Det heter iofs "Break it you buy it" men det borde egentligen heta "Break it you pay skadestånd" och det är Skadeståndslagen som tillämpas. Blev lite nyfiken och hittade denna summering av vad som gäller. Nedersta stycket är det mest centrala och exempel två längst ned ligger väl närmast till hands för just frågan om man tappar en klocka även om det inte är exakt samma.
Culparegeln
I SkL 2:1 stadgas: "Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan." Detta är den lagfästa versionen av culparegeln. Regeln innebär alltså att skadeståndsansvar vid person- eller sakskada förutsätter vårdslöshet, vilket motsatsvis innebär att den som vållar skada men utan uppsåt eller vårdslöshet inte behöver ersätta skadan (enligt huvudregeln). Den springande punkten är då vad som ska krävas för att någon ska anses ha agerat vårdslöst (culpöst, oaktsamt). I tidigare teori har man försökt att ställa upp modeller för culpabedömningen genom idealbilder av hur man bör bete sig, och idealbilden har därefter jämförts med hur personen i det aktuella fallet betett sig. Av olika skäl har sådana modeller nu i huvudsak övergivits och istället försöker man att utföra vårdslöshetsbedömningen med stöd av vissa riktlinjer givna i första hand av rättskällorna. Om det således finns normer för hur man bör bete sig i lagar, andra författningar eller föreskrifter, tidigare praxis eller sedvana kan stöd för bedömningen hämtas där. När det gäller författningsstöd kan som exempel nämnas att det finns åtskilliga regler i trafikförfattningarna som reglerar hur en trafikant ska uppträda. När det gäller andra föreskrifter så kan som exempel tas upp att det inom idrotten finns åtskilliga regler för hur en idrottsutövare ska bete sig. Inom vissa branscher finns det sedvaneregler för hur man bör bete sig och särskilt i de fall där dessa normer fått en viss fasthet och kanske till och med skrivits ned kan dessa ge stöd för culpabedömningen. Som exempel på branscher där det finns sådan etablerad sedvana kan nämnas sjukvården. Det är dock inte alltid så att enbart för att en norm överträtts så anses man automatiskt oaktsam i skadeståndsrättslig mening. Att man överträtt en idrottsregel eller en sedvanerättslig norm innebär inte säkert att man därigenom gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande oaktsamhet. Detta illustrerar att culpabedömningen är en förhållandevis öppen bedömning, vars utgång i ett enskilt fall inte sällan kan vara svår att förutse. I den mån en lagregel överträtts och överträdelsen medfört skada torde dock i allmänhet, men inte alltid, oaktsamhet också anses föreligga.
I åtskilliga fall finns det inte något tydligt stöd för culpabedömningen i rättskällorna. I dessa fall får domstolarna utföra en fri bedömning av den påstått oaktsammes beteende och avgöra om hon borde ha agerat på ett annat sätt. Denna fria bedömning är karakteristisk för culpaansvaret. Vissa parametrar som har utvecklats i den juridiska litteraturen kan ge vägledning. Dessa kan även skönjas i åtskilliga domar.
Det brukar således framhållas att man vid den fria bedömningen gör en allmän avvägning mellan vilken risk för skada som förelåg i den aktuella situationen, den riskerade skadans omfattning, möjligheterna att förebygga skadan samt skadevållarens möjlighet att inse risken för skadan. De tre första parametrarna är objektiva så till vida att den som utför bedömningen får uppskatta hur stor risken för skadan var i en situation såsom den där skadan inträffade och så vidare. Den sista parametern (skadevållarens möjlighet att inse risken för skada) är däremot rent subjektiv – bedömningen tar sikte på den individuella skadevållarens möjligheter i det enskilda fallet. Att domstolarna resonerar på det här sättet är förhållandevis tydligt i många fall. Men lika tydligt är att domstolarna inte resonerar efter dessa linjer i alla fall.
Exempel 1: Andrea är grävmaskinist och gräver i strid med gällande föreskrifter för nära en byggnad som får skador. Genom en bedömning av exempelvis de föreskrifter som gäller för grävningsarbeten konstateras att Andrea varit vårdslös.
Exempel 2: Andrea är inne i en porslinsbutik när hon råkar halka. Hon drar i fallet med sig ett porslinsfat som krossas. Eftersom fallet var en ren olycka anses Andrea inte vårdslös och blir således inte skadeståndsskyldig.
