it look like a watch". De ville belysa den revolution det innebar att själva hjärtat i klockan var utbytt, och att det nya verket hade en precision på minuter per månad, snarare än minuter per dag. Och visst ansträngde de sig för att få klockan att se annorlunda ut - rhomboida, assymetriska eller trekantiga boetter, med färgglada tavlor.
Inte minst deras kända sköldformade boett, "Alpha".
En av de kaxigare detaljerna var att precisionen och batteriet gjorde att de kunde flytta kronan till baksidan av klockan, för nu behövde den varken dras upp eller ställas. Kronan bestod av en bygel som fälldes upp.
Hur extrema de här klockorna än var med dagens ögon ska man ju komma ihåg att de var mer eller mindre samtida med klockor som dessa, så det är inte självklart att de stod ut
I slutändan var det inuti klockan den största skillnaden låg, och så viktig var den här innovationen att Bulova även bytte sin logga till en stämgaffel, som de har än idag. Som en del av marknadsföringen av klockan fick återförsäljarna konverteringskit tillsammans med skyltmaterialet för att kunna konvertera en vanlig accutron till det som kom att kallas "spaceview" som visar upp urverket framifrån. Tavlan togs bort eller byttes mot en ring med minutindex, och för att bibehålla loggan byttes glaset till ett med "Bulova" på insidan.
Och visst sålde den här gimmicken klockor. Problemet var bara att det var spaceviewn som kunderna ville ha. Återförsäljarna sålde såklart gladeligen skylt-exen, och beställde fler konverteringskit från bulova. Till slut började bulova själva tillverka klockorna, och från att ursprungligen ha konverterat helguldklockor gick de nu över till att använda rostfria eller guldplätterade boetter för att möta efterfrågan från allmänheten. Det var en gyllene tid för bulova, och tillverkare som omega och certina tog fram egna stämgaffelverk för att hänga med.
Spaceview hade egentligen ingenting med rymden att göra, mer än att allt med rymden var i ropet just då, och klockan framhävdes gärna som "space age". Bulova accutron var populär privat bland testpiloter och astronauter, delades ut till piloterna i X-15 projektet, och Bulova var ett av de ursprungliga märken som testades för användning av astronauterna på månfärdena, men föll för att de inte kunde garantera dammtätheten. Däremot användes de till instrumenteringen i apolloraketerna och månlandaren (man var osäker på hur mekaniska klockor skulle fungera i tyngdlöshet) och som tidhållare i åtskilliga satelliter.
Trots detta använde Bulova gärna astronauter i sin marknadsföring, och Buzz Aldrin är idag en av deras affischnamn. En lite festlig parentes här är att det visserligen var Buzz Aldrin som var först med ett armbandsur på månen, inte Neil Armstrong, men det var naturligtvis en Speedmaster. Anledningen till att Neil inte hade sin på sig var att Bulovan i månlandaren hade gått sönder, och han lämnade speedmastern som en backup. Lite upprättelse fick de dock när en Accutron lämnades kvar på månytan för att styra kommunikationen från en sond som de lämnade efter sig. Därmed kan de i alla fall semantiskt hävda att de var första klockan på månen.
Dock var framgången relativt kortlivad, eftersom den precision som accutron erbjöd överträffades 1969 när Seiko släppte "Astron", den första kvartsklockan. Bulova följde trenden med kvartsverk, men behöll accutron-beteckningen, så var lite vaksamma mot klockor från mitten på 70-talet och framåt, men i princip hade de haft sina 15 minuter i rampljuset, och var senare förpassade till en i mängden av klocktillverkare.
Själv gillar jag märket, men inte riktigt deras klockor. På senare tid tycker jag att de har gjort modeller som är farligt nära plagiat, och andra som ger lite intrycket av generiska parfymklockor. Det finns dock undantag.
Ett är en reissue av Accutron Astronaut (som de kallar för "Buzz Aldrin"), denna gång dock med mekaniskt (2893) verk.
Ett annat är en limited edition reissue av deras Accutron Alpha för att markera 50-årsjubileet av den ursprungliga accutron. Nästan intressantast med just denna är att de var tvungna att köpa en accutron från ebay för att kunna återskapa verket, som sedan länge hade fallit i glömska. De är således lika hopplösa att serva som de gamla klockorna, men dessutom hiskeligt dyra. Dock fortfarande vansinnigt fina.
Sen gillar jag deras precisionist-verk, som är ett kvartsverk men med flytande sekundvisare (57600 bph), lite som seiko springdrive. Det är också ett kliv tillbaka till accutron-tiden där klockorna var elektroniska, men med svepande sekundvisare. Tyvärr fanns det länge inga snygga klockor med det här verket, och de flesta var väldigt stora.
Men i år hände det. Lite i skymundan på Baselworld släppte de en serie som de kallar Accutron II. Där återfinns bekanta ansikten som Snorkel, och Astronaut,
men även Spaceview Alpha.
Samtliga med precisionist-verket, och samtliga i en rimlig prisklass.
Länge letade jag återförsäljare. I London fick jag chansen att prova en på handleden, men tyvärr bara i rosé-guld på vitt läderband, vilket kändes lite väl stekigt. Men så fort planet landat beställde jag den jag ville ha, och nu har den äntligen kommit.
Jag har inte haft den nog länge för att kunde avgöra om det blivit en keeper, men den har allt jag vill ha i en klocka - Historia, utseende, bra märke, bra kvalitet, rätt pris och den fyller en nisch i min låda. Den kommer inte att bli en vardagsklocka, då skulle jag köpt den silvriga som nästan är den snyggaste, men det här är avgjort den coolaste av de som släpptes, och kommer bäras till så ofta jag kan.
Jag är inte heller så förtjust i Rolex eller Omega. Istället dras jag till de lite mer lågmälda märkena - Oris, Rado, Nomos, Tudor. Bulova är helt klart ett sånt märke. Det är välkänt och har anor, de tillverkar klockor i en prisklass jag trivs i, och de har en hel del festliga klockor från 60- och 70-talen, även om jag inte gillar vintage.
Bulova var inte först med den elektriska klockan, det var Hamilton. Men Bulova var först med att ersätta balans och hairspring i sin Accutron - som utnyttjade en stämgaffel som oscillator. De var även först med såväl radioreklam (1924) som tv-reklam (1941). Vid lanseringen av Accutron-klockorna löd en av deras reklamer "Our biggest mistake was to make it look like a watch". De ville belysa den revolution det innebar att själva hjärtat i klockan var utbytt, och att det nya verket hade en precision på minuter per månad, snarare än minuter per dag. Och visst ansträngde de sig för att få klockan att se annorlunda ut - rhomboida, assymetriska eller trekantiga boetter, med färgglada tavlor.
Inte minst deras kända sköldformade boett, "Alpha".
En av de kaxigare detaljerna var att precisionen och batteriet gjorde att de kunde flytta kronan till baksidan av klockan, för nu behövde den varken dras upp eller ställas. Kronan bestod av en bygel som fälldes upp.
Hur extrema de här klockorna än var med dagens ögon ska man ju komma ihåg att de var mer eller mindre samtida med klockor som dessa, så det är inte självklart att de stod ut
I slutändan var det inuti klockan den största skillnaden låg, och så viktig var den här innovationen att Bulova även bytte sin logga till en stämgaffel, som de har än idag. Som en del av marknadsföringen av klockan fick återförsäljarna konverteringskit tillsammans med skyltmaterialet för att kunna konvertera en vanlig accutron till det som kom att kallas "spaceview" som visar upp urverket framifrån. Tavlan togs bort eller byttes mot en ring med minutindex, och för att bibehålla loggan byttes glaset till ett med "Bulova" på insidan.
Och visst sålde den här gimmicken klockor. Problemet var bara att det var spaceviewn som kunderna ville ha. Återförsäljarna sålde såklart gladeligen skylt-exen, och beställde fler konverteringskit från bulova. Till slut började bulova själva tillverka klockorna, och från att ursprungligen ha konverterat helguldklockor gick de nu över till att använda rostfria eller guldplätterade boetter för att möta efterfrågan från allmänheten. Det var en gyllene tid för bulova, och tillverkare som omega och certina tog fram egna stämgaffelverk för att hänga med.
Spaceview hade egentligen ingenting med rymden att göra, mer än att allt med rymden var i ropet just då, och klockan framhävdes gärna som "space age". Bulova accutron var populär privat bland testpiloter och astronauter, delades ut till piloterna i X-15 projektet, och Bulova var ett av de ursprungliga märken som testades för användning av astronauterna på månfärdena, men föll för att de inte kunde garantera dammtätheten. Däremot användes de till instrumenteringen i apolloraketerna och månlandaren (man var osäker på hur mekaniska klockor skulle fungera i tyngdlöshet) och som tidhållare i åtskilliga satelliter.
Trots detta använde Bulova gärna astronauter i sin marknadsföring, och Buzz Aldrin är idag en av deras affischnamn. En lite festlig parentes här är att det visserligen var Buzz Aldrin som var först med ett armbandsur på månen, inte Neil Armstrong, men det var naturligtvis en Speedmaster. Anledningen till att Neil inte hade sin på sig var att Bulovan i månlandaren hade gått sönder, och han lämnade speedmastern som en backup. Lite upprättelse fick de dock när en Accutron lämnades kvar på månytan för att styra kommunikationen från en sond som de lämnade efter sig. Därmed kan de i alla fall semantiskt hävda att de var första klockan på månen.
Dock var framgången relativt kortlivad, eftersom den precision som accutron erbjöd överträffades 1969 när Seiko släppte "Astron", den första kvartsklockan. Bulova följde trenden med kvartsverk, men behöll accutron-beteckningen, så var lite vaksamma mot klockor från mitten på 70-talet och framåt, men i princip hade de haft sina 15 minuter i rampljuset, och var senare förpassade till en i mängden av klocktillverkare.
Själv gillar jag märket, men inte riktigt deras klockor. På senare tid tycker jag att de har gjort modeller som är farligt nära plagiat, och andra som ger lite intrycket av generiska parfymklockor. Det finns dock undantag.
Ett är en reissue av Accutron Astronaut (som de kallar för "Buzz Aldrin"), denna gång dock med mekaniskt (2893) verk.
Ett annat är en limited edition reissue av deras Accutron Alpha för att markera 50-årsjubileet av den ursprungliga accutron. Nästan intressantast med just denna är att de var tvungna att köpa en accutron från ebay för att kunna återskapa verket, som sedan länge hade fallit i glömska. De är således lika hopplösa att serva som de gamla klockorna, men dessutom hiskeligt dyra. Dock fortfarande vansinnigt fina.
Sen gillar jag deras precisionist-verk, som är ett kvartsverk men med flytande sekundvisare (57600 bph), lite som seiko springdrive. Det är också ett kliv tillbaka till accutron-tiden där klockorna var elektroniska, men med svepande sekundvisare. Tyvärr fanns det länge inga snygga klockor med det här verket, och de flesta var väldigt stora.
Men i år hände det. Lite i skymundan på Baselworld släppte de en serie som de kallar Accutron II. Där återfinns bekanta ansikten som Snorkel, och Astronaut,
men även Spaceview Alpha.
Samtliga med precisionist-verket, och samtliga i en rimlig prisklass.
Länge letade jag återförsäljare. I London fick jag chansen att prova en på handleden, men tyvärr bara i rosé-guld på vitt läderband, vilket kändes lite väl stekigt. Men så fort planet landat beställde jag den jag ville ha, och nu har den äntligen kommit.
Jag har inte haft den nog länge för att kunde avgöra om det blivit en keeper, men den har allt jag vill ha i en klocka - Historia, utseende, bra märke, bra kvalitet, rätt pris och den fyller en nisch i min låda. Den kommer inte att bli en vardagsklocka, då skulle jag köpt den silvriga som nästan är den snyggaste, men det här är avgjort den coolaste av de som släpptes, och kommer bäras till så ofta jag kan.
