Grymmaste löparresan! Lycka till med allt och ha kul!Nu bär det av mot Pyongyang för Pyongyang Marathon. Racereport kommer, dock inget internet i Nord Korea.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Löpning. Nu riktigt OT
- Trådstartare Anders Svensson
- Start datum
Rey
Rolex
Nu bär det av mot Pyongyang för Pyongyang Marathon. Racereport kommer, dock inget internet i Nord Korea.
For real? Mäktigt!!!
Oj vad coolt!Nu bär det av mot Pyongyang för Pyongyang Marathon. Racereport kommer, dock inget internet i Nord Korea.
Lycka till!
Om du får mersmak kan du komma till Göteborg på kristi himmelfärdshelgen och springa 5 marathon på 5 dagar. (Det gäller såklart alla er andra också)
http://www.ultrasweden.se/Arbetsrum/5Marathon5dagar
Oew
Rolex
Stort lycka till!Nu bär det av mot Pyongyang för Pyongyang Marathon. Racereport kommer, dock inget internet i Nord Korea.
Aquastaren
Rolex
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Gryyyymt!
Vilken grej, vilken story, vilket land...
Inte utan att man blir sugen!
Grattis, eller vad man säger, och tack för att du delar!
När jag nämnde detta för frun sa hon att man inte borde stödja regimen osv... Bla bla...Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Fuck det! Hur jäkla cool resa som helst!
sjukt avis!!
Oew
Rolex
Grattis till ett fint lopp och vad som verkar vara en fantastisk upplevelse!Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Aquastaren
Rolex
Klart att det är lite kluvet att åka dit. Men tror ändå det är bra att sprida lite pengar där och låta den kuvade befolkningen träffa västerlänningar. Även om vi fick buga inför statyerna etc etc. En fantastisk resa var det och ett minne för livet.
Tack @Aquastaren för en grym race report. Kändes nästan som om man var där. Snyggt med minsta möjliga marginal också 
Aquastaren
Rolex
Tack själva!Tack @Aquastaren för en grym race report. Kändes nästan som om man var där. Snyggt med minsta möjliga marginal också
Här kommer några fler bilder.
Sista bilden visar platsen där de paraderar med sina kärnvapenmisiler. Där sprang vi
Nu har jag hela racereporten på riktigt! Underbart att komma in på 3:59:47Tack själva!
Här kommer några fler bilder.
Sista bilden visar platsen där de paraderar med sina kärnvapenmisiler. Där sprang vi
Lite som när jag sprang sex mil och femton meter på ett sextimmarslopp
Vilken sanslös resa du gjort. Hur ska du toppa detta!?
Kanske Engelbrektsstaffeten på modiga fem km i Norberg?
Aquastaren
Rolex
Haha vet inte om jag vågar åka till Norberg. Lite läskigt med caféer som brinner ner och dylikt, visum? ;-)Nu har jag hela racereporten på riktigt! Underbart att komma in på 3:59:47
Lite som när jag sprang sex mil och femton meter på ett sextimmarslopp
Vilken sanslös resa du gjort. Hur ska du toppa detta!?
Kanske Engelbrektsstaffeten på modiga fem km i Norberg?
Senast ändrad:
Oew
Rolex
Nej Norberg verkar farligt, bättre att hålla sig till Nordkorea
Såkkett
Omega
Jag springer uteslutande i skogen normalt och då med Salomon s-lab speed (inte på elljusspår utan skogsstig som bäst), köpte ett par asics metarun i höstas då jag tänkte mig på ett par kvarts och halvmaror på asfalt i år bara för skojs skull och de är bland det skönaste jag haft på fötterna att gå i men domnar fruktansvärt i främre trampdynan av dem när jag springer i dem.
Har väl sprungit i alla fall 5 timmar i dem samt gått i dem x antal dagar innan så det känns inte som något som kommer kunna "gås in"
Är dom bara att ge upp eller är det värt att köpa och testa nya sulor i dem?
Om jag skall leta nya skor så tar jag tacksamt mot tips vad jag skall tänka på, skall jag leta skor med lägre drop likt mina Salomon, mer eller mindre dämpning?
Har väl sprungit i alla fall 5 timmar i dem samt gått i dem x antal dagar innan så det känns inte som något som kommer kunna "gås in"
Är dom bara att ge upp eller är det värt att köpa och testa nya sulor i dem?
Om jag skall leta nya skor så tar jag tacksamt mot tips vad jag skall tänka på, skall jag leta skor med lägre drop likt mina Salomon, mer eller mindre dämpning?
Det är inte så att du knyter dem för hårt? Hade samma problem när jag sprang i vanliga skor. Släppte på snörningen och problemet var ur världen!
På väg till Atea mälarmaraton i Västerås. Någon som ska dit?
Aquastaren
Rolex
Hej @RicVin hoppas utbildningen gick bra ;-) här kan du läsa om maran. PResa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Tackar!!! Nja... Det gick som vanligt när det är IT relaterat.. Ingen av oss hade de rättigheter som vi behövde...
Som tur var så var detta en pretraining.. Riktiga är i början av Juni..
Aquastaren
Rolex
Allmänt upprop!
Vilka ska springa Stockholm Marathon och vad har ni för mål/ambitioner/förhoppningar samt söker ni träningspartner för långpassen där ni bor?
Jag ska springa såklart och siktar mot mitt PB på 3:39. Tar gärna långpass med någon i Sthlm.
Vilka ska springa Stockholm Marathon och vad har ni för mål/ambitioner/förhoppningar samt söker ni träningspartner för långpassen där ni bor?
Jag ska springa såklart och siktar mot mitt PB på 3:39. Tar gärna långpass med någon i Sthlm.
Köpte i höstas Saucony Peregrin och kör trail med dem, mkt nöjd. Funkar kanon i skogen, men springer jag mkt flat med dem får jag domningar likt dina efter 8-9km.....tror jag dragit dem för hårt.....men i skogen vill man ju inte halka runt i lösa skor.....måste vara tight......så klurigt...
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Fan blev grymt taggad för detta
tack för en fin berättelse!
Aquastaren
Rolex
Fan blev grymt taggad för detta
Som jag blev av en liknande berättelse 2015!
Bara att anmäla dig här:
http://www.koryogroup.com/tours/dprk-north-korea/pyongyang-marathon
Jag kanske hakar på!
Nu har man åkt på klassikern ala löpknä, är så frustrerande...!
Verkar ha komir efter ökat distansen för mkt...
Någon som har bra erfarenhet och kan komma med tips?
Har varit hos sjukgymnast och fått endel bål-höft övningar med bl.a. Gummiband..
Har testat i omgång att springa igen efter tex två veckors avbrott men kommer tillbaks smärtan, är allt förlorat om smärtan kommer tillbaka? Eller kan man träna precis under sträcka som man vet blir problem vid och sedan öka?...
Vissa säger vila 10v, kör alt träning typ cykling mesans andra säger att spring i mindre mängd...
Väldigt tacksam för tips på denna front!
Rip Stockholm mara 2017
Verkar ha komir efter ökat distansen för mkt...
Någon som har bra erfarenhet och kan komma med tips?
Har varit hos sjukgymnast och fått endel bål-höft övningar med bl.a. Gummiband..
Har testat i omgång att springa igen efter tex två veckors avbrott men kommer tillbaks smärtan, är allt förlorat om smärtan kommer tillbaka? Eller kan man träna precis under sträcka som man vet blir problem vid och sedan öka?...
Vissa säger vila 10v, kör alt träning typ cykling mesans andra säger att spring i mindre mängd...
Väldigt tacksam för tips på denna front!
Rip Stockholm mara 2017
Oew
Rolex
Hade problem med det tidigare men har lyckats fått bort det helt och hållet (peppar peppar). Det som funkade för mig var att stärka upp musklerna med tunga knäböj och en hel del mobilitetsträning och då framförallt för höftböjaren. Sedan gjorde jag så när jag skulle börja springa igen att jag sprang i princip varje dag, men slutade springa så fort jag kände av knät. I början kanske det bara var 2-3km innan det kändes men efter några veckor kunde jag springa som vanligt och har nu ökat på till 10 mil/v utan några problem.
Cykling är ju självklart också bra.
Tack så mkt för dina tips! Tror jag ska testa om några dagar med andra skor(nojar att de kan vara boven fast iofs inte nya) samt väääldigt flakt underlag, får se vad som händer då. Funderar att gymma igen och köra endel styrka för muskler kring knät även
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Grym resa och bra berättat! Tack
This. Hade problem med en höft för några år sedan, men sen jag började med foamroller regelbundet så försvann det direkt. Inte riktigt samma problem , men brukar vara samma sena som spökar.
Aquastaren
Rolex
Hoppas du får ordning på det. Tycker Oscaros råd låter kloka!
Tack för tipset
svårt fan att se hur exakt hon håller benen vid stretch övningen i slutet dock har jag iofs en hel del liknande stretchövningar för just höft..