...sen finns det lik som aldrig räddas...
Likt gamla damfickur från 1800-talet. Som min amerikanska urmakare uttryckte sig att de uren är "föräldrarlösa"!
Men då kan man göra någonting åt saken och ta vara på de fina urverken, porslin urtavlan och visarna. Och sätta in damurverket i en ny boett så den kan bli älskad igen (På 1800-talet fanns det "ändå" ingen original boett utan man parade ihop det urverket och boett som fanns tillgänglig där och då, samt man hade råd med).
Dam urverk av amerikanska storleksmätsystemet 6s kan man lätt få på armen i dag.
(Det var ingen gentleman som gick omkring med ett litet damur på den tiden. Kanske minst 12s och större...)
Så här ser urverket ut när man tillverkade det snart 120 år sedan:
Stenar sätta i guld och precisions justering. För en förmodligen fin dam!
Hon är Adjusted..
Rengjord urtavla ger en en känsla av den ansträngning som tillverkaren gjorde för att tillfredsställa sina kunder!
