Som någon kanske har noterat har jag i runda slängar femdubblat min post count under de senaste månaderna. Anledningen är att jag, som i vanliga fall ägnar mig åt ett jobb som innebär en del adrenalin, har suttit stilla vid en datorskärm och knåpat i stillhet med ett forskningsprojekt. Hur öka spänningen i tillvaron? Hmm, man kanske skulle ta och köpa en gammal klocka? Någon modell som är förhållandevis dyr, svår att sätta sig in i, där det förekommer generöst med franken, fejk och skrot?
Ja, det låter bra!
Full av entusiasm gav jag mig in i projektet. Speedmaster eller tudor sub skulle det bli, jävligt smarta val för en nybörjare, eller hur? Noggrann research. Ett och annat PM med erfarna rävar utbyttes. Inlärningskurvan var brant, plötsligt kunde jag en massa knep och referenser. Utvecklade lite hybris efter ett tag, kanske.
Och så - pang! Ett köp. En sliten, polerad och rätt härjad flinga landade. Underbart! Vilken känsla.
Sedan tog nästa tur i berg-och-dal-banan vid. Jag vaknade mitt i natten och sa obegripligheter om små T:n på urtavlor till min hustru, granskade allt i nya vinklar, googlade frenetiskt på detaljerna jag möjligen kunde ha missat. Svettigt. Är frimärkssamling också så här adrenalinstint, om man ger det en chans? Märklintåg? Akutmedicin är det i alla fall bara nätt och jämnt.
Kompletterande information insamlades. Klockan spårades i åtminstone tre tidigare led av högt aktade medlemmar på TTT och VRF. Säljaren kunde skaffa fram de bilder av verket och boettlockets insida som jag först inte hade begärt att få se. Nu: en period av lugn. Visst, jag kan ha haft lite tur. Men hjälpsamheten och ärligtheten på det här forumet verkar banne mig fenomenal. Jag har inte forumets finaste tudor (men inte heller den fulaste), jag har testat en jäkligt rolig berg-och-dalbana, har en förskräckligt cool klocka och förstår verkligen er som blir bitna av det här "på riktigt"...
Lite oklart vad jag ville säga med detta egentligen, också oklart om någon orkat läsa alltihop. Hur som helst hade inget hänt utan KS. Nu lämnar jag forskningsenheten och återgår till golvet. Hoppas innerligt att vi slipper ses där!
(En bild på klockan hade förstås varit på sin plats, men jag hinner inte ladda upp någon just nu.)
Ja, det låter bra!
Full av entusiasm gav jag mig in i projektet. Speedmaster eller tudor sub skulle det bli, jävligt smarta val för en nybörjare, eller hur? Noggrann research. Ett och annat PM med erfarna rävar utbyttes. Inlärningskurvan var brant, plötsligt kunde jag en massa knep och referenser. Utvecklade lite hybris efter ett tag, kanske.
Och så - pang! Ett köp. En sliten, polerad och rätt härjad flinga landade. Underbart! Vilken känsla.
Sedan tog nästa tur i berg-och-dal-banan vid. Jag vaknade mitt i natten och sa obegripligheter om små T:n på urtavlor till min hustru, granskade allt i nya vinklar, googlade frenetiskt på detaljerna jag möjligen kunde ha missat. Svettigt. Är frimärkssamling också så här adrenalinstint, om man ger det en chans? Märklintåg? Akutmedicin är det i alla fall bara nätt och jämnt.
Kompletterande information insamlades. Klockan spårades i åtminstone tre tidigare led av högt aktade medlemmar på TTT och VRF. Säljaren kunde skaffa fram de bilder av verket och boettlockets insida som jag först inte hade begärt att få se. Nu: en period av lugn. Visst, jag kan ha haft lite tur. Men hjälpsamheten och ärligtheten på det här forumet verkar banne mig fenomenal. Jag har inte forumets finaste tudor (men inte heller den fulaste), jag har testat en jäkligt rolig berg-och-dalbana, har en förskräckligt cool klocka och förstår verkligen er som blir bitna av det här "på riktigt"...
Lite oklart vad jag ville säga med detta egentligen, också oklart om någon orkat läsa alltihop. Hur som helst hade inget hänt utan KS. Nu lämnar jag forskningsenheten och återgår till golvet. Hoppas innerligt att vi slipper ses där!
(En bild på klockan hade förstås varit på sin plats, men jag hinner inte ladda upp någon just nu.)
