Breitling: Som de flesta så tycker även jag att i princip hela sortimentet består av överdrivet stora och blaffiga ur med plottriga tavlor. Tidiga Superocean II i midsize och möjligen Aerospace EVO verkar tuffa men ungefär där slutar också suget
. Vintage Breitling spelar i en helt annan liga däremot.
Cartier: Okej, Tank är en klassiker! Men vad finns det mer för roligt i sortimentet... nä... tydligen inget.
Hublot: Har på senare tyckt att de har ett gäng häftiga modeller, ganska "egna" så att säga. Men för prislappen, bristen på en gedigen historia (som jag gillar) och allt för många halvtaskiga modeller gör att jag aldrig kommer att köpa en (såvida inte Classic Fusion blir snorbillig
).
Tag Heuer: Finns i princip inget i deras sortiment kan tänka mig. De modeller som tilltalar var designade när de hette Heuer. Heuer har däremot en uppsjö av läckert designade ur...
Bubblare
Panerai: Okej även här finns det många tuffa modeller, kanske till och med majoriteten. Men när de väl landar på armen eller på någons handled blir det bara groteskt. Stora och klumpiga men ändå jäkligt tufft utseende. Landar i ungefär samma kategori som ploppen (som jag tycker är fantastisk), jag inbillar mig att det skulle kunna vara en keeper men troligtvis skulle den få allt för lite handledstid. Ångrar mig förvisso redan nu... men kommer troligtvis aldrig att köpa någon Panerai ändå
IWC: Ett märke fyllt av tuffa vintageklockor. Men i dagsläget består sortimentet till största del av oproportionerligt stora ur där även tavlorna gör så att klockorna upplevs ännu större. Osäker på om de fortfarande kör ETA, men om de gör så är även det en anledning att köpa något annat. Om de fixat inhouse i alla, sågat ned alla deras klockor som är 42mm+ till 39-42mm hade de garanterat funnits med på listan över potentiella köp. Tummen upp får de dock för
Mark XVII och
Ingenieur.
Tänker inte ens gå in på alla tillverkare som livnär sig på ripoffs.