Någon mer än jag som bjudit 100 kr för en äkta Audemars Piguet Royal Oak?
Första gången jag såg en Royal Oak i verkligheten (i alla fall sedan jag läst Singular blogg och lärt mig vad en RO var och hur den ser ut) var sittandes i en 747:a på Heathrow inför en atlantöverflygning. Ett ungt snyggt par klev in och satte sig två stolsrader framför. Egentligen borde jag logiskt sett ha tittat mer på henne, för hon var en riktig skönhet (och bar en elegant Date Just) men det var killens kantiga klocka som drog all min uppmärksamhet. Det var en Royal Oak med blå tavla och den var verkligen "breath taking". Den såg så snygg, så exklusiv, såg så sofistikerad ut! Jag som redan hade en bra samling fina klockor (bar för tillfället min Orangea Planet Ocean) hade enbart dykarklockor och sportkronografer och detta var något helt nytt för mig. Detta var sommaren 2010.
Jag kollade upp klockan på nätet och insåg att en ny kommer jag aldrig köpa (bra bit över +100 kkr) utan började leta på auktioner efter klockan. Den som letat efter en Royal Oak vet att de inte kommer så ofta på auktion. Då jag är en tålmodig person, som redan hade för många klockor såg jag ingen orsak till stress att hitta en, utan kommer det en så skulle jag vara beredd. När ett och ett halvt år passerat hade endast en 30mm midsize guld kvartsare erbjudits på auktionerna jag bevakat.
Då en dag, hösten 2012, fann jag på en obskyr liten auktion i Östersund som bara brukar ha en handfull klockor typ varje kvartal; -"Herrur Audemars Piquet Automatic ROYAL OAK No D 1277 stål. SWISS. FYNDLÄGE!" med utropspris 100 kr. Denna kan ju inte vara riktig!? 100 kr?! Det måste vara en kopia. Men den såg ganska bra ut, om det nu skulle vara en kopia. Förstorade upp bilden och började jämföra med andra bilder på Royal Oaks. Räknade rutorna på tavlan (tapisserie) och det såg ut att stämma med bilderna på de jag jämförde med. Jag la ett bud på några hundra (om det är en kopia så får auktionsbyrån inte sälja den så då kan jag alltid begära tillbaka mina hundralappar!) och var ensam budledare på klockan med budet 100 kr i tre timmar innan någon annan börjat bjuda.
Jag tog kontakt med pantbanken och de visade direkt att de inte kunde något om klockor. De hade dock kollat upp Audemars Piguet och sa att detta var klockornas Rolls Royce men visste inte helt om den var äkta. De hade dock frågat en lokal urmakare som klämt på den och tyckt att den verkade vara en riktig klocka. Den "kändes dyr". Jag frågade om var den kommit ifrån och de berättade att en kille kommit in och ville sälja den. Han hade ärvt den av sin far som gått bort. Farsan hade tidigare berättat att det var en riktigt fin klocka, men sonen hade inget intresse för klockor utan var mer intresserad av få pengar för den. Då pantbanken inte kunde något om klockan (eller klockor i allmänhet) och inte viste om den var äkta så satte man utgångsbudet till 100 kr så skulle marknaden få avgöra vad den var värd. Sonen skulle bevaka och blev det inte tillräckligt med pengar så skulle han dra ur den ur auktionen. På pantbanken undrade de om jag viste vad den kunde tänkas gå för. Jag sa att jag ett en gå på auktion i Stockholm två år tidigare gå för drygt 19 kkr. -"O fan,
så mycket! Det måste vi kolla upp" sa de och jag lovade mejla länk till dem med auktionen;
http://www.pantbanken.se/auktioner/visa-avslutad-auktionsvara/?f_id=54983&fritext=royal
oak&f_Typ=&pris_min=&pris_max=&length=100&offset=&kontor=&sortering=&listposition=7
Denna var dock 36 mm modellen, ref. 1448.
Jag bad dem mäta deras klocka och höll på få hjärtvolt då de efter mina anvisningar uppmätte denna klocka till 39mm i diameter (det var 39 mm jag ville ha!). Även tjockleken verkade rätt, ca 7 mm. Nu började verkligen adrenalinet pumpa i min kropp och det började bubbla under skinnet i ansiktet på mig!
Jag la 3500 kr som maxbud och fortsatte mina efterforskningar. Några fler budgivare började blanda sig i. Höjde ganska snart till ca 12000 och ledde med detta i nästan en vecka. Nu började pantbanken bli nervösa att den inte skulle vara äkta i och med att priset börjat dra iväg. De skickade den till samma urmakare som försökte öppna den. FÖRSÖKTE! Han kom nämligen inte in i den utan avbröt för att han inte viste hur den öppnas och avbröt försöket (tack o lov!).
Jag blev lovad en veckas tidsfrist för att kolla upp klockan utifall jag vann den, innan de skulle betala ägaren. Så det kändes ok från min sida att fortsätta budgivningen då jag blev allt mer säker på att den var riktig.
Jag var faktiskt glad då någon bjöd upp den dagen innan auktionen så att vi låg på nästan 15500 kr, jag var nämligen rädd att säljaren skulle trycka på stoppknappen i förtid och dra ur den ur auktionen. Jag hade funderingar på att skapa ett nytt alias för att buda mot mig själv men slapp det nu.
Jag tror inte jag varit så spänd, nervös och förväntansfull sedan jag var litet barn och inväntat julafton som jag var inför själva auktionsdagen. Jag ville bara att dagarna fortare skulle passera men sällan har tiden krupit fram så långsamt som till denna dag (jag var nervös att fler skulle upptäcka den eller att det skulle skrivas på något forum eller så).
Själva dagen D kom. Jag fick avbryta arbetet och fick ännu en adrenalinrush. Jag fick fajtas mot två andra budgivare varav en gav sig nästan omedelbart. Jag vet inte hur jag tänkte, men sett så här i efterhand hade jag på tok för lågt budtak. I sista stund gick jag ifrån mitt i förväg tänkta maxbud och la mig på 19500 kr. Detta var tur. Min motståndare lade samma bud, men jag var före honom och vann på detta då han slutade sig budgivning där!
Jag måste erkänna att jag var helt rudis på dessa klockor. Efter jag vunnit och jag betalat klockan skickades den med posten till mig, fortsatte jag min efterforskning på vad det nu var jag vunnit.
Ännu en nervös punkt återstod också, att berätta om mitt senaste klockköp inför frun. Nej, jag hade inte berättat om denna. Hade jag inte vunnit så hade jag heller inte behövt argumentera med henne för den. Nu hade jag vunnit och behövde argumentera för den... Jag försökte påvisa vilket fynd det var, speciellt ekonomiskt och slog fram Uret.se på datorn för att visa hur mycket en ny kostade. Konstigt nog hittade vi två likadana men med helt olika pris och referenser: 15300 och 15202?! Men de var ju bägge i stål, lika stora och såg precis ut som varandra!?? Nej förresten, den ena hade inte sekundvisare... och var dyrare för det??? Kollade på bilden på min och den hade inte heller sekundvisare, något jag helt missat. I rena farten var det tydligen en Jumbo jag hade ropat hem! Flyt.. SWISH, SWISH, SWISH!!! (Ni äldre vet S.M.A.S.H och Jonas Björkmans segergest i tennis)
Ur-Jumbon ref. 5402 kom förändrade hela bilden på sport-lyx klockor. När den släpptes 1972 kostade den drygt 22 000 kr och var 12 ggr så dyr som närmaste konkurrent vad gäller sportklocka i stål, Rolex Submariner. Jumbon innebar Gerald Gentas riktigt stora genombrott som klockdesigner och urverket baserases på Jaeger Le Coultre utvecklade kaliber 920, ett riktigt tunt fint automatiskt verk med 22 karats guldrotor, 3.05 mm tjockt. På denna kaliber byggdes sedan två andra ikoner, Patek Philip Nautilus och Vackeron Constantin 222 (sedermera Overseas). Bild på mitt verk:
Här mer om verket: http://people.timezone.com/library/horologium/horologium631686780396906210
Här om historien om Royal Oaken; http://people.timezone.com/library/extras/201012035459
Ref. 15300 kom till mycket senare och har ett inhouse verk AP 3120 och är 9,4 mm tjockt. Diametern är fortfarande 39 mm men den grövre boetten medför att man även gjort hela länken tjockare. 15300 är nu utgången och idag ersatt sedan 40-års jubileumsåret 2012 med ref. 15400 som är 41 mm och i mitt tycke alldeles för stor. Den platta designen och den integrerade länken får Royal Oaks att bära stort. Min Jumbo ser större ut än en 40 mm Rolex Submariner. Ref 15300 (bild från nätet):
Jag fick hem paketet. Klockan såg helt ok ut men med ganska mycket bruksspår, men det går ju alltid att polera. Jag testade den och märkte att den gick för snabbt, ca en minut per dygn. Jag gick till Nymans som berättade att de måste skicka den till sin verkstad i Västerås. Väl där fick jag tala med Audemars Piguet och Nymans Urs urmakarchef Henrik. Han hade inte öppnat den men bekräftade att den såg riktig ut men troligtvis hade fjäderbrott efter uppmätning och med de tendenser den visade upp. Då det var en Jumbo med caliber 2121 kunde man inte serva den i Sverige utan den måste till AP i Schweiz. Uppskattad kostnad? Tjaa, 15000 kr kommer det nog minst kosta... (Där är ref.15300 billigare då dessa servas i Västerås till en kostnad på 7-8000 kr.) Det kändes lite surt. Det var ju nästan i paritet med införskaffningskostnaden. Henrik gjorde en uppskattning att klockan var från sent 80-tal till tidigt 90. Jag gjorde andra efterforskningar och gissade på snarare mitten 80-tal. Ett problem med Royal Oaks (i alla fall gamla) är att det inte står något referensnummer varken utanpå eller inne i klockan. AP har tabeller att datera klockorna efter deras serienummer. Jag bad att få tillbaka klockan och tänka på saken.
Första Royal Oaken ref. 5402 fick smeknamnet Jumbo (som i stor ,detta var tidigt 70-tal, förmodligen kom namnet till efter Jumbojet som är en samtida produkt). Vad gäller referens så viste jag att 5402 hade loggan klockan 6 och att dagens 15202 hade display back (glasbaksida) så det var nog en mellanmodellen ref. 15002 (det finns också en jubileumsutgåva 14802, men den var rätt ovanlig och jag såg inga tecken på att det skulle vara en sådan). Senare upptäckte jag att alla serier med bokstav A, B, C och D var första referensen 5402, och min var en D-serie! Swish! Ref. 5402 A-serie (bild från nätet):
Så här skriver Benjamin Clymer, Hondinkee -" All A-Series examples were made with the "AP" placed above 6
o'clock. Later Royal Oaks, including modern pieces, feature the AP logo at 12 o'clock. Early B Series watches, which typically date to around 1975, may also feature the AP at 6 o'clock. On occasion you may find some late B series and even C series watches with the AP above 6 o'clock, but this would likely be a replacement dial provided during service."
http://people.timezone.com/library/extras/201012035459
Jag försökte leta andra vägar för att lösa servicefrågan. Jag började höra mig för hos märkesoberoende fristående urmakare, sådana somjag känner och andra jag hört gott om. Till slut nappade en ung duktig ambitiös urmakare. En ny fjäder hade jag fixat via min kontakt Australiensaren (se https://klocksnack.se/threads/min-frus-klockor-som-jag-givit-henne-del-1-piaget.22872/),
dock till en VC 222, men det var ju baserat på samma Jaegerverk så det borde ju fungera. Min tanke var att om inte urmakaren skulle fixa uppgiften så fick det bli AP med vad det nu innebar i kostnad, sammanlagt skulle jag fortfarande komma billigt undan totalt sett.
Urmakaren tog sig an projektet och gick grundligt till väga. Klockan hade inskriptioner på insidan som visade att klockan tidigare blivit servad. Urmakaren plockade isär hela verket, rengjorde, smörjde men kunde inte få verket att gå bra och förstod inte vad felet var. Till slut bytte han tillbaka till ursprunglig fjäder, som inte alls var trasig, och då föll allt på plats!
Nu gick den riktigt bra med stark amplitud och allt. Tydligen var det vissa skillnader i konstruktionen mellan de olika tillverkarna och kalibrarna ändå. Men många delar är lika också, det fick vi snart lära oss. Urmakaren gjorde ett endaste misstag. Vid slutlig ihop sättning saknade han en endaste liten liten del...
en urmakares mardröm! Han kunde inte hitta minutröret (där minutvisaren sitter)! Han letade överallt. På bordet, ultraljudmaskinen, dess filter etc. Ingenstans fanns den att finna.
Ni förstår min besvikelse, det gick som en bergodalbana för mig i hopp och förtvivlan med projektframgången: Inköp klocka – upp! 15000 kr servicekostnad – ner. Urmakare tar sig ann och ny fjäder införskaffad – upp! Får inte klockan att gå bra, måste kanske skickas till AP- ner! Fel fjäder, den gamla fungerar bra – upp! Servad och klar, saknas bara en del (den saknar ju redan sekundvisare, behöver jag minutvisare?)hittar inget nytt minutrör från AP, måste skicka hela klockan till AP i alla fall? – ner...
Jag frågade om vi inte kunde titta på de andra märkena PP och VC som bygger på samma verk om man kunde hitta delen hos dom, och ta mig tusan! Vi hittade en VC minutrör var identiskt och det passade perfekt! Swish! Urmakarens bild:
Urmakaren trycktestade klockan till 50 meter och meddelade att klockan var klar för hämtning. Urverket gick perfekt och uppvisade testresultat som om den vare ny. Han var mäkta imponerad över konstruktionen av klockan och urverket och berättade att han fått använda betydligt mindre verktyg än de han brukade använda till Rolex. Han var förvånad att Nymans i Västerås inte kunde serva den då han tyckte att urverket, även om det var lite mer komplicerat och med fler och mindre delar, inte var speciellt svårarbetad – ganska basic enligt honom. Jag var så glad vid upphämtadet av klockan att jag gav urmakaren en fin flaska champagne utöver den avtalade kostnaden (en bråkdel av AP Schweiz hade kostat). Jag tror han var lika lycklig över att det hade löst sig som jag var.
Polera eller inte polera, that is the question...
En Royal Oaks kännetecken är de många fasningar och ljusspelet som därav uppstår. Min första tanke var att givetvis polera upp klockan till nyskick för att få njuta av den i full glans. I och med att den var ganska gammal och rådande vintage vindar blåser, slängde jag ut en fråga på forumet och fick av de tunga namnen Kristian Haagen mf. ett rungande –"NEJ!" (Medans andra tunga personer som Spencer66 hävdade att högglans är enda tillståndet för en derssklocka som denna. Men jag lyssnar inte på Spence så han ändå inte gillar AP. Dessutom är det ju en "sportklocka"! Så jag vågar inte i dagsläget polera den och jag resonerar som så att det är rätt coolt att ha en väl använd och ingången klocka i denna kaliber!
Nu senast på Watchout i Grands Spegelsal träffade jag Henrik från Nymans Ur (som bar en 15202) i
Audemars Piguet montern. Jag fick skruva och leka med någon AP kaliber och då kom föreståndaren för AP fram och bad att få titta på min klocka. –"Humm... reference 5402. Early bracelet. Early origional dial with small tapisserie and long narrow indexes. Original "no-logo" crown. Nice! From 1975-76!" Han hade varit med vid framtagandet av Royal Oaken och daterade fram min klocka med 10 år! Swish! Det blir bättre och bättre dag för dag!
Så där står jag idag, jag ville bara skaffa en sådan där snygg kantig Royal Oak och slutade med en trevlig vintageklenod av bara farten. Ibland har man flyt, roligt för mig!
Vad min unga söta fru sade om saken? Hon gillar den stenhårt och tycker att Royal Oaks är världens snyggaste klockor och har sagt åt mig att jag aldrig någonsin får sälja den. Själv har hon upplyst mig så vänligt att det finns en trevlig damvariant i diameter 33mm med diamantsatt glasring...
Kul video om hur man tillverkar tavlorna;
Första gången jag såg en Royal Oak i verkligheten (i alla fall sedan jag läst Singular blogg och lärt mig vad en RO var och hur den ser ut) var sittandes i en 747:a på Heathrow inför en atlantöverflygning. Ett ungt snyggt par klev in och satte sig två stolsrader framför. Egentligen borde jag logiskt sett ha tittat mer på henne, för hon var en riktig skönhet (och bar en elegant Date Just) men det var killens kantiga klocka som drog all min uppmärksamhet. Det var en Royal Oak med blå tavla och den var verkligen "breath taking". Den såg så snygg, så exklusiv, såg så sofistikerad ut! Jag som redan hade en bra samling fina klockor (bar för tillfället min Orangea Planet Ocean) hade enbart dykarklockor och sportkronografer och detta var något helt nytt för mig. Detta var sommaren 2010.
Jag kollade upp klockan på nätet och insåg att en ny kommer jag aldrig köpa (bra bit över +100 kkr) utan började leta på auktioner efter klockan. Den som letat efter en Royal Oak vet att de inte kommer så ofta på auktion. Då jag är en tålmodig person, som redan hade för många klockor såg jag ingen orsak till stress att hitta en, utan kommer det en så skulle jag vara beredd. När ett och ett halvt år passerat hade endast en 30mm midsize guld kvartsare erbjudits på auktionerna jag bevakat.
Då en dag, hösten 2012, fann jag på en obskyr liten auktion i Östersund som bara brukar ha en handfull klockor typ varje kvartal; -"Herrur Audemars Piquet Automatic ROYAL OAK No D 1277 stål. SWISS. FYNDLÄGE!" med utropspris 100 kr. Denna kan ju inte vara riktig!? 100 kr?! Det måste vara en kopia. Men den såg ganska bra ut, om det nu skulle vara en kopia. Förstorade upp bilden och började jämföra med andra bilder på Royal Oaks. Räknade rutorna på tavlan (tapisserie) och det såg ut att stämma med bilderna på de jag jämförde med. Jag la ett bud på några hundra (om det är en kopia så får auktionsbyrån inte sälja den så då kan jag alltid begära tillbaka mina hundralappar!) och var ensam budledare på klockan med budet 100 kr i tre timmar innan någon annan börjat bjuda.
Jag tog kontakt med pantbanken och de visade direkt att de inte kunde något om klockor. De hade dock kollat upp Audemars Piguet och sa att detta var klockornas Rolls Royce men visste inte helt om den var äkta. De hade dock frågat en lokal urmakare som klämt på den och tyckt att den verkade vara en riktig klocka. Den "kändes dyr". Jag frågade om var den kommit ifrån och de berättade att en kille kommit in och ville sälja den. Han hade ärvt den av sin far som gått bort. Farsan hade tidigare berättat att det var en riktigt fin klocka, men sonen hade inget intresse för klockor utan var mer intresserad av få pengar för den. Då pantbanken inte kunde något om klockan (eller klockor i allmänhet) och inte viste om den var äkta så satte man utgångsbudet till 100 kr så skulle marknaden få avgöra vad den var värd. Sonen skulle bevaka och blev det inte tillräckligt med pengar så skulle han dra ur den ur auktionen. På pantbanken undrade de om jag viste vad den kunde tänkas gå för. Jag sa att jag ett en gå på auktion i Stockholm två år tidigare gå för drygt 19 kkr. -"O fan,
så mycket! Det måste vi kolla upp" sa de och jag lovade mejla länk till dem med auktionen;
http://www.pantbanken.se/auktioner/visa-avslutad-auktionsvara/?f_id=54983&fritext=royal
oak&f_Typ=&pris_min=&pris_max=&length=100&offset=&kontor=&sortering=&listposition=7
Denna var dock 36 mm modellen, ref. 1448.
Jag bad dem mäta deras klocka och höll på få hjärtvolt då de efter mina anvisningar uppmätte denna klocka till 39mm i diameter (det var 39 mm jag ville ha!). Även tjockleken verkade rätt, ca 7 mm. Nu började verkligen adrenalinet pumpa i min kropp och det började bubbla under skinnet i ansiktet på mig!
Jag la 3500 kr som maxbud och fortsatte mina efterforskningar. Några fler budgivare började blanda sig i. Höjde ganska snart till ca 12000 och ledde med detta i nästan en vecka. Nu började pantbanken bli nervösa att den inte skulle vara äkta i och med att priset börjat dra iväg. De skickade den till samma urmakare som försökte öppna den. FÖRSÖKTE! Han kom nämligen inte in i den utan avbröt för att han inte viste hur den öppnas och avbröt försöket (tack o lov!).
Jag blev lovad en veckas tidsfrist för att kolla upp klockan utifall jag vann den, innan de skulle betala ägaren. Så det kändes ok från min sida att fortsätta budgivningen då jag blev allt mer säker på att den var riktig.
Jag var faktiskt glad då någon bjöd upp den dagen innan auktionen så att vi låg på nästan 15500 kr, jag var nämligen rädd att säljaren skulle trycka på stoppknappen i förtid och dra ur den ur auktionen. Jag hade funderingar på att skapa ett nytt alias för att buda mot mig själv men slapp det nu.
Jag tror inte jag varit så spänd, nervös och förväntansfull sedan jag var litet barn och inväntat julafton som jag var inför själva auktionsdagen. Jag ville bara att dagarna fortare skulle passera men sällan har tiden krupit fram så långsamt som till denna dag (jag var nervös att fler skulle upptäcka den eller att det skulle skrivas på något forum eller så).
Själva dagen D kom. Jag fick avbryta arbetet och fick ännu en adrenalinrush. Jag fick fajtas mot två andra budgivare varav en gav sig nästan omedelbart. Jag vet inte hur jag tänkte, men sett så här i efterhand hade jag på tok för lågt budtak. I sista stund gick jag ifrån mitt i förväg tänkta maxbud och la mig på 19500 kr. Detta var tur. Min motståndare lade samma bud, men jag var före honom och vann på detta då han slutade sig budgivning där!
Jag måste erkänna att jag var helt rudis på dessa klockor. Efter jag vunnit och jag betalat klockan skickades den med posten till mig, fortsatte jag min efterforskning på vad det nu var jag vunnit.
Ännu en nervös punkt återstod också, att berätta om mitt senaste klockköp inför frun. Nej, jag hade inte berättat om denna. Hade jag inte vunnit så hade jag heller inte behövt argumentera med henne för den. Nu hade jag vunnit och behövde argumentera för den... Jag försökte påvisa vilket fynd det var, speciellt ekonomiskt och slog fram Uret.se på datorn för att visa hur mycket en ny kostade. Konstigt nog hittade vi två likadana men med helt olika pris och referenser: 15300 och 15202?! Men de var ju bägge i stål, lika stora och såg precis ut som varandra!?? Nej förresten, den ena hade inte sekundvisare... och var dyrare för det??? Kollade på bilden på min och den hade inte heller sekundvisare, något jag helt missat. I rena farten var det tydligen en Jumbo jag hade ropat hem! Flyt.. SWISH, SWISH, SWISH!!! (Ni äldre vet S.M.A.S.H och Jonas Björkmans segergest i tennis)
Ur-Jumbon ref. 5402 kom förändrade hela bilden på sport-lyx klockor. När den släpptes 1972 kostade den drygt 22 000 kr och var 12 ggr så dyr som närmaste konkurrent vad gäller sportklocka i stål, Rolex Submariner. Jumbon innebar Gerald Gentas riktigt stora genombrott som klockdesigner och urverket baserases på Jaeger Le Coultre utvecklade kaliber 920, ett riktigt tunt fint automatiskt verk med 22 karats guldrotor, 3.05 mm tjockt. På denna kaliber byggdes sedan två andra ikoner, Patek Philip Nautilus och Vackeron Constantin 222 (sedermera Overseas). Bild på mitt verk:
Här mer om verket: http://people.timezone.com/library/horologium/horologium631686780396906210
Här om historien om Royal Oaken; http://people.timezone.com/library/extras/201012035459
Ref. 15300 kom till mycket senare och har ett inhouse verk AP 3120 och är 9,4 mm tjockt. Diametern är fortfarande 39 mm men den grövre boetten medför att man även gjort hela länken tjockare. 15300 är nu utgången och idag ersatt sedan 40-års jubileumsåret 2012 med ref. 15400 som är 41 mm och i mitt tycke alldeles för stor. Den platta designen och den integrerade länken får Royal Oaks att bära stort. Min Jumbo ser större ut än en 40 mm Rolex Submariner. Ref 15300 (bild från nätet):
Jag fick hem paketet. Klockan såg helt ok ut men med ganska mycket bruksspår, men det går ju alltid att polera. Jag testade den och märkte att den gick för snabbt, ca en minut per dygn. Jag gick till Nymans som berättade att de måste skicka den till sin verkstad i Västerås. Väl där fick jag tala med Audemars Piguet och Nymans Urs urmakarchef Henrik. Han hade inte öppnat den men bekräftade att den såg riktig ut men troligtvis hade fjäderbrott efter uppmätning och med de tendenser den visade upp. Då det var en Jumbo med caliber 2121 kunde man inte serva den i Sverige utan den måste till AP i Schweiz. Uppskattad kostnad? Tjaa, 15000 kr kommer det nog minst kosta... (Där är ref.15300 billigare då dessa servas i Västerås till en kostnad på 7-8000 kr.) Det kändes lite surt. Det var ju nästan i paritet med införskaffningskostnaden. Henrik gjorde en uppskattning att klockan var från sent 80-tal till tidigt 90. Jag gjorde andra efterforskningar och gissade på snarare mitten 80-tal. Ett problem med Royal Oaks (i alla fall gamla) är att det inte står något referensnummer varken utanpå eller inne i klockan. AP har tabeller att datera klockorna efter deras serienummer. Jag bad att få tillbaka klockan och tänka på saken.
Första Royal Oaken ref. 5402 fick smeknamnet Jumbo (som i stor ,detta var tidigt 70-tal, förmodligen kom namnet till efter Jumbojet som är en samtida produkt). Vad gäller referens så viste jag att 5402 hade loggan klockan 6 och att dagens 15202 hade display back (glasbaksida) så det var nog en mellanmodellen ref. 15002 (det finns också en jubileumsutgåva 14802, men den var rätt ovanlig och jag såg inga tecken på att det skulle vara en sådan). Senare upptäckte jag att alla serier med bokstav A, B, C och D var första referensen 5402, och min var en D-serie! Swish! Ref. 5402 A-serie (bild från nätet):
Så här skriver Benjamin Clymer, Hondinkee -" All A-Series examples were made with the "AP" placed above 6
o'clock. Later Royal Oaks, including modern pieces, feature the AP logo at 12 o'clock. Early B Series watches, which typically date to around 1975, may also feature the AP at 6 o'clock. On occasion you may find some late B series and even C series watches with the AP above 6 o'clock, but this would likely be a replacement dial provided during service."
http://people.timezone.com/library/extras/201012035459
Jag försökte leta andra vägar för att lösa servicefrågan. Jag började höra mig för hos märkesoberoende fristående urmakare, sådana somjag känner och andra jag hört gott om. Till slut nappade en ung duktig ambitiös urmakare. En ny fjäder hade jag fixat via min kontakt Australiensaren (se https://klocksnack.se/threads/min-frus-klockor-som-jag-givit-henne-del-1-piaget.22872/),
dock till en VC 222, men det var ju baserat på samma Jaegerverk så det borde ju fungera. Min tanke var att om inte urmakaren skulle fixa uppgiften så fick det bli AP med vad det nu innebar i kostnad, sammanlagt skulle jag fortfarande komma billigt undan totalt sett.
Urmakaren tog sig an projektet och gick grundligt till väga. Klockan hade inskriptioner på insidan som visade att klockan tidigare blivit servad. Urmakaren plockade isär hela verket, rengjorde, smörjde men kunde inte få verket att gå bra och förstod inte vad felet var. Till slut bytte han tillbaka till ursprunglig fjäder, som inte alls var trasig, och då föll allt på plats!
Nu gick den riktigt bra med stark amplitud och allt. Tydligen var det vissa skillnader i konstruktionen mellan de olika tillverkarna och kalibrarna ändå. Men många delar är lika också, det fick vi snart lära oss. Urmakaren gjorde ett endaste misstag. Vid slutlig ihop sättning saknade han en endaste liten liten del...
en urmakares mardröm! Han kunde inte hitta minutröret (där minutvisaren sitter)! Han letade överallt. På bordet, ultraljudmaskinen, dess filter etc. Ingenstans fanns den att finna.
Ni förstår min besvikelse, det gick som en bergodalbana för mig i hopp och förtvivlan med projektframgången: Inköp klocka – upp! 15000 kr servicekostnad – ner. Urmakare tar sig ann och ny fjäder införskaffad – upp! Får inte klockan att gå bra, måste kanske skickas till AP- ner! Fel fjäder, den gamla fungerar bra – upp! Servad och klar, saknas bara en del (den saknar ju redan sekundvisare, behöver jag minutvisare?)hittar inget nytt minutrör från AP, måste skicka hela klockan till AP i alla fall? – ner...
Jag frågade om vi inte kunde titta på de andra märkena PP och VC som bygger på samma verk om man kunde hitta delen hos dom, och ta mig tusan! Vi hittade en VC minutrör var identiskt och det passade perfekt! Swish! Urmakarens bild:
Urmakaren trycktestade klockan till 50 meter och meddelade att klockan var klar för hämtning. Urverket gick perfekt och uppvisade testresultat som om den vare ny. Han var mäkta imponerad över konstruktionen av klockan och urverket och berättade att han fått använda betydligt mindre verktyg än de han brukade använda till Rolex. Han var förvånad att Nymans i Västerås inte kunde serva den då han tyckte att urverket, även om det var lite mer komplicerat och med fler och mindre delar, inte var speciellt svårarbetad – ganska basic enligt honom. Jag var så glad vid upphämtadet av klockan att jag gav urmakaren en fin flaska champagne utöver den avtalade kostnaden (en bråkdel av AP Schweiz hade kostat). Jag tror han var lika lycklig över att det hade löst sig som jag var.
Polera eller inte polera, that is the question...
En Royal Oaks kännetecken är de många fasningar och ljusspelet som därav uppstår. Min första tanke var att givetvis polera upp klockan till nyskick för att få njuta av den i full glans. I och med att den var ganska gammal och rådande vintage vindar blåser, slängde jag ut en fråga på forumet och fick av de tunga namnen Kristian Haagen mf. ett rungande –"NEJ!" (Medans andra tunga personer som Spencer66 hävdade att högglans är enda tillståndet för en derssklocka som denna. Men jag lyssnar inte på Spence så han ändå inte gillar AP. Dessutom är det ju en "sportklocka"! Så jag vågar inte i dagsläget polera den och jag resonerar som så att det är rätt coolt att ha en väl använd och ingången klocka i denna kaliber!
Nu senast på Watchout i Grands Spegelsal träffade jag Henrik från Nymans Ur (som bar en 15202) i
Audemars Piguet montern. Jag fick skruva och leka med någon AP kaliber och då kom föreståndaren för AP fram och bad att få titta på min klocka. –"Humm... reference 5402. Early bracelet. Early origional dial with small tapisserie and long narrow indexes. Original "no-logo" crown. Nice! From 1975-76!" Han hade varit med vid framtagandet av Royal Oaken och daterade fram min klocka med 10 år! Swish! Det blir bättre och bättre dag för dag!
Så där står jag idag, jag ville bara skaffa en sådan där snygg kantig Royal Oak och slutade med en trevlig vintageklenod av bara farten. Ibland har man flyt, roligt för mig!
Vad min unga söta fru sade om saken? Hon gillar den stenhårt och tycker att Royal Oaks är världens snyggaste klockor och har sagt åt mig att jag aldrig någonsin får sälja den. Själv har hon upplyst mig så vänligt att det finns en trevlig damvariant i diameter 33mm med diamantsatt glasring...
Kul video om hur man tillverkar tavlorna;
Senast ändrad:
Men jag är inte bitter alls.....
