Enligt
vaniljglass kör jag med en urtöntig modell...
Jag gillar att vara strategiskt. Funderar på "luckor" i min samling och hur och när olika klockor kan användas. Och om det fyller ut, konkurrerar eller kompletterar de jag har.
Jag kan starta i denna strategiska ände och så körs strategiprogrammet i hjärnan för att hitta bra klockor som passar in.
Jag kan också handlöst falla för en klocka. Efter några dagars tankelös förälskelse börjar jag tänka. Då följer jag min strategimodell.
Detta leder till att de flesta förälskelser aldrig blir till verklighet. Å andra sidan så kan ett identifierat hål fyllas till vilket pris som helst. Nåja, kanske inte riktigt, men i de flesta människors ögon i alla fall.
Det leder också till att jag aldrig flippat en klocka. Under ett år sålde jag iofs av ganska många vintage Omegor för jag fick ett ryck. Jag har alltså annars aldrig sålt en klocka.
För min del är detta en stor glädje och del i klockintresset. Att tänka, fundera, och prova olika klockors roll i min samling är otroligt roligt och intressant. Likaså att fundera på om det finns någon roll som inte är besatt.
Just nu är alla, eller nästan alla roller besatta. Möjligen skulle en finare "fritidsklocka" kunna få plats. Ovanför beater, men under vanlig jobbdag/pubrunda.
Utöver det skulle en ny klocka konkurrera med en befintlig. Då gäller det att fundera på detaljer och situationer. Om jag faller handlöst för en klocka så finns det såklart möjligheter att klämma in den i samlingen. Men det krävs mycket funderande innan jag slår till. Med stor sannolikhet skulle jag just nu känna att det blir för likt något jag redan har och då köper jag ett klockarmband som tröst istället och känner att jag trots att bandet kostade 1000 kr tjänat en himla massa pengar..
Jag gör samma sak med skor och vinterjacka(bara för att det finns två levande trådar om det). Och alla beslut jag tar på jobbet följer samma typ av tänkande..