Jag gillar jakten, den där känslan av att googla, kolla i butik och googla lite till bara för att få helt rätt uppfattning. Inklusive att tjata på alla i min närhet om det. ( Sorry Ernesto )
När den blev annonserad på Basel 2014 så var jag måttligt intresserad, men nyfiken och imponerad av en tillverkare som sällan brukar stå ut något särskilt för min del. Mycket tack vare att jag redan hade siktet på en 114060/14060. Men efter basel så gled den ur fokus, och Omega Seamaster 300 tog dess plats.
Den första 300:an kom ut 1957, när omega släppte den första Seamaster 300 med ref: CK2913. Mitten på 50-talet var även årtiondet som rolex släppte submarinern (1954) 1957 var också året då Omega släppte Railmaster, Speedmaster och såklart, Seamaster 300. Också känd som omegas treenighet av tool-watches.
Trots namnet så tålde den enligt uppgifter bara 200 meter ( Omega skyllde på limiterad testmiljö.) Den var något mindre också än den nya varianten på 39 mm. Jag har letat efter en bra variant från den tiden, men insåg att nytt är roligare.
1964 ändrade omega seamastern till ref: ST 165.024 (cal 552) och gjorde några stora förändringar, och det är just den här ref:en som gjorde att jag föll för den nya modellen.
Senare modeller av 300:an utgjorde också bruksklockorna för den brittiska marinen innan rolex tog över.
Just 300:an är till bakgrund till varför rolex milsub har sina visare. Då den brittiska marinen var inte helt nöjda med de visare som satt på submarinern. Så blev de gjorda med svärdvisarna istället. Som sin föregångare Omega hade. Harmonin som uppstår utan datum är underbar. Den känns taktisk, och lättläst.
Lånad bild
Så vad gör den så speciell för mig? Det är det totala paketet. En klassisk dykare, med en känsla och finess som kan liknas med om Aston Martin skulle bygga en polerad pansarvagn. Men den kombinerar harmoni mellan ny teknik och gammal design.
Jag har alltid varit svag för tavlan. Utkarvade index ger tavlan mer djup och rymd, och den harmoniserar med de polerade mittlänkarna. Microjusteringen är väldigt bekväm och enkel att använda. Även om systemet för att göra det är lite annorlunda mot vad jag är van vid. Så är den underbar att bära.
Så varför köpte jag den? I mitt huvud ska alla klockor ska ha lika mycket form, funktion, innovation och design, utan att avvika från dess syfte. Visst, jag kommer nog aldrig att dyka med den. Men vetskapen att jag kan, om jag vill, känns häftig. Tills vidare får den snällt nöja sig med att dyka runt på skrivbordet.
Lite teknisk info:
41 mm
Omegas inhouse 8400 Co-axial
> 15,000 gauss
60 timmars gångreserv
300 meters WR
Liquidmetal bezel
Kupat Safirglas
Genomskinlig bakboett
SEL länk
21 mm luggar
Men först en promenad i solskenet med fel datum på klockan.
Fick vänta tålmodigt i kö
Men tillslut ett paket!
För stämningen:
Efter några meter bubbelplast var den klar och redo för paketöppningen.
När den blev annonserad på Basel 2014 så var jag måttligt intresserad, men nyfiken och imponerad av en tillverkare som sällan brukar stå ut något särskilt för min del. Mycket tack vare att jag redan hade siktet på en 114060/14060. Men efter basel så gled den ur fokus, och Omega Seamaster 300 tog dess plats.
Den första 300:an kom ut 1957, när omega släppte den första Seamaster 300 med ref: CK2913. Mitten på 50-talet var även årtiondet som rolex släppte submarinern (1954) 1957 var också året då Omega släppte Railmaster, Speedmaster och såklart, Seamaster 300. Också känd som omegas treenighet av tool-watches.
Trots namnet så tålde den enligt uppgifter bara 200 meter ( Omega skyllde på limiterad testmiljö.) Den var något mindre också än den nya varianten på 39 mm. Jag har letat efter en bra variant från den tiden, men insåg att nytt är roligare.
1964 ändrade omega seamastern till ref: ST 165.024 (cal 552) och gjorde några stora förändringar, och det är just den här ref:en som gjorde att jag föll för den nya modellen.
Senare modeller av 300:an utgjorde också bruksklockorna för den brittiska marinen innan rolex tog över.
Just 300:an är till bakgrund till varför rolex milsub har sina visare. Då den brittiska marinen var inte helt nöjda med de visare som satt på submarinern. Så blev de gjorda med svärdvisarna istället. Som sin föregångare Omega hade. Harmonin som uppstår utan datum är underbar. Den känns taktisk, och lättläst.
Lånad bild
Så vad gör den så speciell för mig? Det är det totala paketet. En klassisk dykare, med en känsla och finess som kan liknas med om Aston Martin skulle bygga en polerad pansarvagn. Men den kombinerar harmoni mellan ny teknik och gammal design.
Jag har alltid varit svag för tavlan. Utkarvade index ger tavlan mer djup och rymd, och den harmoniserar med de polerade mittlänkarna. Microjusteringen är väldigt bekväm och enkel att använda. Även om systemet för att göra det är lite annorlunda mot vad jag är van vid. Så är den underbar att bära.
Så varför köpte jag den? I mitt huvud ska alla klockor ska ha lika mycket form, funktion, innovation och design, utan att avvika från dess syfte. Visst, jag kommer nog aldrig att dyka med den. Men vetskapen att jag kan, om jag vill, känns häftig. Tills vidare får den snällt nöja sig med att dyka runt på skrivbordet.
Lite teknisk info:
41 mm
Omegas inhouse 8400 Co-axial
> 15,000 gauss
60 timmars gångreserv
300 meters WR
Liquidmetal bezel
Kupat Safirglas
Genomskinlig bakboett
SEL länk
21 mm luggar
Men först en promenad i solskenet med fel datum på klockan.
Fick vänta tålmodigt i kö
Men tillslut ett paket!
För stämningen:
Efter några meter bubbelplast var den klar och redo för paketöppningen.
