Eleganten
Omega
Nedanstående recension är hämtad från Klockrent.org: https://klockrent.org/2018/01/18/pa-handleden-mr-jones-watches-last-laugh-tattoo-edition/
Det handlar om en klocka från de i Sverige relativt okända Mr Jones Watches, som firade 10 år 2017.
I en annars ganska traditionalistisk och konservativ bransch, är det kul att som omväxling få sätta något helt unikt på handleden. Som en klocka från Mr Jones Watches, som är just lagom galen
”Tidmätning för de okonventionella”
London-baserade, Mr Jones Watches grundades av Crispin Jones och designar helt unika pjäser, med hjälp av skickliga illustratörer och konstnärer. Resultatet är lekfulla, fantasifulla och uttrycksfulla tidmätare. Klockor som gör mer än bara visar tiden. Flera av dem görs i limiterade upplagor.
Det är inte de tekniska detaljerna som gör Mr Jones Watches intressanta, det är designen. Den konstnärliga, personliga estetiken och uttrycket. Det här är inte klockor som handlar om prestige, om att imponera med en fet prislapp. Det här är klockor som startar samtal, som väcker nyfikna frågor och blickar. Det är ”tidmätning för de okonventionella”, enligt Mr Jones själva. Jag kan bara hålla med.
Första intrycket
Det är en ganska enkel, långsmal ask som först möter oss. På framsidan återfinns Mr Jones monogram och på baksidan ett mer livfullt tryck. På insidan av locket får vi kort information om märket, den 12 månader långa garantin och om service och reparationer.
Så ligger den där och stirrar på oss. Väntar på att vi ska våga plocka upp den. Den färggranna, The Last Laugh Tattoo som har blivit Mr Jones mest populära klocka. Vi kan förstå varför.
Den första tanken som slår mig: Minns ni Ed Hardy? Klädmärket som byggde på tatueraren Ed Hardys verk. Det finns vissa estetiska likheter. Jag tillhörde de som verkligen gillade Ed Hardy, så för mig är det ett mycket bra första möte.
Och så nästa tanke: Den ser betydligt bättre och ännu häftigare ut i verkligheten. Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Det är å andra sidan ett inte helt ovanligt fenomen.
Design och materialval
Den till synes De Bethune-inspirerade boetten är gjord i rostfritt stål och klädd i en PVD-beläggning. Den mäter 37 mm, vilket visar sig vara en perfekt avvägd storlek. Med ett redan så framträdande motiv hade en större storlek förmodligen blivit för mycket. Tjockleken är klart överkomliga 9 mm. Noterbart är också att vi har en vattentäthet till 50 meter.
Urtavlan är helt sonika ett motiv som i samarbete med den brittiska tatueraren, Adrian Willard hämtats från den mexikanska festivalen, Dia de Muertos. En högtid där man samlas och minns de nära och kära som har gått bort. Gåvor delas ut. Bland annat dödskallar, gjorda av socker. De har i dag blivit ett av de absolut mest avbildade motiven inom tatuerarkonsten.
Adrian Willards version är en färggrann dödskalle, med en minst sagt utmärkande tandrad. Det är nämligen här vi läser av tiden, med en så kallad ”hoppande timme” där timmen visas med en siffra som hoppar fram, i stället för med en visare. En komplikation som vanligtvis brukar vara svårtillgänglig för ”den vanliga” konsumenten” på grund av väl tilltagna prislappar. Men det är något vi slipper här. Den övre tandraden visar timmar och den undre visar minuter. Ett fantastiskt roligt och underhållande designval. Ett smart sådant dessutom. Det hade inte alls varit samma sak med vanliga visare.
Armbandet är i läder (insidan i ett mjukt och skönt, mockaliknande material) och har turkosa stygn, som matchar urtavlan. Här är en av mina få anmärkningar. Kvaliteten är svår att klaga på för det här priset. Det omfamnar handleden bra och det är inte svårt att hitta rätt passform. Det är riktigt bekvämt. Men – och det här är en personlig designpreferens – jag har lite svårt för ”gapet” mellan armbandet och boetten.
Under huven
Föga överraskande drivs hela kalaset av ett automatiskt SeaGull-verk, närmare bestämt ST1721 med 20 juveler och en gångreserv på 42 timmar.
Ett pålitligt urverk, men inte mer än så. Det gör det möjligt att skapa en klocka med hoppande timme, men till ett samtidigt tillgängligt pris. Och det är ej att underskatta.
Den solida bakboetten bjuder varken på några excesser, eller ger någon möjlighet att titta närmare på urverket i arbete när man tar av sig klockan. Ursäkta om det här låter snobbigt: Det gör mig verkligen ingenting, för det här är en arbetshäst och inget man sitter och beundrar. Och på The Last Laugh Tattoo edition är det ändå den utmärkande urtavlan som spelar huvudrollen. Men visst hade jag gärna sett något lite roligare även här. Samtidigt är det inget jag hakar upp mig på. Man måste helt enkelt kompromissa med den typen av detaljer i den här prisklassen.
På handleden
Det brukar vara svårt för mig att hitta rätt passform, men inte här. Den sitter, ursäkta ordvitsen, klockrent. Den i dag lite ovanliga, mindre storleken passar mig utmärkt. Det som överraskar mig mest är den omedelbara, oväntat robusta känslan. Och den håller i sig. Klockan har fått följa med även i lite mer krävande sammanhang, men har även då klarat sig helt utan skråmor. Den är tuffare än den först ger sken av.
Ute i det vilda gör den något som ingen annan klocka har gjort hittills, för mig i alla fall. Den drar till sig blickar – och frågor. Massor av frågor, från både entusiaster och helt oinvigda. ”Hur ser man tiden?”, ”var har du köpt den den där?”, ”kan man få titta lite närmare på den?”. Så vid det här laget kan jag nog historien om Mr Jones Watches nästan utantill. Många berättar efteråt att de har kollat upp dem på nätet och hittat sin alldeles egna favorit. Om inte det är ett bra betyg, så vet jag inte vad som är det.
Det här är verkligen en klocka jag har haft kul med. Den både känns och ser bra ut på handleden och får massor av uppmärksamhet, tack vare sitt ovanliga uttryck.
Det är inte en klocka jag skulle bära varje dag, men varje gång den svarta skinn- eller jeansjackan åker på, så skulle The Last Laugh Tatoo att vara mitt förstaval. De råkar nämligen utgöra en helt perfekt kombination.
Sammanfattning
Vi ser dagligen alldeles för många trötta, fantasilösa klockor. Därför är det en underbar kontrast att få sätta The Last Laugh Tattoo edition på handleden. Det är en tidmätare som sannerligen som både livar upp dig själv och skapar nyfikenhet från din omgivning. Var beredd på att få svara på många frågor om den.
Tanken är att den ska påminna oss om att livet är flyktigt och att vi ska leva det fullt ut. Om det lyckas? Jag blir i alla fall lite mer benägen att ta ut svängarna och bryta mönster med den här rackaren på handleden.
Det är en excentrisk, livfull klocka – ett litet konstverk som både visar tiden, får dig att le och påminner dig att leva. Vad mer kan man begära? Jag bara önskar att fler hade Mr Jones mod att våga sticka ut och gå sin egen väg – på riktigt.
Storleken, då? Den har ju betydelse ibland och har du mer rejäla handleder än jag så finns även en XL-version på mastiga 45 mm. Är däremot 37 mm i största laget för dig, så kanske 31 mm kan vara något i stället.
Slutligen måste vi nämna priset. För ungefär 2300 kronor blir den din. XL-versionen kostar runt 4100 kronor och den mindre 1900 kronor.
Omdöme
Positivt:
Skulle jag rekommendera den?
Självklart, det är fantastiskt kul med en klocka som verkligen tar ut svängarna.
Specifikationer
Diameter: 37 mm
Tjocklek: 9 mm
Boettmaterial: 316L Rostfritt stål med svart PVD-beläggning
Bakboett: Solid
Vattentäthet: 50 meter
Urverk: SeaGull ST1721 (automatiskt)
– Juveler: 20
– Gångreserv: 42 timmar
Material, armband: Läder, med spänne i rostfritt stål
Lite bonusläsning från Wall Street Journal: https://www.wsj.com/articles/the-worlds-most-irritating-watch-only-42-200-1516209909
Det handlar om en klocka från de i Sverige relativt okända Mr Jones Watches, som firade 10 år 2017.
I en annars ganska traditionalistisk och konservativ bransch, är det kul att som omväxling få sätta något helt unikt på handleden. Som en klocka från Mr Jones Watches, som är just lagom galen
”Tidmätning för de okonventionella”
London-baserade, Mr Jones Watches grundades av Crispin Jones och designar helt unika pjäser, med hjälp av skickliga illustratörer och konstnärer. Resultatet är lekfulla, fantasifulla och uttrycksfulla tidmätare. Klockor som gör mer än bara visar tiden. Flera av dem görs i limiterade upplagor.
Det är inte de tekniska detaljerna som gör Mr Jones Watches intressanta, det är designen. Den konstnärliga, personliga estetiken och uttrycket. Det här är inte klockor som handlar om prestige, om att imponera med en fet prislapp. Det här är klockor som startar samtal, som väcker nyfikna frågor och blickar. Det är ”tidmätning för de okonventionella”, enligt Mr Jones själva. Jag kan bara hålla med.
Första intrycket
Det är en ganska enkel, långsmal ask som först möter oss. På framsidan återfinns Mr Jones monogram och på baksidan ett mer livfullt tryck. På insidan av locket får vi kort information om märket, den 12 månader långa garantin och om service och reparationer.
Så ligger den där och stirrar på oss. Väntar på att vi ska våga plocka upp den. Den färggranna, The Last Laugh Tattoo som har blivit Mr Jones mest populära klocka. Vi kan förstå varför.
Den första tanken som slår mig: Minns ni Ed Hardy? Klädmärket som byggde på tatueraren Ed Hardys verk. Det finns vissa estetiska likheter. Jag tillhörde de som verkligen gillade Ed Hardy, så för mig är det ett mycket bra första möte.
Och så nästa tanke: Den ser betydligt bättre och ännu häftigare ut i verkligheten. Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Det är å andra sidan ett inte helt ovanligt fenomen.
Design och materialval
Den till synes De Bethune-inspirerade boetten är gjord i rostfritt stål och klädd i en PVD-beläggning. Den mäter 37 mm, vilket visar sig vara en perfekt avvägd storlek. Med ett redan så framträdande motiv hade en större storlek förmodligen blivit för mycket. Tjockleken är klart överkomliga 9 mm. Noterbart är också att vi har en vattentäthet till 50 meter.
Urtavlan är helt sonika ett motiv som i samarbete med den brittiska tatueraren, Adrian Willard hämtats från den mexikanska festivalen, Dia de Muertos. En högtid där man samlas och minns de nära och kära som har gått bort. Gåvor delas ut. Bland annat dödskallar, gjorda av socker. De har i dag blivit ett av de absolut mest avbildade motiven inom tatuerarkonsten.
Adrian Willards version är en färggrann dödskalle, med en minst sagt utmärkande tandrad. Det är nämligen här vi läser av tiden, med en så kallad ”hoppande timme” där timmen visas med en siffra som hoppar fram, i stället för med en visare. En komplikation som vanligtvis brukar vara svårtillgänglig för ”den vanliga” konsumenten” på grund av väl tilltagna prislappar. Men det är något vi slipper här. Den övre tandraden visar timmar och den undre visar minuter. Ett fantastiskt roligt och underhållande designval. Ett smart sådant dessutom. Det hade inte alls varit samma sak med vanliga visare.
Armbandet är i läder (insidan i ett mjukt och skönt, mockaliknande material) och har turkosa stygn, som matchar urtavlan. Här är en av mina få anmärkningar. Kvaliteten är svår att klaga på för det här priset. Det omfamnar handleden bra och det är inte svårt att hitta rätt passform. Det är riktigt bekvämt. Men – och det här är en personlig designpreferens – jag har lite svårt för ”gapet” mellan armbandet och boetten.
Under huven
Föga överraskande drivs hela kalaset av ett automatiskt SeaGull-verk, närmare bestämt ST1721 med 20 juveler och en gångreserv på 42 timmar.
Ett pålitligt urverk, men inte mer än så. Det gör det möjligt att skapa en klocka med hoppande timme, men till ett samtidigt tillgängligt pris. Och det är ej att underskatta.
Den solida bakboetten bjuder varken på några excesser, eller ger någon möjlighet att titta närmare på urverket i arbete när man tar av sig klockan. Ursäkta om det här låter snobbigt: Det gör mig verkligen ingenting, för det här är en arbetshäst och inget man sitter och beundrar. Och på The Last Laugh Tattoo edition är det ändå den utmärkande urtavlan som spelar huvudrollen. Men visst hade jag gärna sett något lite roligare även här. Samtidigt är det inget jag hakar upp mig på. Man måste helt enkelt kompromissa med den typen av detaljer i den här prisklassen.
På handleden
Det brukar vara svårt för mig att hitta rätt passform, men inte här. Den sitter, ursäkta ordvitsen, klockrent. Den i dag lite ovanliga, mindre storleken passar mig utmärkt. Det som överraskar mig mest är den omedelbara, oväntat robusta känslan. Och den håller i sig. Klockan har fått följa med även i lite mer krävande sammanhang, men har även då klarat sig helt utan skråmor. Den är tuffare än den först ger sken av.
Ute i det vilda gör den något som ingen annan klocka har gjort hittills, för mig i alla fall. Den drar till sig blickar – och frågor. Massor av frågor, från både entusiaster och helt oinvigda. ”Hur ser man tiden?”, ”var har du köpt den den där?”, ”kan man få titta lite närmare på den?”. Så vid det här laget kan jag nog historien om Mr Jones Watches nästan utantill. Många berättar efteråt att de har kollat upp dem på nätet och hittat sin alldeles egna favorit. Om inte det är ett bra betyg, så vet jag inte vad som är det.
Det här är verkligen en klocka jag har haft kul med. Den både känns och ser bra ut på handleden och får massor av uppmärksamhet, tack vare sitt ovanliga uttryck.
Det är inte en klocka jag skulle bära varje dag, men varje gång den svarta skinn- eller jeansjackan åker på, så skulle The Last Laugh Tatoo att vara mitt förstaval. De råkar nämligen utgöra en helt perfekt kombination.
Sammanfattning
Vi ser dagligen alldeles för många trötta, fantasilösa klockor. Därför är det en underbar kontrast att få sätta The Last Laugh Tattoo edition på handleden. Det är en tidmätare som sannerligen som både livar upp dig själv och skapar nyfikenhet från din omgivning. Var beredd på att få svara på många frågor om den.
Tanken är att den ska påminna oss om att livet är flyktigt och att vi ska leva det fullt ut. Om det lyckas? Jag blir i alla fall lite mer benägen att ta ut svängarna och bryta mönster med den här rackaren på handleden.
Det är en excentrisk, livfull klocka – ett litet konstverk som både visar tiden, får dig att le och påminner dig att leva. Vad mer kan man begära? Jag bara önskar att fler hade Mr Jones mod att våga sticka ut och gå sin egen väg – på riktigt.
Storleken, då? Den har ju betydelse ibland och har du mer rejäla handleder än jag så finns även en XL-version på mastiga 45 mm. Är däremot 37 mm i största laget för dig, så kanske 31 mm kan vara något i stället.
Slutligen måste vi nämna priset. För ungefär 2300 kronor blir den din. XL-versionen kostar runt 4100 kronor och den mindre 1900 kronor.
Omdöme
Positivt:
- Unik design.
- Förvånansvärt robust.
- Bra passform.
- Hoppande timme.
- Storleken.
- Väldigt snäll mot plånboken.
- Helt suverän till svart skinn- eller jeansjacka.
- Lite tråkigt förpackad.
- Gapet mellan armband och boett.
Skulle jag rekommendera den?
Självklart, det är fantastiskt kul med en klocka som verkligen tar ut svängarna.
Specifikationer
Diameter: 37 mm
Tjocklek: 9 mm
Boettmaterial: 316L Rostfritt stål med svart PVD-beläggning
Bakboett: Solid
Vattentäthet: 50 meter
Urverk: SeaGull ST1721 (automatiskt)
– Juveler: 20
– Gångreserv: 42 timmar
Material, armband: Läder, med spänne i rostfritt stål
Lite bonusläsning från Wall Street Journal: https://www.wsj.com/articles/the-worlds-most-irritating-watch-only-42-200-1516209909
