Undersköterskan
Panerai
Finns det något mer value for money än Omegas fantastiska 50-tals produktion ? För några få tusenlappar kan man köpa en klocka av läskigt hög kvalitet, med en in house kaliber som bara fortsätter ticka många årtionden efter att den skruvats samman.
Den här tjusiga klockan var i ett rätt miserabelt skick när jag budade hem den på Tradera för snart ett år sedan. Kronan var inte original, glaset så repigt att visarna knappt gick att se och boetten ordentligt härjad med massor med repor, en del tyvärr rätt djupa dings. Det var bilden på urverket som säljaren publicerade som ändå fick mig att slå till; det såg i princip orört ut ! Fritt från missfärgningar, en aning smuts visserligen men ingenting som en ultraljudstvätt inte skulle få bort - och inga som helst märken efter skruvmejslar på skruvhuvudena eller spår av verktyg på plattorna. Den här klockan kan inte ha varit servad ofta och när den blivit det måste det ha utförts av en mycket försiktig urmakare. Det otroliga inre skicket avgjorde saken; jag budade hem klockan (och fick den för under 2k, helt säkert för att den till det yttre såg så härjad ut). Sedan bar det iväg till min lokala urmakare med tämligen exakta instruktioner; nytt glas, ny (original) krona, varsam polering (jag har inga sentimentala känslor för reporna i just detta fall - jag känner ju inte tidigare ägare - och då boetten var så pass repig fick det ändå bli en polering trots mitt starka generella motstånd mot just detta i vanliga fall) och så en fullservice av urverket med en uppmaning om att vara extra försiktig just in case. Att det fortfarande går att få tag på reservdelar (vissa delar tillverkas faktiskt fortfarande, bland annat glasen) till så här gamla klockor är en av Omegas stora styrkor - köper man en klocka med den grekiska bokstaven för perfektion på urtavlan garanteras man en åtkomlighet till reservdelar på 20 år från det att modellen slutat tillverkas men det är en försiktig gräns som Omega har satt, i de allra flesta fall går det att utan vidare få tag på delar långt mycket senare än så - i det här fallet exakt 60 år.
Och nu sitter jag alltså här i ett för tillfället snörikt Växjö med en ref 2640 från år 1955, dubbelt så gammal som jag själv och med kaliber 283 tickande i sitt inre - ett av Omegas stora mästerverk med närmast evig livslängd. Urverket tickar i det sävliga tempot om 18000 halvsvängar per timme, har en indexreglerad skruvbalans med Breguetspiral och levererar över 40 timmars kraftreserv med en sprillans ny fjäder i fjäderhuset. 240 graders amplitud är helt okej och med lite varsam regulering snittar den nu på fina sju sekunder plus per dygn. Och klockan är i det närmaste i nyskick; endast designen och den vackert patinerade urtavlan skvallrar egentligen om dess ålder. Kvalitet var ordet.
Tack Omega för att ni gör världens bästa klockor, då som nu !
Vänligen
Forumets undersköterska
Den här tjusiga klockan var i ett rätt miserabelt skick när jag budade hem den på Tradera för snart ett år sedan. Kronan var inte original, glaset så repigt att visarna knappt gick att se och boetten ordentligt härjad med massor med repor, en del tyvärr rätt djupa dings. Det var bilden på urverket som säljaren publicerade som ändå fick mig att slå till; det såg i princip orört ut ! Fritt från missfärgningar, en aning smuts visserligen men ingenting som en ultraljudstvätt inte skulle få bort - och inga som helst märken efter skruvmejslar på skruvhuvudena eller spår av verktyg på plattorna. Den här klockan kan inte ha varit servad ofta och när den blivit det måste det ha utförts av en mycket försiktig urmakare. Det otroliga inre skicket avgjorde saken; jag budade hem klockan (och fick den för under 2k, helt säkert för att den till det yttre såg så härjad ut). Sedan bar det iväg till min lokala urmakare med tämligen exakta instruktioner; nytt glas, ny (original) krona, varsam polering (jag har inga sentimentala känslor för reporna i just detta fall - jag känner ju inte tidigare ägare - och då boetten var så pass repig fick det ändå bli en polering trots mitt starka generella motstånd mot just detta i vanliga fall) och så en fullservice av urverket med en uppmaning om att vara extra försiktig just in case. Att det fortfarande går att få tag på reservdelar (vissa delar tillverkas faktiskt fortfarande, bland annat glasen) till så här gamla klockor är en av Omegas stora styrkor - köper man en klocka med den grekiska bokstaven för perfektion på urtavlan garanteras man en åtkomlighet till reservdelar på 20 år från det att modellen slutat tillverkas men det är en försiktig gräns som Omega har satt, i de allra flesta fall går det att utan vidare få tag på delar långt mycket senare än så - i det här fallet exakt 60 år.
Och nu sitter jag alltså här i ett för tillfället snörikt Växjö med en ref 2640 från år 1955, dubbelt så gammal som jag själv och med kaliber 283 tickande i sitt inre - ett av Omegas stora mästerverk med närmast evig livslängd. Urverket tickar i det sävliga tempot om 18000 halvsvängar per timme, har en indexreglerad skruvbalans med Breguetspiral och levererar över 40 timmars kraftreserv med en sprillans ny fjäder i fjäderhuset. 240 graders amplitud är helt okej och med lite varsam regulering snittar den nu på fina sju sekunder plus per dygn. Och klockan är i det närmaste i nyskick; endast designen och den vackert patinerade urtavlan skvallrar egentligen om dess ålder. Kvalitet var ordet.
Tack Omega för att ni gör världens bästa klockor, då som nu !
Vänligen
Forumets undersköterska
