nifag
Cartier
När jag av någon anledning tittade igenom min minneslista på Kaplans såg jag att en av alla klockor låg osåld och nu i butiken. Det var ingen klocka som jag på något sätt blivit kär i, men som ändå lockade med sin något egna formgivning. Redan då reagerade jag på att den dessutom var i ett sanslöst fint skick och att originallänken satt på. Urtavlan, som Kaplans självklart beskrev som skadad, var även den i ett nästintill felfritt skick. Märket Siduna hade jag sett tidigare och Royce logga kände jag igen. Jag har i princip tidigare bara lagt märke till Royce gamla dykare och denna modell var helt ny för mig. Jag hittade sen ett likadant exemplar, i klart sämre skick, som dock inte var märkt Siduna. Hursomhelst kändes 500 kr klart rimligt i sammanhanget och jag tog hem den. Ibland lönar det sig att gilla annorlunda grejer.
Idag fick jag hem den och den är verkligen sanslöst fräsch. Även om man kanske inte ska slänga sig med uttryck som NOS så tror jag faktiskt att den är nygammal. Allt ser helt orört ut och klisterlappen på baklocket sitter kvar. Som den antikvariestudent jag är känns sådant lite extra kul. Dock inte så kul att jag pallade ha kvar lappen då det var lite för kladdigt.
Urverket är ett AS 2066 vilket verkar ha suttit i många märkliga 70-talsklockor. Verket producerades enligt Ranfft mellan 1969-1978 så någonstans där borde denna klocka tillverkats. Uppdraget är mjukt och fint och än så länge håller den tiden som den ska. Även snabbinställningsfunktionerna fungerar utan problem. I och med att jag har lite svårt för ”okänd servicehistorik” kommer jag ändå serva den när jag kommer hem till Stockholm i sommar. Rotorn, likt allt annat på klockan, är märkt Royce och vilken roll Siduna egentligen har vet jag inte. Kanske är det någon som känner till kopplingen?
Den bärs väldigt stort även om måtten 36 x 42,5 mm inte antyder det. På grund av boettformen blir det som att ha en stor klump på armen. Egentligen för stort för mina tunna handleder, men den är för cool för att jag ska orka bry mig. Sannerligen inte särskild snygg, men äsch...
Idag fick jag hem den och den är verkligen sanslöst fräsch. Även om man kanske inte ska slänga sig med uttryck som NOS så tror jag faktiskt att den är nygammal. Allt ser helt orört ut och klisterlappen på baklocket sitter kvar. Som den antikvariestudent jag är känns sådant lite extra kul. Dock inte så kul att jag pallade ha kvar lappen då det var lite för kladdigt.
Urverket är ett AS 2066 vilket verkar ha suttit i många märkliga 70-talsklockor. Verket producerades enligt Ranfft mellan 1969-1978 så någonstans där borde denna klocka tillverkats. Uppdraget är mjukt och fint och än så länge håller den tiden som den ska. Även snabbinställningsfunktionerna fungerar utan problem. I och med att jag har lite svårt för ”okänd servicehistorik” kommer jag ändå serva den när jag kommer hem till Stockholm i sommar. Rotorn, likt allt annat på klockan, är märkt Royce och vilken roll Siduna egentligen har vet jag inte. Kanske är det någon som känner till kopplingen?
Den bärs väldigt stort även om måtten 36 x 42,5 mm inte antyder det. På grund av boettformen blir det som att ha en stor klump på armen. Egentligen för stort för mina tunna handleder, men den är för cool för att jag ska orka bry mig. Sannerligen inte särskild snygg, men äsch...
