exaudi
Omega
Hej! Så har det blivit dags för mig att visa min första riktiga klocka. Jag väljer att göra en egen tråd och hoppas den ska kännas tillräckligt fyllig för att förtjäna denna status. Jag kände ett behov av att trycka flera flera gånger på mitt tangentbord, så den som vill avstå detta kan scrolla ner till bilderna 
Once upon a time...
I en avlägsen dåtid, när inga smarta telefoner fanns och antalet kanaler på tv'n hade marksändningarnas analoga begränsning så nådde ett rykte mina öron; om en typ av klocka som uppenbarligen inte krävde något batteri. Jag fick veta att det var märket Rolex som stoltserade med dessa mekaniska konstruktioner. Rolex, som allmänheten vet, kostar mer än någon skulle ha råd att betala, gjorde att detta stannade vid en intressant kuriosa om exklusiviteter långt borta i, när på, en annan galax.
Fascinationen över geniala konstruktioner bestod och intresset för klockor fanns nog där lite latent. Den hämmades dessutom av monetära restriktioner som inledningsvis rörde sig om en femma eller tia i veckan - så det var mer rimligt att lägga slantarna på senaste numret av fantomen än något annat.
Livet och förutsättningarna förändrades och med tiden blev det dags att införskaffa en första lite bättre klocka... det var av någon anledning inte tillräckligt att bära den där plastiga Swatchklockan på armen, som var så lätt att man knappt visste om den var påtagen för dagen.
Vid ett besök i Berlin var saken både Biff och banan, varpå ett besök i en riktig märkesbutik företogs och en fin klocka inhandlades. Dock kan man i backspegeln inse att ett märkes-märke ju inte i sig säger något om en klockas kvalité, butiken jag besök var nämligen Armani. Påkostat märke, men kanske inte när det gäller just klockor, i alla fall inte där och då. Det blev en enklare variant för dryga tusenlappen och det kändes verkligen lyckat - då.
Att ha dubblerat min klockbudget, som jag gjorde när jag gick från swatchklocka till Armani hade ändå väckt något inom mig och jag mindes den där viskningen från förr, den där myten om en klocka som var så fantastisk att den till och med kunde dra upp sig själv. Tänka sig, en klocka utan batteri.
Jag tog mig för att fråga den lokala urhandlaren om just den där typen av klockor, de där som drar upp sig själva, vad kunde sådana kosta. Det visade sig att det alls inte bara var rolex som gjorde sådana. Där i butiken blev jag förevisad en Atlantic Worldmaster för fyra tusen. En hel förmögenhet var det, i alla fall för en klocka. Nu var jag ju ändå biten av ett begynnande klockintresse och det blev den där Atlantic Worldmaster med ett ETA-verk som har suttit på handleden under de senaste åren. En klocka som verkligen öppnade en ny värld, en värld av klockor som inte har batteri, som kan dra upp sig själva, hör och häpna.
Den där urhandlaren i den lilla staden där Atlantic'en inhandlades hade pratat om ännu mer avancerade klockor. Han till och med anförtrodde mig att han faktiskt hade en Tag Heuer. Wow. Det blev nästan verkligt, att ha träffat någon som faktiskt äger en Tag Heuer. Han hade den ju inte på sig, men det var liksom tillräckligt legendariskt ändå. Så när jag några år senare började leta lite mer information om mer avancerade mekaniska klockor så hittade jag sajten 'uret' och kunde både se lite fakta om olika märken och även se vad klockor av det där slaget kunde kosta. Jag hade fastnat för Omega som en stort och känt märke, men inte Rolex och jag kunde se på deras sida hur en omega kunde kosta strax över tjugofem tusen... en ofantlig summa. Ju mer jag läste om klockor och fördjupade mig i just den där modellen, som ni säkert vet med tanke på prisläget, är en SMP, så blev den väldigt tilltalande. Det höll på bli en SMP.
Men, som för många andra så kommer man ju till en punkt i sin fördjupning och kunskapsinhämtning kring klockor, där man börjar se andra värden, värden som förskjuter perspektiven och kanske främst de monetära gränserna. Jag kände att det nog ändå var en klocka med safirglas på baksidan av boetten jag letade efter, vilket gjorde att SMP'n föll bort. Plus att jag haft möjlighet att sätta den på armen och upplevt den som lite klumpig för min smak.
Så upptäckte jag hur det fanns en fantastisk historik inom Omega, med den framstående bedriften av att ha bidragit med klockorna som åkte först till månen. Där kunde det ha blivit en Speedy pro... tills jag insåg att den ju inte var automatisk (blir ju kanske också lite problematiskt utan gravitation) och hur dess storebror just blev en lite för stor klocka med sina dryga 44mm.
Då vändes min blick mot '57'an istället och den kändes helt rätt. Fantastiskt vacker boett och baksida med safirglas. Kronograf, som jag gärna kunde tänka mig och mycket i övrigt som kändes väldigt bra. Dock efter att ha provat den på armen så kändes den också aningen för stor och klumpig. Inte lätt när 9300 verket ska in i en boett på nätta 42mmm, kan jag tänka.
Valen var oändliga och det kändes omöjligt att landa i vad som verkligen skulle vara den rätta klockan. Så använde jag sökfunktionen på urets hemsida, som jag ofta varit behjälplig av, både för att hitta klockor med specifika funktioner, men också för att se vad som är populärt... ger en bra fingervisning.
Så jag sökte på omega och på safirglasbaksida och hittade slutligen den klocka som det nu blev.
Aqua terra - 8500
Jag tänker inte ge mig på att berätta någon fördjupad bakgrund om klockan, där har både jag och säkert många andra hittat en fantastisk källa till kunskap hos @Undersköterskan och hans uttömmande recension av klockan i fråga. (Se: https://klocksnack.se/threads/omega-seamaster-aqua-terra-8500.2776/)
I all enkelhet kommer här lite teknisk data först:
Modell: 231.10.42.21.03.003
Serie: Seamaster Aqua Terra 150m Master Co-Axial
Diameter: Ø 41.5 m
Urverk: Omega 8500, med 60 timmars gångreserv
Jag är väldigt glad över mitt inköp som gjordes i Sundsvall hos vår ende norrländska auktoriserade återförsäljare av Omega; Kent Watch & Jewellery. Där jag fått fint bemötande och även tog tillfället i akt att fråga om den där omtalade "bucklan" i hans klocklänk, där kofoten träffade, när inbrottstjuvarna försökte slå honom i huvudet. En trasig handled är nog alltid att föredra mot en kofot i huvudet. Det enda som har varit enerverade med detta inköp via Kent var hur jag beställde den två veckor i förväg och dök upp på överenskommen dag och det visade sig att klockan inte fanns där.
Jag är nog inte ensam om att bygga upp en oerhörd förväntan inför att den där klockan ska komma/hämtas, så viss inre frustration uppstod när det alls inte blev någon klocka där och då, särskilt när dagens inletts med en längre bilfärd för att överhuvudtaget ta sig till butiken. Då uppskattar jag mycket hur Anna, som är butikschef gav mig en ytterligare rabatt på klockan, utifrån att den sedan skulle skickas när den inkommit.
Nu, en vecka senare, så är den uthämtad och paketet, som var mycket väl och diskret emballerat, öppnat.
Bifogar här några egna bilder tagna idag av den nya klenoden. Då forumet är sökbart med google tog jag mig för att lägga in en vattenstämpel i hörnet.
Ett väl emballerat paket.
Den fina nya trälådan och tillhörande manual, samt garanti mm.
Tack för mig. Det finns risk att fler paket kommer mottagas i framtiden och att de även kommer öppnas
Pax.
Once upon a time...
I en avlägsen dåtid, när inga smarta telefoner fanns och antalet kanaler på tv'n hade marksändningarnas analoga begränsning så nådde ett rykte mina öron; om en typ av klocka som uppenbarligen inte krävde något batteri. Jag fick veta att det var märket Rolex som stoltserade med dessa mekaniska konstruktioner. Rolex, som allmänheten vet, kostar mer än någon skulle ha råd att betala, gjorde att detta stannade vid en intressant kuriosa om exklusiviteter långt borta i, när på, en annan galax.
Fascinationen över geniala konstruktioner bestod och intresset för klockor fanns nog där lite latent. Den hämmades dessutom av monetära restriktioner som inledningsvis rörde sig om en femma eller tia i veckan - så det var mer rimligt att lägga slantarna på senaste numret av fantomen än något annat.
Livet och förutsättningarna förändrades och med tiden blev det dags att införskaffa en första lite bättre klocka... det var av någon anledning inte tillräckligt att bära den där plastiga Swatchklockan på armen, som var så lätt att man knappt visste om den var påtagen för dagen.
Vid ett besök i Berlin var saken både Biff och banan, varpå ett besök i en riktig märkesbutik företogs och en fin klocka inhandlades. Dock kan man i backspegeln inse att ett märkes-märke ju inte i sig säger något om en klockas kvalité, butiken jag besök var nämligen Armani. Påkostat märke, men kanske inte när det gäller just klockor, i alla fall inte där och då. Det blev en enklare variant för dryga tusenlappen och det kändes verkligen lyckat - då.
Att ha dubblerat min klockbudget, som jag gjorde när jag gick från swatchklocka till Armani hade ändå väckt något inom mig och jag mindes den där viskningen från förr, den där myten om en klocka som var så fantastisk att den till och med kunde dra upp sig själv. Tänka sig, en klocka utan batteri.
Jag tog mig för att fråga den lokala urhandlaren om just den där typen av klockor, de där som drar upp sig själva, vad kunde sådana kosta. Det visade sig att det alls inte bara var rolex som gjorde sådana. Där i butiken blev jag förevisad en Atlantic Worldmaster för fyra tusen. En hel förmögenhet var det, i alla fall för en klocka. Nu var jag ju ändå biten av ett begynnande klockintresse och det blev den där Atlantic Worldmaster med ett ETA-verk som har suttit på handleden under de senaste åren. En klocka som verkligen öppnade en ny värld, en värld av klockor som inte har batteri, som kan dra upp sig själva, hör och häpna.
Den där urhandlaren i den lilla staden där Atlantic'en inhandlades hade pratat om ännu mer avancerade klockor. Han till och med anförtrodde mig att han faktiskt hade en Tag Heuer. Wow. Det blev nästan verkligt, att ha träffat någon som faktiskt äger en Tag Heuer. Han hade den ju inte på sig, men det var liksom tillräckligt legendariskt ändå. Så när jag några år senare började leta lite mer information om mer avancerade mekaniska klockor så hittade jag sajten 'uret' och kunde både se lite fakta om olika märken och även se vad klockor av det där slaget kunde kosta. Jag hade fastnat för Omega som en stort och känt märke, men inte Rolex och jag kunde se på deras sida hur en omega kunde kosta strax över tjugofem tusen... en ofantlig summa. Ju mer jag läste om klockor och fördjupade mig i just den där modellen, som ni säkert vet med tanke på prisläget, är en SMP, så blev den väldigt tilltalande. Det höll på bli en SMP.
Men, som för många andra så kommer man ju till en punkt i sin fördjupning och kunskapsinhämtning kring klockor, där man börjar se andra värden, värden som förskjuter perspektiven och kanske främst de monetära gränserna. Jag kände att det nog ändå var en klocka med safirglas på baksidan av boetten jag letade efter, vilket gjorde att SMP'n föll bort. Plus att jag haft möjlighet att sätta den på armen och upplevt den som lite klumpig för min smak.
Så upptäckte jag hur det fanns en fantastisk historik inom Omega, med den framstående bedriften av att ha bidragit med klockorna som åkte först till månen. Där kunde det ha blivit en Speedy pro... tills jag insåg att den ju inte var automatisk (blir ju kanske också lite problematiskt utan gravitation) och hur dess storebror just blev en lite för stor klocka med sina dryga 44mm.
Då vändes min blick mot '57'an istället och den kändes helt rätt. Fantastiskt vacker boett och baksida med safirglas. Kronograf, som jag gärna kunde tänka mig och mycket i övrigt som kändes väldigt bra. Dock efter att ha provat den på armen så kändes den också aningen för stor och klumpig. Inte lätt när 9300 verket ska in i en boett på nätta 42mmm, kan jag tänka.
Valen var oändliga och det kändes omöjligt att landa i vad som verkligen skulle vara den rätta klockan. Så använde jag sökfunktionen på urets hemsida, som jag ofta varit behjälplig av, både för att hitta klockor med specifika funktioner, men också för att se vad som är populärt... ger en bra fingervisning.
Så jag sökte på omega och på safirglasbaksida och hittade slutligen den klocka som det nu blev.
Aqua terra - 8500
Jag tänker inte ge mig på att berätta någon fördjupad bakgrund om klockan, där har både jag och säkert många andra hittat en fantastisk källa till kunskap hos @Undersköterskan och hans uttömmande recension av klockan i fråga. (Se: https://klocksnack.se/threads/omega-seamaster-aqua-terra-8500.2776/)
I all enkelhet kommer här lite teknisk data först:
Modell: 231.10.42.21.03.003
Serie: Seamaster Aqua Terra 150m Master Co-Axial
Diameter: Ø 41.5 m
Urverk: Omega 8500, med 60 timmars gångreserv
Jag är väldigt glad över mitt inköp som gjordes i Sundsvall hos vår ende norrländska auktoriserade återförsäljare av Omega; Kent Watch & Jewellery. Där jag fått fint bemötande och även tog tillfället i akt att fråga om den där omtalade "bucklan" i hans klocklänk, där kofoten träffade, när inbrottstjuvarna försökte slå honom i huvudet. En trasig handled är nog alltid att föredra mot en kofot i huvudet. Det enda som har varit enerverade med detta inköp via Kent var hur jag beställde den två veckor i förväg och dök upp på överenskommen dag och det visade sig att klockan inte fanns där.
Jag är nog inte ensam om att bygga upp en oerhörd förväntan inför att den där klockan ska komma/hämtas, så viss inre frustration uppstod när det alls inte blev någon klocka där och då, särskilt när dagens inletts med en längre bilfärd för att överhuvudtaget ta sig till butiken. Då uppskattar jag mycket hur Anna, som är butikschef gav mig en ytterligare rabatt på klockan, utifrån att den sedan skulle skickas när den inkommit.
Nu, en vecka senare, så är den uthämtad och paketet, som var mycket väl och diskret emballerat, öppnat.
Bifogar här några egna bilder tagna idag av den nya klenoden. Då forumet är sökbart med google tog jag mig för att lägga in en vattenstämpel i hörnet.
Ett väl emballerat paket.
Den fina nya trälådan och tillhörande manual, samt garanti mm.
Tack för mig. Det finns risk att fler paket kommer mottagas i framtiden och att de även kommer öppnas
Pax.
