Sond
Patek
För ca två år sedan svalnade mitt klockintresse något. Jag har gett lite olika förklaringar till orsaken bakom det. Men som vanligt är det ofta när flera händelser sker samtidigt som det leder till förändring.
Orsaken till mitt svalnade klockintresse var dels att det tog för mycket tid och gick åt en del pengar. Och dels att minsta sonen började ta mer tid i anspråk. Så med 24 timmar per dygn var det nödvändigt att prioritera om.
Men det fanns också en annan orsak. Något jag inte kom på eller förstod förrän långt senare. Jag började nämligen för ca två år sedan behöva läsglasögon. Det var inget jag själv märkte eller förstod förrän för ca 1,5 år sedan. Så här i efterhand tror jag det minskade mitt intresse klockor. Att inte se de underbara detaljerna på klockan vid varje titt på den ledde till att intresset sjönk.
Jag kan än idag tycka det är tråkigt att jag inte ser klockan knivskarpt varje gång jag tittar på armen. Det går inte att njuta på samma sätt längre, jag måste ha glasögonen på mig för att se klockan i all sin prakt. Visst, jag ser tiden utan glasögon, men inget mer.
Jag vet ju hur klockorna ser ut och hur vackra de är, men det är lite tråkigt att inte få den där 100% njutningen vid varje liten titt. När jag såg som en örn tänkte jag aldrig på att varje titt var en undermedveten njutningsstund i mikroformat. Men nu, när jag inte kan det längre, saknar jag det.
Någon annan här som gjort samma resa?
Orsaken till mitt svalnade klockintresse var dels att det tog för mycket tid och gick åt en del pengar. Och dels att minsta sonen började ta mer tid i anspråk. Så med 24 timmar per dygn var det nödvändigt att prioritera om.
Men det fanns också en annan orsak. Något jag inte kom på eller förstod förrän långt senare. Jag började nämligen för ca två år sedan behöva läsglasögon. Det var inget jag själv märkte eller förstod förrän för ca 1,5 år sedan. Så här i efterhand tror jag det minskade mitt intresse klockor. Att inte se de underbara detaljerna på klockan vid varje titt på den ledde till att intresset sjönk.
Jag kan än idag tycka det är tråkigt att jag inte ser klockan knivskarpt varje gång jag tittar på armen. Det går inte att njuta på samma sätt längre, jag måste ha glasögonen på mig för att se klockan i all sin prakt. Visst, jag ser tiden utan glasögon, men inget mer.
Jag vet ju hur klockorna ser ut och hur vackra de är, men det är lite tråkigt att inte få den där 100% njutningen vid varje liten titt. När jag såg som en örn tänkte jag aldrig på att varje titt var en undermedveten njutningsstund i mikroformat. Men nu, när jag inte kan det längre, saknar jag det.
Någon annan här som gjort samma resa?
