RONEX
Klockhistorien är fylld av stora lyxtillverkare och andra aktörer som på olika sätt dominerat marknaden. Men det finns också små historier och anekdoter som utgör mycket av charmen med att intressera sig för armbandsur. Extra roligt blir det när historierna handlar om Sverige och svensk klockhistoria. Historien om RONEX är just en sådan historia och jag fick upp ögonen för varumärket tack vare en tråd här på KS. Tråden började som så ofta med en fråga om någon kände till varumärket Ronex och fortsatte med att en av märkets grundare dök upp och delade med sig av nästan hela historien. En historia som jag sedan sammanfattade i min bok "Klockor - en tidlös historia" och också spelade in ett poddavsnitt om. För den som hellre vill höra historien i podcastformat så gjorde vi en nyinspelning som du hittar här nedan.
Historien om Ronex
Historien om RONEX handlar kanske lika mycket om de två entreprenörerna Ronny Johnsson och Bo Werngren som om klockmärket RONEX, men låt oss fokusera på det viktigaste här, klockorna. Bolaget Ronex AB bildades 1974 och hade från början som affärsidé att importera miniräknare från Taiwan. Idén om ett eget klockmärke skavde dock hos Ronny och Bo. Quartzrevolutionen var i full gång och de Schweiziska klocktillverkarna var i många fall riktigt illa ute. Trycket från tillverkarna av batteridrivna quartzur var enormt och efterfrågan på framförallt de nya digitala armbandsuren var enorm. Digitalklockor var vid den här tiden stekhett. Och entreprenörerna Ronny och Bo såg givetvis potentialen i att kunna erbjuda digitalklockor till den köpsugna svenska marknaden. 1975 lanserade de därför sitt första egna digitala armbandsur av märket RONEX.
Vid den här tiden var försäljning via postorder stort. Och det var just via postorder som de flesta digitalklockorna såldes, inklusive RONEX. På många sätt var postorderförsäljning den analoga föregångaren till dagens e-handel. Det fanns dock en avgörande skillnad, förutom det uppenbart tekniska. Den skillnaden var att just postorder inte ansågs som särskilt fint. Bilden av postorder som lite ofint i kombination med att RONEX var enklare digitalklockor med quartzverk gjorde att det blev svårt för Ronny och Bo att få ut sina armbandsur i de traditionella urbutikerna. Planen var att möta marknadens efterfrågan ännu bättre genom att kunna sälja RONEX via de traditionella urhandlarna. Men det visade sig vara en nästintill omöjlig uppgift. för det drivna entreprenörsparet. Det spelade liksom ingen roll att armbandsuren var poppis och det fanns en köpsugen marknad av främst yngre som inte ville något hellre än att hänga en RONEX på handleden. Hos de konservativa urhandlarna var det i princip tvärstopp. Intresset hos dem att agera återförsäljare åt elektroniska klockor utan fin mekanik och utan anrikt varumärke var helt enkelt obefintligt.
Bo och Ronny gick därför vidare och kollade om det var möjligt att sälja RONEX-klockorna i andra typer av fackhandel men det visade sig vara nästan lika svårt där. Nöten att knäcka var helt enkelt att hitta ett sätt att faktiskt få ut klockorna i fysiska butiker. Både Bo och Ronny var säkra på att det helt enkelt måste finnas ett sätt, de måste bara komma på vilket. De var så säkra på att marknaden inte ens var i närheten av att vara mättad att deras planer och tankar på butikslansering började ta milt uttryckt oortodoxa former. Och till slut kom de på en plan som var lika enkel som genial. De skulle helt enkelt inte fråga butikerna om de ville sälja RONEX, de skulle i praktiken tvinga dem.
Steg 1 i planen var att välja ut en typ av fackhandlare som skulle kunna funka som kanal för att sälja RONEX, en typ av handlare som hade ett utbud som funkade med produkten digitalklockor och som dessutom fanns över hela landet. Valet föll på radiohandlare.
Steg 2 blev att hitta en metod för att mer eller mindre tvinga radiohandlarna att ta in RONEX i sortimentet. Och det var här som Bo och Ronnys genidrag låg. Genidraget bestod i att genom synkroniserad helsidesannonsering i alla stora kvällstidningar en helt vanlig söndag skapa en sådan rusning till radiohandlarna att dessa inte skulle ha något annat val än att ta hem så många RONEX de bara kunde för att kunna möta efterfrågan. Annonserna bestod i princip bara av en stor bild på en RONEX-klocka och en textremsa längst ner med meningen ”Du finner RONEX digitala klockor i din välsorterade radiohandel”.
Den vilda chansningen gick hem och resultatet blev en formidabel marknadsföringssuccé. Mönstret var detsamma hos de flesta radiohandlarna i Sverige. Hela dagen efter kampanjen kom ett jämnt flöde av ungdomar in i butikerna med annonsen i handen och ville köpa en RONEX. Det krävdes inte många sådana besök för att radiohandlaren skulle lyfta på luren och lägga en beställning hos Ronny och Bo. Förutseende nog hade bunkrat upp med ett rejält lager med tusentals RONEX-klockor och färdiga säljställ så de var minst sagt leveransredo. Och tur var det för nu gick allt snabbt. Inom tre veckor hade de fått 500 återförsäljare över hela landet. De tecknade till och med ett sponsorkontrakt med Sveriges bäste formel 1-förare Ronnie Pettersson. Kort sagt var RONEX en succé. På sex månader växte RONEX från att vara en marginell postorderprodukt till att bli störst i Sverige på digitala klockor.
I takt med att succén fortsatte hoppade även en del traditionella urhandlare på tåget. Efter en tid kom det som då hette Stjärnukarmakarförbundet till Bo och Ronny och ville att de skulle skicka klockor till dem som kunde godkännas hos urmakarskolan i Borensberg. Ett godkännande som innebar att RONEX kunde säljas hos alla Stjärnurmakare i Sverige. Men klockorna hamnade också hos återförsäljare av Rolex. Och här blåste det upp till batalj. Även om namnet RONEX, åtminstone enligt grundarna själva, inte var någon egentlig varumärkesflört med varumärket Rolex utan egentligen en ordlek med Ronnys namn så blev det uppenbart att det skulle bli problem med Rolex på grund av just namnet. Att en återförsäljare för just Rolex saluförde en digitalklocka med ett snarlikt namn var inget som direkt väckte stående ovationer i Geneve. Istället damp det ner ett brev hos Ronny och Bo där Rolex vänligt men bestämt uppmanade dem att byta namn på sin produkt. Om de inte gjorde det skulle det istället komma ett brev från deras advokater. Bo och Ronny insåg att de inte skulle ha någon chans mot Rolex i en namntvist och bytte namn från Ronex till LaRonex och så var saken ur världen.
Succén fortsatte och armbandsur från RONEX dök upp i alla möjliga färger och varianter. En skulle kunna ta fram en stor pensel och säga att mycket av det RONEX gjorde under andra halvan av 70-talet med färgglada tavlor och armband är lite av det som betydligt större och innovativa tillverkare som Swatch gjorde på 80-talet när de lade grunden för renässansen av den Schweiziska klockindustrin. Men det kanske är att ta i och hos Ronex låg dessutom inte fokus bara på armbandsur. Fram till en bit in på 80-talet försåg man marknaden inte bara med armbandsur. Man utvecklade också nya produkter som klockradios, kommunikationsradios, tv-spel och telefonsvarare. Under en period om sex-sju år så sålde man ca 1 miljon produkter under varumärket RONEX/LaRonex . Innan man tog steget ut i norden och övriga världen med sina produkter så slog konjunkturen och jättedevalveringen av den svenska kronan i början av 80-talet hårt mot både Ronex och andra svenska företag. Och i kombination med nya fokusområden och nya produktområden för Bo och Ronny så tynade armbandsuren från Ronex sakta bort och ersattes av nya stora aktörer som sakta tog marknadsandelar. En sådan aktör var Swatch som med Hayek i spetsen gav den Schweiziska klockindustrin en vitamininjektion och renässans med basen i just färgglada modernt designade quartzklockor. Lite som Ronex...
Bilder: från Ronex-tråden här på KS. En tråd som är väl värd ett besök, du hittar den här.
Klockhistorien är fylld av stora lyxtillverkare och andra aktörer som på olika sätt dominerat marknaden. Men det finns också små historier och anekdoter som utgör mycket av charmen med att intressera sig för armbandsur. Extra roligt blir det när historierna handlar om Sverige och svensk klockhistoria. Historien om RONEX är just en sådan historia och jag fick upp ögonen för varumärket tack vare en tråd här på KS. Tråden började som så ofta med en fråga om någon kände till varumärket Ronex och fortsatte med att en av märkets grundare dök upp och delade med sig av nästan hela historien. En historia som jag sedan sammanfattade i min bok "Klockor - en tidlös historia" och också spelade in ett poddavsnitt om. För den som hellre vill höra historien i podcastformat så gjorde vi en nyinspelning som du hittar här nedan.
Historien om Ronex
Historien om RONEX handlar kanske lika mycket om de två entreprenörerna Ronny Johnsson och Bo Werngren som om klockmärket RONEX, men låt oss fokusera på det viktigaste här, klockorna. Bolaget Ronex AB bildades 1974 och hade från början som affärsidé att importera miniräknare från Taiwan. Idén om ett eget klockmärke skavde dock hos Ronny och Bo. Quartzrevolutionen var i full gång och de Schweiziska klocktillverkarna var i många fall riktigt illa ute. Trycket från tillverkarna av batteridrivna quartzur var enormt och efterfrågan på framförallt de nya digitala armbandsuren var enorm. Digitalklockor var vid den här tiden stekhett. Och entreprenörerna Ronny och Bo såg givetvis potentialen i att kunna erbjuda digitalklockor till den köpsugna svenska marknaden. 1975 lanserade de därför sitt första egna digitala armbandsur av märket RONEX.
Vid den här tiden var försäljning via postorder stort. Och det var just via postorder som de flesta digitalklockorna såldes, inklusive RONEX. På många sätt var postorderförsäljning den analoga föregångaren till dagens e-handel. Det fanns dock en avgörande skillnad, förutom det uppenbart tekniska. Den skillnaden var att just postorder inte ansågs som särskilt fint. Bilden av postorder som lite ofint i kombination med att RONEX var enklare digitalklockor med quartzverk gjorde att det blev svårt för Ronny och Bo att få ut sina armbandsur i de traditionella urbutikerna. Planen var att möta marknadens efterfrågan ännu bättre genom att kunna sälja RONEX via de traditionella urhandlarna. Men det visade sig vara en nästintill omöjlig uppgift. för det drivna entreprenörsparet. Det spelade liksom ingen roll att armbandsuren var poppis och det fanns en köpsugen marknad av främst yngre som inte ville något hellre än att hänga en RONEX på handleden. Hos de konservativa urhandlarna var det i princip tvärstopp. Intresset hos dem att agera återförsäljare åt elektroniska klockor utan fin mekanik och utan anrikt varumärke var helt enkelt obefintligt.
Bo och Ronny gick därför vidare och kollade om det var möjligt att sälja RONEX-klockorna i andra typer av fackhandel men det visade sig vara nästan lika svårt där. Nöten att knäcka var helt enkelt att hitta ett sätt att faktiskt få ut klockorna i fysiska butiker. Både Bo och Ronny var säkra på att det helt enkelt måste finnas ett sätt, de måste bara komma på vilket. De var så säkra på att marknaden inte ens var i närheten av att vara mättad att deras planer och tankar på butikslansering började ta milt uttryckt oortodoxa former. Och till slut kom de på en plan som var lika enkel som genial. De skulle helt enkelt inte fråga butikerna om de ville sälja RONEX, de skulle i praktiken tvinga dem.
Steg 1 i planen var att välja ut en typ av fackhandlare som skulle kunna funka som kanal för att sälja RONEX, en typ av handlare som hade ett utbud som funkade med produkten digitalklockor och som dessutom fanns över hela landet. Valet föll på radiohandlare.
Steg 2 blev att hitta en metod för att mer eller mindre tvinga radiohandlarna att ta in RONEX i sortimentet. Och det var här som Bo och Ronnys genidrag låg. Genidraget bestod i att genom synkroniserad helsidesannonsering i alla stora kvällstidningar en helt vanlig söndag skapa en sådan rusning till radiohandlarna att dessa inte skulle ha något annat val än att ta hem så många RONEX de bara kunde för att kunna möta efterfrågan. Annonserna bestod i princip bara av en stor bild på en RONEX-klocka och en textremsa längst ner med meningen ”Du finner RONEX digitala klockor i din välsorterade radiohandel”.
Den vilda chansningen gick hem och resultatet blev en formidabel marknadsföringssuccé. Mönstret var detsamma hos de flesta radiohandlarna i Sverige. Hela dagen efter kampanjen kom ett jämnt flöde av ungdomar in i butikerna med annonsen i handen och ville köpa en RONEX. Det krävdes inte många sådana besök för att radiohandlaren skulle lyfta på luren och lägga en beställning hos Ronny och Bo. Förutseende nog hade bunkrat upp med ett rejält lager med tusentals RONEX-klockor och färdiga säljställ så de var minst sagt leveransredo. Och tur var det för nu gick allt snabbt. Inom tre veckor hade de fått 500 återförsäljare över hela landet. De tecknade till och med ett sponsorkontrakt med Sveriges bäste formel 1-förare Ronnie Pettersson. Kort sagt var RONEX en succé. På sex månader växte RONEX från att vara en marginell postorderprodukt till att bli störst i Sverige på digitala klockor.
I takt med att succén fortsatte hoppade även en del traditionella urhandlare på tåget. Efter en tid kom det som då hette Stjärnukarmakarförbundet till Bo och Ronny och ville att de skulle skicka klockor till dem som kunde godkännas hos urmakarskolan i Borensberg. Ett godkännande som innebar att RONEX kunde säljas hos alla Stjärnurmakare i Sverige. Men klockorna hamnade också hos återförsäljare av Rolex. Och här blåste det upp till batalj. Även om namnet RONEX, åtminstone enligt grundarna själva, inte var någon egentlig varumärkesflört med varumärket Rolex utan egentligen en ordlek med Ronnys namn så blev det uppenbart att det skulle bli problem med Rolex på grund av just namnet. Att en återförsäljare för just Rolex saluförde en digitalklocka med ett snarlikt namn var inget som direkt väckte stående ovationer i Geneve. Istället damp det ner ett brev hos Ronny och Bo där Rolex vänligt men bestämt uppmanade dem att byta namn på sin produkt. Om de inte gjorde det skulle det istället komma ett brev från deras advokater. Bo och Ronny insåg att de inte skulle ha någon chans mot Rolex i en namntvist och bytte namn från Ronex till LaRonex och så var saken ur världen.
Succén fortsatte och armbandsur från RONEX dök upp i alla möjliga färger och varianter. En skulle kunna ta fram en stor pensel och säga att mycket av det RONEX gjorde under andra halvan av 70-talet med färgglada tavlor och armband är lite av det som betydligt större och innovativa tillverkare som Swatch gjorde på 80-talet när de lade grunden för renässansen av den Schweiziska klockindustrin. Men det kanske är att ta i och hos Ronex låg dessutom inte fokus bara på armbandsur. Fram till en bit in på 80-talet försåg man marknaden inte bara med armbandsur. Man utvecklade också nya produkter som klockradios, kommunikationsradios, tv-spel och telefonsvarare. Under en period om sex-sju år så sålde man ca 1 miljon produkter under varumärket RONEX/LaRonex . Innan man tog steget ut i norden och övriga världen med sina produkter så slog konjunkturen och jättedevalveringen av den svenska kronan i början av 80-talet hårt mot både Ronex och andra svenska företag. Och i kombination med nya fokusområden och nya produktområden för Bo och Ronny så tynade armbandsuren från Ronex sakta bort och ersattes av nya stora aktörer som sakta tog marknadsandelar. En sådan aktör var Swatch som med Hayek i spetsen gav den Schweiziska klockindustrin en vitamininjektion och renässans med basen i just färgglada modernt designade quartzklockor. Lite som Ronex...
Bilder: från Ronex-tråden här på KS. En tråd som är väl värd ett besök, du hittar den här.
