Fistface
Friends of KS
En av anledningarna till att jag är hookad på vintageklockor är såklart deras historia. För det mesta är det tillverkarens historia, eller den specifika modellens. Det är alltid fascinerande med en klocka eller tillverkare som var först med något, eller har gjort något bättre än alla andra.
Men sedan är det ju de andra historierna – en klocka kan ha varit med i ett krig eller burits av någon cool person.
Eller som dessa två klockor. Totalt ospännande modeller. Inte i fantastiskt bra skick. Definitivt inte värda några pengar. Men när jag nu fick dem av min mor föranledde de en hel kvälls samtal om henne, men framförallt om min mormor och min mors farmor. Med hjälp av två skruttiga klockor fick jag mig historier till livs som min mor mer eller mindre glömt bort tills hon började snacka om klockorna. Helt ovärderligt.
Första klockan, en liten 24 mm Certina fick min mor av sin farmor 1953. Den köptes ny och var antagligen en rätt försvarlig utgift för den gamla damen.
Fickuret fick min mor när hon gick sjuksköterskeutbildning i början av sextiotalet. (Sjuksköterskor får ju inte ha armbandsur på sig.)Min mormor köpte det av en urhandlare, förmodligen i Röstånga. Min mormor var en expert på att snoka upp fynd och en jävel på att pruta. Min mor berättade många storys om hennes eskapader.
Jag gissar att det fick nya visare innan köpet. Möjligtvis är urtavlan också utbytt vid något tillfälle. Ska öppna den och se vad det är för urverk när jag kommer hem. På insidan av yttre baklocket är några datum inristade, förmodligen när service utförts. Kan kanske ge en hint om hur gammalt det är.
Tillsammans med en Seiko 6139 för storleksjämförelse.
Som sagt, klockorna är antagligen bara intressanta för mig, men jag fick ännu en gång en wow-känsla av några klockors historia. Eller snarare kanske familjens historia utifrån ett par mögliga ur.
God fortsättning.
Men sedan är det ju de andra historierna – en klocka kan ha varit med i ett krig eller burits av någon cool person.
Eller som dessa två klockor. Totalt ospännande modeller. Inte i fantastiskt bra skick. Definitivt inte värda några pengar. Men när jag nu fick dem av min mor föranledde de en hel kvälls samtal om henne, men framförallt om min mormor och min mors farmor. Med hjälp av två skruttiga klockor fick jag mig historier till livs som min mor mer eller mindre glömt bort tills hon började snacka om klockorna. Helt ovärderligt.
Första klockan, en liten 24 mm Certina fick min mor av sin farmor 1953. Den köptes ny och var antagligen en rätt försvarlig utgift för den gamla damen.
Fickuret fick min mor när hon gick sjuksköterskeutbildning i början av sextiotalet. (Sjuksköterskor får ju inte ha armbandsur på sig.)Min mormor köpte det av en urhandlare, förmodligen i Röstånga. Min mormor var en expert på att snoka upp fynd och en jävel på att pruta. Min mor berättade många storys om hennes eskapader.
Jag gissar att det fick nya visare innan köpet. Möjligtvis är urtavlan också utbytt vid något tillfälle. Ska öppna den och se vad det är för urverk när jag kommer hem. På insidan av yttre baklocket är några datum inristade, förmodligen när service utförts. Kan kanske ge en hint om hur gammalt det är.
Tillsammans med en Seiko 6139 för storleksjämförelse.
Som sagt, klockorna är antagligen bara intressanta för mig, men jag fick ännu en gång en wow-känsla av några klockors historia. Eller snarare kanske familjens historia utifrån ett par mögliga ur.
God fortsättning.
