Efter att ha diskuterat huruvida en 80-talsrolex med safirglas kvalar in som vintage eller ej så har jag helt bestämt mig för att min 16760 kvalar in som, om inte helvintage, så åtminstone semi-vintage. Jag tycker dessutom att modellen är coolare och ovanligare än de andra referenserna med safirglas, så here we go... 
Jag är egentligen ingen stor Rolexfantast och efter att ha testat the usual suspects av sportrollar (gmt, sd, sub, DJ och Explorer) så har jag börjat tratta ner vilka Rolex jag faktiskt gillar och vill ha i min ganska blygsamma klocksamling... För mig har Rolexresan landat i att GMT'n och Explorern (ref 214270) är "mina" modeller.
Gällande just GMT'n så har jag tyckt att referensen 16760 aka fat lady aka Sophia Loren har varit mest lockande. Med sin lite tjockare boett så har den verkat vara en, för mig, perfect match. Det har dock tagit ett tag innan jag sprungit in i rätt exemplar och på vägen dit har jag avverkat såväl 1675, 16750, 16753, 1675/3 som 16700 och 16710...
Vad är det då med 16760'n som jag upplever som så lockande?
Först och främst är det den biffigare boetten, diametern är 40mm men boetten är tjockare och känns betydligt mer massiv på alla sätt än resten av GMT-ligan (undantaget 116710 som jag aldrig ägt själv och alltså inte tänker jämföra med... )
Lite speciellt är att 16760, vid lanseringen 1983 var den första GMT Master II och den första med både safirglas och vitguldsindex. Den kom också endast med svart/rött insert (coke) och hade det nya verket 3085 med individuellt ställbar timvisare (alltså inte ett verk där 24H-visaren var slavvisare åt 12h-visaren och gmt-funktionen bestod i en vridbar vridring). Detta känns mer som en true gmt och gör det faktiskt möjligt att med lite god vilja ställa in tre tidssoner...
Modellen hade en ganska kort karriär då den avlivades 1988, fem år efter lanseringen. Lite synd kan jag tycka, men Rolex 80-tal var lite rörigt på GMT-fronten. Under en period i slutet av 80-talet kunde man (åtminstone i teorin) knalla in hos en AD och välja mellan fyra olika GMT-masters (16760, 16750, 16700 och 16710...) innan man under 90-talet begränsade sig till två modeller (16710 som alltså ersatte 16760 och 16700) för att ca år 2000 gå all in på 16710.
Nåväl, slut med referensonanin, den som vill läsa mer om GMT Master rekommenderas en titt på exempelvis http://gmtmasterhistory.com/index.html och http://doubleredseadweller.com/watch-info/gmt/gmt-in-transition.html för lite mer info och reflektioner.
Mitt ex då, varför gillar jag 16760? Det jag attraheras mest av är som sagt det biffiga caset med de lite tjockare kronskydden:
I känslan så har många beskrivit det som att fat ladyn känns som att bära en sub, men jag tycker nog att det mer känns som att bära en Sea Deweller. Den sticker upp betydligt mer än de övriga GMT-modellerna och kan nog av vissa upplevas som en smula topptung.
Från sidan:
På bilden nedan ligger min 16760 bredvid min tidigare ägda 16750:
Det är ingen fantastisk bild, men den visar ändå den påtagliga knubbigheten jämfört med framför allt sin föregångare. Men även mot en 16710 så känns den knubbigare (om jag ska jämföra så tycker jag att fat ladyn förhåller sig till 16710 som en SD förhåller sig till en sub, storleksmässigt). Vad jag dessutom gillar med mitt ex är att caset känns relativt orört. Jag skulle aldrig våga säga opolerat, men jag vågar nog iaf säga att det inte verkar varit någon som polerat den i onödan....
Ett par handledsskott:
Det här med vitguldsindexen och safirglaset då? Ja, vad ska jag säga. Jag föredrar definitivt de målade matta tavlorna och plexit. En kombination med massor av själ som jag sällan upplever på modernare Rolex.
Men just 16760 har en speciell charm i min bok. Den är så speciell att bära pga caset, är hyfsat ovanlig (en del kanske skulle säga opoppis) och skiljer sig på det där skönt nördiga sättet från resten av GMT-flocken. Detta ger den lite samma känsla och själ som jag annars bara uppskattar hos vintageklockor. Åldersmässigt är den ju dessutom vintage, mitt ex är från 85, och i kombination med den utsökta patinering på visare och tavla så kan vi väl åtminstone enas om att den är semi-vintage.
Oavsett så är det en vansinnigt cool klocka och jag är helnöjd med den. Nu väntar jag bara på att Molle ska släppa sin 16800 så har jag en liten transitionalsamling i mikroformat...
Tack för titten!
Jag är egentligen ingen stor Rolexfantast och efter att ha testat the usual suspects av sportrollar (gmt, sd, sub, DJ och Explorer) så har jag börjat tratta ner vilka Rolex jag faktiskt gillar och vill ha i min ganska blygsamma klocksamling... För mig har Rolexresan landat i att GMT'n och Explorern (ref 214270) är "mina" modeller.
Gällande just GMT'n så har jag tyckt att referensen 16760 aka fat lady aka Sophia Loren har varit mest lockande. Med sin lite tjockare boett så har den verkat vara en, för mig, perfect match. Det har dock tagit ett tag innan jag sprungit in i rätt exemplar och på vägen dit har jag avverkat såväl 1675, 16750, 16753, 1675/3 som 16700 och 16710...
Vad är det då med 16760'n som jag upplever som så lockande?
Först och främst är det den biffigare boetten, diametern är 40mm men boetten är tjockare och känns betydligt mer massiv på alla sätt än resten av GMT-ligan (undantaget 116710 som jag aldrig ägt själv och alltså inte tänker jämföra med...
)Lite speciellt är att 16760, vid lanseringen 1983 var den första GMT Master II och den första med både safirglas och vitguldsindex. Den kom också endast med svart/rött insert (coke) och hade det nya verket 3085 med individuellt ställbar timvisare (alltså inte ett verk där 24H-visaren var slavvisare åt 12h-visaren och gmt-funktionen bestod i en vridbar vridring). Detta känns mer som en true gmt och gör det faktiskt möjligt att med lite god vilja ställa in tre tidssoner...
Modellen hade en ganska kort karriär då den avlivades 1988, fem år efter lanseringen. Lite synd kan jag tycka, men Rolex 80-tal var lite rörigt på GMT-fronten. Under en period i slutet av 80-talet kunde man (åtminstone i teorin) knalla in hos en AD och välja mellan fyra olika GMT-masters (16760, 16750, 16700 och 16710...) innan man under 90-talet begränsade sig till två modeller (16710 som alltså ersatte 16760 och 16700) för att ca år 2000 gå all in på 16710.
Nåväl, slut med referensonanin, den som vill läsa mer om GMT Master rekommenderas en titt på exempelvis http://gmtmasterhistory.com/index.html och http://doubleredseadweller.com/watch-info/gmt/gmt-in-transition.html för lite mer info och reflektioner.
Mitt ex då, varför gillar jag 16760? Det jag attraheras mest av är som sagt det biffiga caset med de lite tjockare kronskydden:
I känslan så har många beskrivit det som att fat ladyn känns som att bära en sub, men jag tycker nog att det mer känns som att bära en Sea Deweller. Den sticker upp betydligt mer än de övriga GMT-modellerna och kan nog av vissa upplevas som en smula topptung.
Från sidan:
På bilden nedan ligger min 16760 bredvid min tidigare ägda 16750:
Det är ingen fantastisk bild, men den visar ändå den påtagliga knubbigheten jämfört med framför allt sin föregångare. Men även mot en 16710 så känns den knubbigare (om jag ska jämföra så tycker jag att fat ladyn förhåller sig till 16710 som en SD förhåller sig till en sub, storleksmässigt). Vad jag dessutom gillar med mitt ex är att caset känns relativt orört. Jag skulle aldrig våga säga opolerat, men jag vågar nog iaf säga att det inte verkar varit någon som polerat den i onödan....
Ett par handledsskott:
Det här med vitguldsindexen och safirglaset då? Ja, vad ska jag säga. Jag föredrar definitivt de målade matta tavlorna och plexit. En kombination med massor av själ som jag sällan upplever på modernare Rolex.
Men just 16760 har en speciell charm i min bok. Den är så speciell att bära pga caset, är hyfsat ovanlig (en del kanske skulle säga opoppis) och skiljer sig på det där skönt nördiga sättet från resten av GMT-flocken. Detta ger den lite samma känsla och själ som jag annars bara uppskattar hos vintageklockor. Åldersmässigt är den ju dessutom vintage, mitt ex är från 85, och i kombination med den utsökta patinering på visare och tavla så kan vi väl åtminstone enas om att den är semi-vintage.
Oavsett så är det en vansinnigt cool klocka och jag är helnöjd med den. Nu väntar jag bara på att Molle ska släppa sin 16800 så har jag en liten transitionalsamling i mikroformat...
Tack för titten!
