Jag har ångrat rätt länge att jag för drygt ett år sedan flippade iväg min Rolex 16760 aka fat lady aka sophia loren till en klocksamlande bekant. Helt plötsligt bad han mig om hjälp att flippa den och efter en stunds funderande så insåg jag att det var lika bra att köpa tillbaka henne då det är ett mycket bra ex!
En trevlig detalj på den är de vackert gulnade visarna och indexen på tavlan (som också har skön stardust). Trots safirglaset tycker jag att det ger klockan en fin vintagetouch.
(bilden gör inte det gulnade tritiumet rättvisa...)
Jag insåg dock efter några dagars användning att tritiumsläppen på visarna började tangera det acceptabla. Jag använder dessutom mina klockor så det känns vanskligt när det börjar lossa pulvriserat tritium från visarna som lullar runt löst...
Dessutom så hemsöks jag fortfarande av sviterna efter den beryktade Hiroshima-Glycinen (mardrömmar, panikångest, ni vet, gammal hederlig PTS...).
Kort sagt så kände jag att något behövde göras med fat ladyn, vi vill inte ha en ny horologisk Hiroshima. Min första tanke var att helt enkelt byta ut tavla och visare mot servicegrejer med luminova, men efter att ha övervägt så insåg jag att det inte skulle kännas rätt. Jag började istället att leta efter ett tidstypiskt set med tritiumtavla och tillhörande visare.
Dessvärre kryllar det inte direkt av tavlor och visare från rätt årtal så lyckan var stor när jag lyckades scouta fram ett set som inte bara var från ungefär rätt årtal utan dessutom var rimligt prissatta och i bra skick. Bara att beställa och knalla till Rob E för transplantation. Och så här i efterhand måste jag säga att jag tycker att slutresultatet blev riktigt bra, även om vintagekänslan försvann något.
En trevlig detalj på den är de vackert gulnade visarna och indexen på tavlan (som också har skön stardust). Trots safirglaset tycker jag att det ger klockan en fin vintagetouch.
(bilden gör inte det gulnade tritiumet rättvisa...)
Jag insåg dock efter några dagars användning att tritiumsläppen på visarna började tangera det acceptabla. Jag använder dessutom mina klockor så det känns vanskligt när det börjar lossa pulvriserat tritium från visarna som lullar runt löst...
Dessutom så hemsöks jag fortfarande av sviterna efter den beryktade Hiroshima-Glycinen (mardrömmar, panikångest, ni vet, gammal hederlig PTS...).
Kort sagt så kände jag att något behövde göras med fat ladyn, vi vill inte ha en ny horologisk Hiroshima. Min första tanke var att helt enkelt byta ut tavla och visare mot servicegrejer med luminova, men efter att ha övervägt så insåg jag att det inte skulle kännas rätt. Jag började istället att leta efter ett tidstypiskt set med tritiumtavla och tillhörande visare.
Dessvärre kryllar det inte direkt av tavlor och visare från rätt årtal så lyckan var stor när jag lyckades scouta fram ett set som inte bara var från ungefär rätt årtal utan dessutom var rimligt prissatta och i bra skick. Bara att beställa och knalla till Rob E för transplantation. Och så här i efterhand måste jag säga att jag tycker att slutresultatet blev riktigt bra, även om vintagekänslan försvann något.