Härmed kommer mina reflektioner och erfarenheter kring Sinn U1 SDR:
Klockan är numera såld till en stabil forummedlem och jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina erfarenheter av U1 som kan vara till hjälp för andra inför ett framtida köp.
Specs:
- 44mm
- 22mm mellan bandhornen
- Sellita SW200 (Håller tiden suveränt - +/- 3-5 sek varje dag)
- Tyskt ubåtstål
- Safirglas med dubbelsidig AR-behandling
- 1000m WR
Prisbild: Man får betala omkring 14-16.000 SEK nytt beroende på vart man köper den.
Paketet (som köptes på Eriksons Urhandel) innehöll följande:
Originalbox, Sinn bandstiftsverktyg, cert, kvitto, extra länkbitar, verktyg för justering av länk, instruktionsbok. Fick även med en fin Sinn bläckpenna av Rickard & co. på Eriksons!
Jag är ingen "boxnörd" så jag ska bara kortfattat säga att klockan kom i en schysst jävla box
Klockan köpte jag för att ha som en OWG-klocka. Den skulle få följa med mig på allt från finmiddagar till enstaka träningspass till att få följa med mig 9 timmar om dagen i mitt yrke som utryckande blåljusarbetare där jag visste att den skulle få stryk. Jag behövde helt enkelt en mekanisk klocka som skulle palla trycket, no matter what.
Klockan är byggd som en ubåt. Den känns kompakt, kompaktare än sina 44mm och sin stabila tyngd. Den bärs som en 42'a på handleden pga den kompakta bandhornen på något sätt.
Den känns väldigt gedigen och till en början känns det som att den inte kommer att gå sönder någon gång snart.
Bezeln är 60-klick och den känns distinkt i klicken mellan och allt känns väldigt tyskt på något sätt. Den har ett mikroskopiskt spel verikalt (när man går runt med fingret och knackar lätt neråt runtom på bezeln och tittar från sidan) men det känns gediget.
SW200-verket höll tiden enormt bra under den tiden jag hade klockan. Jag ställde inte om tiden en endaste gång (dagligt användande) och jag tyckte att den höll sig inom 15 sek från det jag ställde in den på Fröken Ur i början. Mer vetenskaplig mätning än så får ni inte från mig iallafall.
Mina reflektioner:
Min U1'a var inte "full tegimented" dvs länken hade inte samma tegimenterade behandling på länken som på boetten. Jag såg redan efter ett par dagar små hairlines på länken. Detta gjorde mig väldigt besviken eftersom jag förväntade mig att det skulle vara 3x hårdare (eller vad det var) än vanligt 316L stål.
Nog för att reporna/hairlinesen inte syntes förutom då man tittade nära men problemet är att detta inte går att borsta med Scotch brite eller dylikt på samma sätt som jag gjort på tidigare klockor med vanligt stål.
Det kan alltså vara problematiskt i framtiden efter längre tids användande att själv "borsta upp" länken lite för att få bort det värsta.
Jag har sett en del före- och efterbilder på U1-länkar efter en längre tids användning. Det har sett bra ut men som sagt - att det är ubåtsstål betyder dessvärre inte att den kommer att vara särskilt mycket mer repfri än någon annan vanlig borstad länk. Vill man ha extra skydd får man pröjsa extra för tegimenterad länk hos Sinn (vet ej hur mycket det kostar men det kan definitivt vara värt det).
Nu kommer vi till en viktig punkt för alla feta dykarklockor. Lume.
Jag hade fått lite tvådelad uppfattning kring lumen på U1 efter att ha läst på innan köpet. Vissa tyckte att den lyste som en fackla - vissa tyckte att den slocknade ganska snart.
Jag är en riktig lumenörd och kan säga direkt att U1's lume är undermålig. Den matchar inte upp klockans övriga bastanda, tooliga och oerhört kvalitativa helhetsintryck. Den lyser starkt (jag skulle jämföra den med en Seiko SKX) i ungefär 30 sekunder. Sen går den ner i styrka och även om man kan läsa av tiden en bra stund efter (och det är ju det som är det viktiga) så tycker jag att de borde applicerat åtminstone 50% mer lyspasta för att den skulle kunna lysa lika intensivt och länge som exempelvis en SKX.
Jag körde några jämförelsenätter (har tyvärr inga bilder) mellan en SKX007, Seiko Monster och U1 för att märka att U1 presterade klart sämst. Jag skulle säga att om SKX007 har 100% lumekvalitet (styrka, uthållighet) så ligger U1 på 50%.
OBS! Detta övervägs ganska kraftigt dock av U1's säregna urtavla. Den är oerhört lättläst och slår alla andra klockor jag ägt eller sett när det gäller att snabbt kunna läsa av tiden. Man kan se tiden klart och tydligt även om man har klockan liggandes/ståendes och man själv står 3 meter bort.
Sammanfattningsvis när det gäller lume: Klen lyspasta men övervägs till stor del av urtavlans rena utseende.
Det finns en dålig sak till som jag skulle vilja ta upp innan jag avslutar denna recension:
U1 har en väldigt oväntad och tråkig "svag länk" - och det är de medföljande bandstiften (som är Sinn original och gjorda i titan).
Efter att ha haft på ett normaltjock Zulu så märkte jag att båda bandstiften hade böjt sig en aning. Detta beror dels på att det är väldigt trångt mellan klockans boett och hålen för bandstiften (vilket å andra sidan är schysst om man ska ha andra band, typ läder, för det uppstår knappt nåt glapp mellan) och dels för att jag nu i efterhand läst flera negativa erfarenhetsberättelser om folk som dragit sönder sina U1 bandstift med mildare belastning.
Innan jag slängde ett av mina böjda bandstift så testade jag helt enkelt bryta av den i mitten med händerna och det krävdes inte någon större belastning för att det skulle gå av i mitten. Detta kändes inte riktigt bra på en sådan toolig klocka.
Jag fick lyckligtvis ut ett par nya från Eriksons men det var deras sista på lager - sen var man tvungen att beställa nya från Sinn. Jag kollade på nätet efter lite starkare, icke-original bandstift men hittade inget lättillgängligt.
Nu vet jag inte om detta är ett vanligt fenomen att springbars böjer sig "så lätt" då jag är van vid Seikos fat springbars och några Certina här och där men jag har aldrig upplevt att det har varit så här enkelt att böja och få sönder bandstift.
En sista sak innan avslutning:
Safirglaset som har dubbelsidig AR-behandling är något utöver det vanliga. Glaset "försvinner" verkligen i vissa vinklar och det ser riktigt häftigt ut.
Däremot så är U1'an precis såsom jag läst om - en riktig fingeravtrycksmagnet. Jag kom på mig själv med att flera gånger per dag torka/tvätta glaset då det oerhört lätt uppstår kladdiga fläckar på glaset. Detta verkar vara ett ökänt problem / biverkning av AR-behandlingen men däremot märker jag inte av de tendenserna överhuvudtaget på min nya Planet Ocean - så det måste ha att göra med Sinns applicering av AR på utsidan.
Sammanfattning:
Sinn U1 är en riktigt brutal klocka som ser helt unik ut. Utseendemässigt älskar man den eller så gör man det inte. Jag hade gärna haft kvar den om jag inte varit tvungen att sponsra ett annat köp.
Tycker jag att den är prisvärd (15-16k)? Jag tyckte att den var helt prisvärd tills jag upptäckte de nackdelarna jag berättade om ovan. Kan man få tag i en nyare begagnad U1 för lite lägre pris är det ett kap - men just nu känner jag att betala full pris för den känns lite i överkant om man inte är helt såld på modellen i sig.
Klockan är numera såld till en stabil forummedlem och jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina erfarenheter av U1 som kan vara till hjälp för andra inför ett framtida köp.
Specs:
- 44mm
- 22mm mellan bandhornen
- Sellita SW200 (Håller tiden suveränt - +/- 3-5 sek varje dag)
- Tyskt ubåtstål
- Safirglas med dubbelsidig AR-behandling
- 1000m WR
Prisbild: Man får betala omkring 14-16.000 SEK nytt beroende på vart man köper den.
Paketet (som köptes på Eriksons Urhandel) innehöll följande:
Originalbox, Sinn bandstiftsverktyg, cert, kvitto, extra länkbitar, verktyg för justering av länk, instruktionsbok. Fick även med en fin Sinn bläckpenna av Rickard & co. på Eriksons!
Jag är ingen "boxnörd" så jag ska bara kortfattat säga att klockan kom i en schysst jävla box
Klockan köpte jag för att ha som en OWG-klocka. Den skulle få följa med mig på allt från finmiddagar till enstaka träningspass till att få följa med mig 9 timmar om dagen i mitt yrke som utryckande blåljusarbetare där jag visste att den skulle få stryk. Jag behövde helt enkelt en mekanisk klocka som skulle palla trycket, no matter what.
Klockan är byggd som en ubåt. Den känns kompakt, kompaktare än sina 44mm och sin stabila tyngd. Den bärs som en 42'a på handleden pga den kompakta bandhornen på något sätt.
Den känns väldigt gedigen och till en början känns det som att den inte kommer att gå sönder någon gång snart.
Bezeln är 60-klick och den känns distinkt i klicken mellan och allt känns väldigt tyskt på något sätt. Den har ett mikroskopiskt spel verikalt (när man går runt med fingret och knackar lätt neråt runtom på bezeln och tittar från sidan) men det känns gediget.
SW200-verket höll tiden enormt bra under den tiden jag hade klockan. Jag ställde inte om tiden en endaste gång (dagligt användande) och jag tyckte att den höll sig inom 15 sek från det jag ställde in den på Fröken Ur i början. Mer vetenskaplig mätning än så får ni inte från mig iallafall.
Mina reflektioner:
Min U1'a var inte "full tegimented" dvs länken hade inte samma tegimenterade behandling på länken som på boetten. Jag såg redan efter ett par dagar små hairlines på länken. Detta gjorde mig väldigt besviken eftersom jag förväntade mig att det skulle vara 3x hårdare (eller vad det var) än vanligt 316L stål.
Nog för att reporna/hairlinesen inte syntes förutom då man tittade nära men problemet är att detta inte går att borsta med Scotch brite eller dylikt på samma sätt som jag gjort på tidigare klockor med vanligt stål.
Det kan alltså vara problematiskt i framtiden efter längre tids användande att själv "borsta upp" länken lite för att få bort det värsta.
Jag har sett en del före- och efterbilder på U1-länkar efter en längre tids användning. Det har sett bra ut men som sagt - att det är ubåtsstål betyder dessvärre inte att den kommer att vara särskilt mycket mer repfri än någon annan vanlig borstad länk. Vill man ha extra skydd får man pröjsa extra för tegimenterad länk hos Sinn (vet ej hur mycket det kostar men det kan definitivt vara värt det).
Nu kommer vi till en viktig punkt för alla feta dykarklockor. Lume.
Jag hade fått lite tvådelad uppfattning kring lumen på U1 efter att ha läst på innan köpet. Vissa tyckte att den lyste som en fackla - vissa tyckte att den slocknade ganska snart.
Jag är en riktig lumenörd och kan säga direkt att U1's lume är undermålig. Den matchar inte upp klockans övriga bastanda, tooliga och oerhört kvalitativa helhetsintryck. Den lyser starkt (jag skulle jämföra den med en Seiko SKX) i ungefär 30 sekunder. Sen går den ner i styrka och även om man kan läsa av tiden en bra stund efter (och det är ju det som är det viktiga) så tycker jag att de borde applicerat åtminstone 50% mer lyspasta för att den skulle kunna lysa lika intensivt och länge som exempelvis en SKX.
Jag körde några jämförelsenätter (har tyvärr inga bilder) mellan en SKX007, Seiko Monster och U1 för att märka att U1 presterade klart sämst. Jag skulle säga att om SKX007 har 100% lumekvalitet (styrka, uthållighet) så ligger U1 på 50%.
OBS! Detta övervägs ganska kraftigt dock av U1's säregna urtavla. Den är oerhört lättläst och slår alla andra klockor jag ägt eller sett när det gäller att snabbt kunna läsa av tiden. Man kan se tiden klart och tydligt även om man har klockan liggandes/ståendes och man själv står 3 meter bort.
Sammanfattningsvis när det gäller lume: Klen lyspasta men övervägs till stor del av urtavlans rena utseende.
Det finns en dålig sak till som jag skulle vilja ta upp innan jag avslutar denna recension:
U1 har en väldigt oväntad och tråkig "svag länk" - och det är de medföljande bandstiften (som är Sinn original och gjorda i titan).
Efter att ha haft på ett normaltjock Zulu så märkte jag att båda bandstiften hade böjt sig en aning. Detta beror dels på att det är väldigt trångt mellan klockans boett och hålen för bandstiften (vilket å andra sidan är schysst om man ska ha andra band, typ läder, för det uppstår knappt nåt glapp mellan) och dels för att jag nu i efterhand läst flera negativa erfarenhetsberättelser om folk som dragit sönder sina U1 bandstift med mildare belastning.
Innan jag slängde ett av mina böjda bandstift så testade jag helt enkelt bryta av den i mitten med händerna och det krävdes inte någon större belastning för att det skulle gå av i mitten. Detta kändes inte riktigt bra på en sådan toolig klocka.
Jag fick lyckligtvis ut ett par nya från Eriksons men det var deras sista på lager - sen var man tvungen att beställa nya från Sinn. Jag kollade på nätet efter lite starkare, icke-original bandstift men hittade inget lättillgängligt.
Nu vet jag inte om detta är ett vanligt fenomen att springbars böjer sig "så lätt" då jag är van vid Seikos fat springbars och några Certina här och där men jag har aldrig upplevt att det har varit så här enkelt att böja och få sönder bandstift.
En sista sak innan avslutning:
Safirglaset som har dubbelsidig AR-behandling är något utöver det vanliga. Glaset "försvinner" verkligen i vissa vinklar och det ser riktigt häftigt ut.
Däremot så är U1'an precis såsom jag läst om - en riktig fingeravtrycksmagnet. Jag kom på mig själv med att flera gånger per dag torka/tvätta glaset då det oerhört lätt uppstår kladdiga fläckar på glaset. Detta verkar vara ett ökänt problem / biverkning av AR-behandlingen men däremot märker jag inte av de tendenserna överhuvudtaget på min nya Planet Ocean - så det måste ha att göra med Sinns applicering av AR på utsidan.
Sammanfattning:
Sinn U1 är en riktigt brutal klocka som ser helt unik ut. Utseendemässigt älskar man den eller så gör man det inte. Jag hade gärna haft kvar den om jag inte varit tvungen att sponsra ett annat köp.
Tycker jag att den är prisvärd (15-16k)? Jag tyckte att den var helt prisvärd tills jag upptäckte de nackdelarna jag berättade om ovan. Kan man få tag i en nyare begagnad U1 för lite lägre pris är det ett kap - men just nu känner jag att betala full pris för den känns lite i överkant om man inte är helt såld på modellen i sig.