Jag inser att det här är lite känsligt, men jag försäkrar om att jag inte vill trolla. Jag bara ventilerar vad jag tycker, och hoppas att ni kan fylla på med var ni står.
Jag bör också nämna att jag själv ännu inte äger någon Rolex, även om flera jag känner gör det. Jag har därför haft förmånen att pilla ganska mycket på dem, men aldrig levt med dem någon längre tid. Jag känner inte att jag riktigt kan identifiera mig som rolexägare, även om jag kan tänka mig att det kanske förändras längre fram.
Jag har de senaste åren halkat allt djupare i klockträsket - från "jag tror jag ska börja bära armbandsur igen", via "jag vill ha en fin klocka" och "jag behöver en klocka till", till att jag nu har en samling av 8 klockor som jag trivs med, där ingen ännu krupit upp i 5-siffriga prislappar.
I ljuset av denna samling ser jag ju vad man får för lite mer pengar, men även vad man kan få för lite mindre. Jag har akrylglas, både kupat och platt, mineralglas, och safirglas. Kvarts och mekaniskt. Som många andra gillar jag mina klockor. Verkligen gillar. På det där osunda sättet som får andra att höja lite på ögonbrynen. De är alla valda med omsorg, av olika anledningar och för olika användningsområden. Jag vet inte om någon av klockorna är perfekt, men de är alla väldigt nära, i synnerhet med hänsyn till priset.
Detta leder mig till min första tanke. Man kan förlåta lite mer på en klocka för 500.- än vad man kan på en klocka för 5000.-. På samma sätt förväntar jag mig mer av en klocka för 50000.- än vad jag gör av en klocka för 5000.-. Funktionsmässigt händer det nog mer i det första intervallet (metall, glas och läder istället för plast, automat istället för kvarts, osv.) än vad det gör i det andra, men vad är det som händer där? Jag föreställer mig att valet av material är ännu mera genomtänkt och kanske mer exotiskt, designen är mer kompromisslös, urverket är mer genomarbetat, och rimligtvis läggs mer pengar på att bygga prestige (centrala flådiga butiker, stor dyr reklam på "rätt" ställen, osv).
Då blir det lite konstigt att rolex släpper igenom så många "misstag" i sina klockor. För mig är det jättemärkligt att de inte bytte visare på explorern när den växte från 36 till 39 mm. Nej, det är kanske inte hela världen, men på en klocka för 40000?
Tittar man närmare inser man att det är precis samma fel på milgauss och datejust ii. Där har DJii oproportionerligt stora bezel tagit en del av ökningen, men visarna är alltjämt för korta i relation till tavlan. På en billigare klocka kan man förstå att det kostar för mycket att ha så många olika delar på lager, men det är ju inte swatch vi pratar om här. Och på tal om att snåla på visare, varför behölls den vanliga timvisaren på subbarna när tavla och minutvisare fick jumbo-behandligen? Jämför med GMT och Expii - what has been seen cannot be unseen.
På liknande sätt är ju även kronan på datejust ii helt ur proportion. Och länken på DSSD.
Är rolex verkligen i en position att tänka "det är nog ingen som märker"? Är inte det väldigt nonchalant mot kunderna? Dessutom lär ju visare, krona och länk vara de billigaste delarna på klockan (men tyvärr också bland de synligaste).
Det finns naturligtvis mycket man ska ge rolex cred för - första vattentäta klockan, första dykarklockan, första klockan med automatiskt datum, osv. Vilket för mig till nästa tanke - jag har alltid tyckt att det finns något ganska trevligt i diskret lyx. Att göra nånting väldigt enkelt, men att göra det extremt bra. Länge var rolex det för mig. En dykarklocka med 300m vattentäthet är inget exceptionellt, men att ta något så enkelt och göra det kompromisslöst men ändå utan fanfar tycker jag är trevligt. Men så tittar man lite närmare. Ta den här:
Original gas escape valve. Ring lock system. Superlative Chronometer. Officially certified. Det bara osar mindrevärdeskomplex. Lite som klisterlapparna som sitter på kompaktkameror, platt-tv och bärbara datorer när man köper dem, men med skillnaden att på elektroniken tar man bort klistermärkena direkt. Som om man ständigt behövde påminnas om att ens klocka var bra. Hur många vet ens vad ring lock system är? (ledtråd - det finns en del gemensamt med vostok amphibia från 1968. Kanske är det anledningen till att det inte står "Original ring lock system"?).
Allt det här är ju ytligt, och ju finare klocka, desto mer handlar det om urverket. In-house? Check. Till skillnad från Seiko 5 för några hundralappar så gör rolex ingen stor grej av det, dock. Ingen rolex finns med glasbaksida. Detta leder mig igen till diskret lyx. Men så tittar man lite närmare. Minns ni vilket liv det blev kring Panerai 318? Friska upp minnet här.
Vad mer kan döljas bakom en täckt baksida? Visst finns det mycket innovation i rolexverk, men är det inte också lite väl lite dekoration? Jag menar inte bara att det ska se bra ut, men dekorationen fyller ju en funktion också. Det är resultatet av en ytbearbetning som gör delarna korrosionsbeständigare, och avlägsnar skägg från annan bearbetning. Ett dekorerat verk är i allmänhet tecken på ett välbyggt och hållbart verk. Jag läste Walt Odets (ö)kända recension av explorer i, och även om klockan här jämförs med "finare" tillverkare, så har de ändå klockor i samma eller jämförbara prisklasser. Walt själv nämner att det finns betydligt bättre verk för betydligt mindre pengar, men nämner tyvärr inte vilka han åsyftar. Detta kan nyanseras lite av det här inlägget men en del poänger kvarstår.
Ingen har väl ifrågasatt att Rolex urverk är robusta. Men med en tjocklek på runt 6mm är det kanske ingen bedrift? Det kanske inte låter så mycket, men ska jämföras med urverkens volvo 240, nämligen ETA 2824 med en tjocklek på 4,6 mm, eller nästan 25% tunnare. Ett finare dussinverk, ETA 2892, är 3,6 mm eller drygt halva tjockleken. Piagets automatiska 12P-verk från 1960 är 2,3mm tjockt.
Så vad har vi kvar? Ja, Rolex representerar kanske inte den finaste finishen, eller fulländade designen. De har en gedigen och obruten historia, även om många delar inte är helt sanna (Edmund Hillary bar till exempel inte en Rolex till toppen av Everest vid sin första expedition). De kan tillskrivas många innovationer, även om det är ganska få de senaste 5 decennierna (parachrome hairspring? finns det fler?). Det tillverkar väldigt många klockor vilket gör dem till ett tryggt köp, och de är välkända vilket ger dem ett bra andrahandsvärde.
Omega konkurrerar ju ganska nära, men har i mitt tycke lite spretigt modellprogram och lite sämre kontinuitet. De modeller som har lite anor - Speedmaster, PloProf, mfl - står sig däremot väldigt väl, och det är också dessa som är mer populära bland entusiasterna (baserat på mina egna, ringa, erfarenheter). Samma sak med Tag Heuer.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här. Till slut handlar man ju med hjärtat, och då spelar inga rationella argument någon roll. Det vore bara så trevligt med lite mer kött på Rolexbenen, så att säga.
Vad tycker ni?
Jag bör också nämna att jag själv ännu inte äger någon Rolex, även om flera jag känner gör det. Jag har därför haft förmånen att pilla ganska mycket på dem, men aldrig levt med dem någon längre tid. Jag känner inte att jag riktigt kan identifiera mig som rolexägare, även om jag kan tänka mig att det kanske förändras längre fram.
Jag har de senaste åren halkat allt djupare i klockträsket - från "jag tror jag ska börja bära armbandsur igen", via "jag vill ha en fin klocka" och "jag behöver en klocka till", till att jag nu har en samling av 8 klockor som jag trivs med, där ingen ännu krupit upp i 5-siffriga prislappar.
I ljuset av denna samling ser jag ju vad man får för lite mer pengar, men även vad man kan få för lite mindre. Jag har akrylglas, både kupat och platt, mineralglas, och safirglas. Kvarts och mekaniskt. Som många andra gillar jag mina klockor. Verkligen gillar. På det där osunda sättet som får andra att höja lite på ögonbrynen. De är alla valda med omsorg, av olika anledningar och för olika användningsområden. Jag vet inte om någon av klockorna är perfekt, men de är alla väldigt nära, i synnerhet med hänsyn till priset.
Detta leder mig till min första tanke. Man kan förlåta lite mer på en klocka för 500.- än vad man kan på en klocka för 5000.-. På samma sätt förväntar jag mig mer av en klocka för 50000.- än vad jag gör av en klocka för 5000.-. Funktionsmässigt händer det nog mer i det första intervallet (metall, glas och läder istället för plast, automat istället för kvarts, osv.) än vad det gör i det andra, men vad är det som händer där? Jag föreställer mig att valet av material är ännu mera genomtänkt och kanske mer exotiskt, designen är mer kompromisslös, urverket är mer genomarbetat, och rimligtvis läggs mer pengar på att bygga prestige (centrala flådiga butiker, stor dyr reklam på "rätt" ställen, osv).
Då blir det lite konstigt att rolex släpper igenom så många "misstag" i sina klockor. För mig är det jättemärkligt att de inte bytte visare på explorern när den växte från 36 till 39 mm. Nej, det är kanske inte hela världen, men på en klocka för 40000?
Tittar man närmare inser man att det är precis samma fel på milgauss och datejust ii. Där har DJii oproportionerligt stora bezel tagit en del av ökningen, men visarna är alltjämt för korta i relation till tavlan. På en billigare klocka kan man förstå att det kostar för mycket att ha så många olika delar på lager, men det är ju inte swatch vi pratar om här. Och på tal om att snåla på visare, varför behölls den vanliga timvisaren på subbarna när tavla och minutvisare fick jumbo-behandligen? Jämför med GMT och Expii - what has been seen cannot be unseen.
På liknande sätt är ju även kronan på datejust ii helt ur proportion. Och länken på DSSD.
Är rolex verkligen i en position att tänka "det är nog ingen som märker"? Är inte det väldigt nonchalant mot kunderna? Dessutom lär ju visare, krona och länk vara de billigaste delarna på klockan (men tyvärr också bland de synligaste).
Det finns naturligtvis mycket man ska ge rolex cred för - första vattentäta klockan, första dykarklockan, första klockan med automatiskt datum, osv. Vilket för mig till nästa tanke - jag har alltid tyckt att det finns något ganska trevligt i diskret lyx. Att göra nånting väldigt enkelt, men att göra det extremt bra. Länge var rolex det för mig. En dykarklocka med 300m vattentäthet är inget exceptionellt, men att ta något så enkelt och göra det kompromisslöst men ändå utan fanfar tycker jag är trevligt. Men så tittar man lite närmare. Ta den här:
Original gas escape valve. Ring lock system. Superlative Chronometer. Officially certified. Det bara osar mindrevärdeskomplex. Lite som klisterlapparna som sitter på kompaktkameror, platt-tv och bärbara datorer när man köper dem, men med skillnaden att på elektroniken tar man bort klistermärkena direkt. Som om man ständigt behövde påminnas om att ens klocka var bra. Hur många vet ens vad ring lock system är? (ledtråd - det finns en del gemensamt med vostok amphibia från 1968. Kanske är det anledningen till att det inte står "Original ring lock system"?).
Allt det här är ju ytligt, och ju finare klocka, desto mer handlar det om urverket. In-house? Check. Till skillnad från Seiko 5 för några hundralappar så gör rolex ingen stor grej av det, dock. Ingen rolex finns med glasbaksida. Detta leder mig igen till diskret lyx. Men så tittar man lite närmare. Minns ni vilket liv det blev kring Panerai 318? Friska upp minnet här.
Vad mer kan döljas bakom en täckt baksida? Visst finns det mycket innovation i rolexverk, men är det inte också lite väl lite dekoration? Jag menar inte bara att det ska se bra ut, men dekorationen fyller ju en funktion också. Det är resultatet av en ytbearbetning som gör delarna korrosionsbeständigare, och avlägsnar skägg från annan bearbetning. Ett dekorerat verk är i allmänhet tecken på ett välbyggt och hållbart verk. Jag läste Walt Odets (ö)kända recension av explorer i, och även om klockan här jämförs med "finare" tillverkare, så har de ändå klockor i samma eller jämförbara prisklasser. Walt själv nämner att det finns betydligt bättre verk för betydligt mindre pengar, men nämner tyvärr inte vilka han åsyftar. Detta kan nyanseras lite av det här inlägget men en del poänger kvarstår.
Ingen har väl ifrågasatt att Rolex urverk är robusta. Men med en tjocklek på runt 6mm är det kanske ingen bedrift? Det kanske inte låter så mycket, men ska jämföras med urverkens volvo 240, nämligen ETA 2824 med en tjocklek på 4,6 mm, eller nästan 25% tunnare. Ett finare dussinverk, ETA 2892, är 3,6 mm eller drygt halva tjockleken. Piagets automatiska 12P-verk från 1960 är 2,3mm tjockt.
Så vad har vi kvar? Ja, Rolex representerar kanske inte den finaste finishen, eller fulländade designen. De har en gedigen och obruten historia, även om många delar inte är helt sanna (Edmund Hillary bar till exempel inte en Rolex till toppen av Everest vid sin första expedition). De kan tillskrivas många innovationer, även om det är ganska få de senaste 5 decennierna (parachrome hairspring? finns det fler?). Det tillverkar väldigt många klockor vilket gör dem till ett tryggt köp, och de är välkända vilket ger dem ett bra andrahandsvärde.
Omega konkurrerar ju ganska nära, men har i mitt tycke lite spretigt modellprogram och lite sämre kontinuitet. De modeller som har lite anor - Speedmaster, PloProf, mfl - står sig däremot väldigt väl, och det är också dessa som är mer populära bland entusiasterna (baserat på mina egna, ringa, erfarenheter). Samma sak med Tag Heuer.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här. Till slut handlar man ju med hjärtat, och då spelar inga rationella argument någon roll. Det vore bara så trevligt med lite mer kött på Rolexbenen, så att säga.
Vad tycker ni?
