Whoopee! Man, that may have been a small one for Neil, but that's a long one forme.
Pete Conrad, astronaut på Apollo 12, när han kliver ner på månens yta.
Pete Conrads kommentar hör du vid 12:29:
Pete Conrads skämt refererar såklart tillbaka på Neil Armstrongs klassiska “That's one small step for (a) man; one giant leap for mankind…”
Bakgrunden är att Pete var en av de kortaste astronauterna (<170cm)… Pete avslöjade senare att hans egna lite udda men klassiska ord var en del av en vadslagning han hade med den italienska skjutjärnsjournalisten Oriana Fallaci på $500. Pete skulle visa att han kunde säga vad han ville och att NASA inte alls gav astronauterna något manus som de skulle hålla sig till vid månlandningarna, vilket Oriana hävdade.
Mitt första steg i klockmanin, eller ”die einsteigsdroge” som våra ansiktslösa, namnlösa och hänsynslösa pushers nere i Schweiz kallar den… var, som för många, en Omega Speedmaster.
Min första riktigt dyra klocka var en Speedmaster Pro. En 145.022-69 i hyggligt skick med originaltavla och visare.
Det var år 1999 och den gick loss på typ 10’ på en originallänk, vilket naturligtvis var en ofantlig summa pengar för en fattig student som jag. Men det var en smäll jag fick ta, eftersom jag förtjänat den efter en heroisk studieprestation, och ju dessutom ALDRIG någonsin skulle behöva köpa någon mer klocka i hela mitt liv.
Det var ju den bästa klocka man NÅGONSIN kunde vilja äga, en månklocka från månlandningsåret 1969, vad skulle NÅGONSIN kunna vara intressantare, coolare eller bättre???
Jag älskar den rena instrumentella looken på Speedmastern! Inget överflödigt, men ändå inget som saknas, helt PERFEKT! Vilket också visas av att den säljs i sin ursprungliga form sisådär snart 60 år senare.
För att få en bild av exakt hur gammal Speedmaster är kan vi ta en titt på en bil från 1957 som ju ser ju ruggigt utdaterad ut, minst sagt…
Eller ICA Högdalens öppningsceremoni! Med gratis Luxus-Kaffe minsann!
Eller fotbollslandslaget
Såklart hade jag utan att förstå det hamnat på ett rejält halt och sluttande plan...
Den första 1969 861:an följdes av 321-verk, först ett par 105.012-65 med serienummer nära Neil Armstrongs. Speedmasters har tydliga serienummer på verken och dessa serienummer finns noterade för alla ”flown” Speedmasters (såna som varit i rymden). Det var en jakt som lockade mig ett tag, jag tror jag kom typ 70 serienummer ifrån Armstrongs som bäst… den klockan hade väl kanske legat på samma arbetsbänk som Armstrongs (105.012-65 serial nr.24002981) borta i Bienne?
Sedan vidare djupare i träsket till ”straight lugs”!!! De bär lite mindre vilket passar mig och mina 155mm sugrörsarmar. Hade ett par 105.003 av stigande kvalitet. Sen smög det in en blå/vit Pro-LE 861 Gemini5 in längs vägen, lite annorlunda, men den saknade den grafiska renhet de svarta har.
Jag har aldrig haft någon annan Speedy än 40mm med 321/861 och känner noll önskan att äga nåt annat med Speedmaster på tavlan… …fucking varumärkeskannibalism if u ask me….
Sen byggde jag en 321 franken på en 105.003 som såg ut som en 2915. Det kändes verkligen som den perfekta klockan, grym look, klassiskt arv, bärbar till vardags. Trodde ett tag att det var min sista Speedmaster…
Några utdrag ur brottsregistret…
Serial nära Armstrong, med fulmålade index i guldfärg (från Mexico…)
Sminkad 105.003
En sån nyutgåva passerade (sort of 2915 med curved lugs)
2915
Men. Jag började känna suget efter en 2998 för en tre-fyra år sen, Alpha-visarna har ju en fantastisk ålderdomlig skönhet som de utilitaristiska vita raka senare modellerna inte kan matcha. Men jag tvekar ofta inför de mest rara ärtorna, jag gillar inte att vara den som sabbar en patinerat vintage-tavla, så jag har svårt att bära allt för perfekta vintage-exemplar (plus att jag är för snål…).
Letade 2998 rätt länge… …men så dök denna oslipade pärla upp på omegaforums i sept 2013…
Först tvekade jag, snubben som ville sälja hade noll inlägg på Omegaforums och kunde typ ingen engelska, och jag ingen Spanska. Men önskan att äga en 2915 var så stor att jag gjorde ett försök i alla fall, med hjälp av google translate och spansktalande vänner.
Det gick väl si och så, jag fick ett trovärdigt intryck, telefonnummer och adress, men aldrig några riktigt bra bilder. Ett mail innehöll nedanstående radda… då blev jag lite tveksam, men trodde ändå på inkompetens vid tangentbordet snarare än illvillja, För vilken scammer skickar bilder på skäggiga damen??? (hans fru…)
Han kunde tänka sig att byta med min gilt Explorer + cash och vi gjorde affär.…nåja för att göra en lååång historia kort (…jag hoppar helt enkelt över den delen med mexikanska tullen, svenska charges d'affairen, och hoten om interpol…) så kom jag äntligen i hamn med min 2915!!!
Den fula redialen byttes mot en servicetavla som snyggades till med fakepatina-lume. Jag älskar den här klockan och det är den jag använder allra mest ur min lilla ”samling”, skönt att ha en sån pärla men med servicetavla som jag vågar använda!
2915-3
BASE1000
Lång regulator
Risig redial
Kort 2915-historia
Den första referensen av Speedmaster, 2915 var inte i produktion särskilt länge, bara tre år 1957-1959. Produktionen av 2915 (2915-1, -2, -3) var kanske större än de flesta tror, den uppgick enligt Moonwatch Only till 3300-4200st. Men antagligen har bara en mycket liten andel av dessa överlevt. Ryktet som tuffingklocka parat med uselt vattenskydd är ju ingen bra kombination…
1957 var det ju inte ”Månklockan” som var försäljningsargumentet. Namnet Speedmaster antyder ju att den var riktad mot motorsport.
Min är en 2915-3, den tredje delreferensen som är lite dubbel, de tidiga -3 har den klassiska metalltachyn och broad arrow-visare medan de senare har alpha-visare och en svart ”base 1000”-tachy.
Andra kännetecken är
silver ”rehaut”/inre glasring.
Tavla utan steg.
Rak enkel chronosekund
Små tryckare 4mm x 2.5mm
24 tänders krona
Stort tack!
