Jag har redan skrivit någonting om dessa underbara armbandsur men kommer inte ihåg när, var eller vad jag skrev...
Kortfattat kan man säg att Omega, lite efter Rolex, började tillverka robusta vardagsur som var vattentäta år 1948. De kallades Seamaster och är enligt mig en av de finaste och mest underskattade modellerna hos de stora tillverkarna.
Har jagat en från 1948 men inte lyckats hitta någon. Har varit nära någon gång men då har tavlorna varit ommålade eller förstörda. Nåväl, min finaste sålde jag till Ariste men har alltid ett halvt öga öppet efter nya exemplar. Det är oftast 34 mm stora men det finna även en jumbo på 36 mm. Då de har kraftiga bandhorn bärs de rätt stort, speciellt de tidigare varianterna som har lägre boettlock och skruvat boettlock. De mindre varianterna har ordentliga fasningar på bandhornen medan de större har lite avsmalnande bandhorn utan fasning. Även verken är underbara, hammarurverk, man måste testa för att förstå storheten. Härlig känsla helt enkelt.
Nedan ser ni en av varje sort, den mindre med den jämna fina patinan är lätt polerad av mig då den hade några riktigt fula skrapmärken. Den större som är den för mig nya dinkan är opolerad med helt plana boettsidor och med en personlig gravyr på boettlocket. Tänkte först slipa bort gravyren och polera upp boetten men efter ultraljudstvätten ångrade jag mig. En annan "kul" sak med detta exemplar är att den var gubbmoddad. Inte helt lätt att se på bilderna när jag köpte den då speglingar i blanka index och visare kan vara luriga.
Som synes är index och visare svartmålade för att maximera kontrasten för läsbarheten, känner du igen det Vintage92 ? Efter lite fix och trix blev den lite bättre. Nedan följer lite blandade bilder. Kom på att jag faktiskt har en liten Omegasamling nu. Saknas gör min Mariner, ploprof och min semi-hermetic Omega i sterlingsilver. Den senare är förhoppningsvis på g Fixoflex ?
Kortfattat kan man säg att Omega, lite efter Rolex, började tillverka robusta vardagsur som var vattentäta år 1948. De kallades Seamaster och är enligt mig en av de finaste och mest underskattade modellerna hos de stora tillverkarna.
Har jagat en från 1948 men inte lyckats hitta någon. Har varit nära någon gång men då har tavlorna varit ommålade eller förstörda. Nåväl, min finaste sålde jag till Ariste men har alltid ett halvt öga öppet efter nya exemplar. Det är oftast 34 mm stora men det finna även en jumbo på 36 mm. Då de har kraftiga bandhorn bärs de rätt stort, speciellt de tidigare varianterna som har lägre boettlock och skruvat boettlock. De mindre varianterna har ordentliga fasningar på bandhornen medan de större har lite avsmalnande bandhorn utan fasning. Även verken är underbara, hammarurverk, man måste testa för att förstå storheten. Härlig känsla helt enkelt.
Nedan ser ni en av varje sort, den mindre med den jämna fina patinan är lätt polerad av mig då den hade några riktigt fula skrapmärken. Den större som är den för mig nya dinkan är opolerad med helt plana boettsidor och med en personlig gravyr på boettlocket. Tänkte först slipa bort gravyren och polera upp boetten men efter ultraljudstvätten ångrade jag mig. En annan "kul" sak med detta exemplar är att den var gubbmoddad. Inte helt lätt att se på bilderna när jag köpte den då speglingar i blanka index och visare kan vara luriga.
Som synes är index och visare svartmålade för att maximera kontrasten för läsbarheten, känner du igen det Vintage92 ? Efter lite fix och trix blev den lite bättre. Nedan följer lite blandade bilder. Kom på att jag faktiskt har en liten Omegasamling nu. Saknas gör min Mariner, ploprof och min semi-hermetic Omega i sterlingsilver. Den senare är förhoppningsvis på g Fixoflex ?
