Har under den senaste veckan postat lite minirecensioner av den här klockan i olika trådar, men som flera av er påpekat förtjänar den kanske en egen tråd som kan vara till hjälp för andra i framtiden. Sagt och gjort, efter lite klipp och klistra samt lite finputs så ska jag försöka sammanfatta intrycken av en vecka med en SMP'c på armen. Jag kan redan nu avslöja att dom är mycket positiva.
Som min son påpekade, en SMP är något som många bara passerar på vägen mot en Rolex. Jag har uppenbarligen gjort tvärt om. Hade väl inte någon direkt åsikt själv om den tills jag fick möjlighet att prova en svart på en GTG förra året. Det gav mersmak, så när det dök upp ett mycket fint exemplar till ett vettigt pris på KS för två veckor sedan klippte jag till. Uttagen sent 2013 och i princip i nyskick. Den fick tillbringa första veckan i windern, men nu har den suttit på armen i en vecka.
Mina andra klockor med svart urtavla är mer eller mindre matta, men den här är blank. Tyckte först att det kanske var lite väl blingigt, men nu tycker jag ett det ger liv åt urtavlan, speciellt i kontrast mot det keramiska vridringsinlägget. Lite rött mot allt svart piggar upp också. Dags för lite bilder, eller hur ...?
Mycket tydlig lume som räcker hela natten utan att du behöver "ladda" den. Kul med olika färger också, som det dessutom finns en tanke bakom:
Är ingen stor älskare av mestadels polerade klockor eller länkar (enda orsaken till varför Sinn 104 och 6060 fått lämna samlingen). På SMP'n finns bara små polerade ytor, mycket smakfullt gjort längs med över- och underdelen av boettsidorna och ner över bandhornen:
Jämfört med t ex en PO bygger den inte mycket på höjden och glider lätt in under skjortan. Ovan kan man också se den snygga och originella utformningen av vridringen.
Länken är fantastiskt följsam och trevlig på alla sätt. Även här används polering bara som en snygg accent:
Låset saknar microjustering men istället levereras det med två små länkbitar där varje motsvarar lite mindre än en halvlänk. Du kan med andra ord få till rätt många kombinationer för att uppnå bra passform:
Avsaknaden av microjustering har ju fördelen att låset inte bygger mycket på höjden. Notera även skruvade länkbitar:
Baksidan har ingen direkt information men givetvis den klassiska sjöhästen:
Har ingen direkt åsikt om det som sitter under huven, dvs ett Omega Co-Axial 2500 (basverk ETA 2892-A2) med 27 juveler, 25200 vph och en gångreserv på ca 48 timmar, mer än att mitt exemplar håller tiden utmärkt. Ca +1,5 spd i winder och ca +3 spd på arm. Duger bra det!
En liten sammanfattning då:
Pros:
- I mina ögon, snygg kombination av urtavla och inlägg i vridringen. Blå eller svart är sen en smaksak.
- Mycket tydlig och lättavläst i alla ljus (grym lume som räcker hela natten).
- Kan inte klaga på antireflexbehandlingen ...
- Har länge varit tveksam till skelettvisarna men fan vet om dom inte funkar riktigt bra i verkligheten.
- Perfekt storlek med sina 41mm och anständiga höjd (12,5mm).
- Behaglig tyngd som gör att klockan känns mycket rejäl och tålig.
- Snygg och bekväm länk (kom ihåg att jag är bortskämd med mina IWC'er ... ).
- Prisvärd. Till och med listpris runt 34k känns inte orealistiskt, men när den går att få tag på ny för något över 25k blir det riktigt mycket för pengarna.
Cons:
- Utformningen av vridringen är som sagt både snygg och originell, men lite svårgreppad jämfört med en traditionell utformning.
- Bara löjligt med en heliumventil.
- Vem fan hittar på dessa långa referensnummer som Omega envisas med ...?
Slutsatsen blir att det är en mycket trevlig klocka för pengen, som troligen kommer att användas frekvent under lång tid framöver.
Som min son påpekade, en SMP är något som många bara passerar på vägen mot en Rolex. Jag har uppenbarligen gjort tvärt om. Hade väl inte någon direkt åsikt själv om den tills jag fick möjlighet att prova en svart på en GTG förra året. Det gav mersmak, så när det dök upp ett mycket fint exemplar till ett vettigt pris på KS för två veckor sedan klippte jag till. Uttagen sent 2013 och i princip i nyskick. Den fick tillbringa första veckan i windern, men nu har den suttit på armen i en vecka.
Mina andra klockor med svart urtavla är mer eller mindre matta, men den här är blank. Tyckte först att det kanske var lite väl blingigt, men nu tycker jag ett det ger liv åt urtavlan, speciellt i kontrast mot det keramiska vridringsinlägget. Lite rött mot allt svart piggar upp också. Dags för lite bilder, eller hur ...?
Mycket tydlig lume som räcker hela natten utan att du behöver "ladda" den. Kul med olika färger också, som det dessutom finns en tanke bakom:
Är ingen stor älskare av mestadels polerade klockor eller länkar (enda orsaken till varför Sinn 104 och 6060 fått lämna samlingen). På SMP'n finns bara små polerade ytor, mycket smakfullt gjort längs med över- och underdelen av boettsidorna och ner över bandhornen:
Länken är fantastiskt följsam och trevlig på alla sätt. Även här används polering bara som en snygg accent:
Låset saknar microjustering men istället levereras det med två små länkbitar där varje motsvarar lite mindre än en halvlänk. Du kan med andra ord få till rätt många kombinationer för att uppnå bra passform:
Avsaknaden av microjustering har ju fördelen att låset inte bygger mycket på höjden. Notera även skruvade länkbitar:
Baksidan har ingen direkt information men givetvis den klassiska sjöhästen:
Har ingen direkt åsikt om det som sitter under huven, dvs ett Omega Co-Axial 2500 (basverk ETA 2892-A2) med 27 juveler, 25200 vph och en gångreserv på ca 48 timmar, mer än att mitt exemplar håller tiden utmärkt. Ca +1,5 spd i winder och ca +3 spd på arm. Duger bra det!
En liten sammanfattning då:
Pros:
- I mina ögon, snygg kombination av urtavla och inlägg i vridringen. Blå eller svart är sen en smaksak.
- Mycket tydlig och lättavläst i alla ljus (grym lume som räcker hela natten).
- Kan inte klaga på antireflexbehandlingen ...
- Har länge varit tveksam till skelettvisarna men fan vet om dom inte funkar riktigt bra i verkligheten.
- Perfekt storlek med sina 41mm och anständiga höjd (12,5mm).
- Behaglig tyngd som gör att klockan känns mycket rejäl och tålig.
- Snygg och bekväm länk (kom ihåg att jag är bortskämd med mina IWC'er ... ).
- Prisvärd. Till och med listpris runt 34k känns inte orealistiskt, men när den går att få tag på ny för något över 25k blir det riktigt mycket för pengarna.
Cons:
- Utformningen av vridringen är som sagt både snygg och originell, men lite svårgreppad jämfört med en traditionell utformning.
- Bara löjligt med en heliumventil.
- Vem fan hittar på dessa långa referensnummer som Omega envisas med ...?
Slutsatsen blir att det är en mycket trevlig klocka för pengen, som troligen kommer att användas frekvent under lång tid framöver.
Senast ändrad: