zazuki
Omega
Den är känd som root beer! Magisk klockaTycker den var riktigt grym. GMT master, men vad kallas färgerna?
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Berätta om ditt första Rolexköp
- Trådstartare aLiter
- Start datum
the quiet man
Rolex
Första Rolex köpet skedde för typ 5 år sedan då jag efter diverse test och bytlåningar insåg att min barndoms nickelallergi växt bort.
En 168000 inhandlades från @Gripenbro.se
Sedan dess har det med några korta perioder varit en Rolex på handleden. Kört igenom:
16750, 16013, 16613, 116660 och 116610LN fram till dagens 16800.
En 168000 inhandlades från @Gripenbro.se
Sedan dess har det med några korta perioder varit en Rolex på handleden. Kört igenom:
16750, 16013, 16613, 116660 och 116610LN fram till dagens 16800.
David
Bödeln
Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag via tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häva öl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
Fantastisk berättelse. Men oj vilket abrupt slut. Det var inget Hollywood-manus där inte.Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag via tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häva öl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
Ångrar du att du sålde den?
Tack! En underbar historia! Bra skrivit, och bra illustrerat!Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag via tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häva öl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
David
Bödeln
Nej, det gör jag inte, men jag tänker på den ibland. Jag hoppas att den fortfarande är i säkert förvar hos R0B som lovade att höra av sig innan han sålde till någon annan.
Jag delfinansierade den här, och med begränsade tillgångar var det omöjligt att motivera att behålla båda.
Senast ändrad:
Inte fy skam, förstår att den fick lämna.Nej, det gör jag inte, men jag tänker på den ibland. Jag hoppas att den fortfarande är i säkert förvar hos R0B som lovade att höra av sig innan han sålde till någon annan.
Jag delfinansierade den här, och utan obegränsad förmögenhet var det omöjligt att motivera att behålla båda.
E.Z.
Panerai
En Milgauss med svart urtavla utan den gröna ringen. Köpte en beg från 2009, under år 2011 (tror jag) i Köpenhamn. Kollade äktheten på Klarlund (eller Hvelplund vilken det nu är som är Rolex AD) och betalade cash. Hade den i cirka ett år innan den såldes till en kille som heter Thomas som förövrigt har finetime.dk (@FineTime ). Gjorde upp försäljningen i hans Land Rover Defender som jag var och är avundsjuk på. Bara en sån sak.
Jag förstår - barn är dyra...Jag delfinansierade den här, och med begränsade tillgångar var det omöjligt att motivera att behålla båda.
henrikhenrik
Cartier
En 1601tt som rotorn låg lös i och var i riktigt dåligt skick, enligt säljaren hände det under frakten...servade den och ångrar som fan att jag sålde den, en riktig beauty!
Någon måste ha varit din första bland alla som du alltid har haft. Berätta om den om du vill. Jag är nyfiken.För mig var det tvärtom, alltid haft Rolex så när jag köpte min första Omega (PO 2500 guld) så fick jag panik och sålde den i förmån för en ny Rolex inom 1 vecka
Rolex tid är pengar
Panerai
Jag körde den "klassika" vägen med min första dyra klocka:
Köpte den av en äldre herre som hade gått i pension. Starten på galenskaperna
Tassoli
Omega
Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag via tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häva öl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
Det är sånna här berättelser PR-avdelningen hos Rolex drömmer om.
Vilken fantastiskt inspirerande berättelse! Aldrig har lusten för en sub varit större.
Sch0nning
Cartier
Jag gjorde endel bra aktieaffärer i slutet på 2015. Knegade 6 dagar i veckan på ett fryslager, samtidigt som att jag pluggade 100%.
Då tyckte jag helt sonika att jag var värd något som jag hade suktat efter ett bra tag.
Av en händelse så kom det då ut en tidig 14270 (tritium och lugholes) till salu här. Tror det gick 2h från första kontakt till affär.
En keeper som jag aldrig kommer göra mig av med.
Då tyckte jag helt sonika att jag var värd något som jag hade suktat efter ett bra tag.
Av en händelse så kom det då ut en tidig 14270 (tritium och lugholes) till salu här. Tror det gick 2h från första kontakt till affär.
En keeper som jag aldrig kommer göra mig av med.
Riktigt snygg!Provade runt och kom fram till att det var en dj som gällde. Hittade en här på ks utanför köp o sälj, från en forumprofil. Fick referenser från tidigare ägare och så vips satt man å ett sunkit hotell och swishade en massa pengar. DJ var ca 2,5 mån gammal. Tack @Stomatologen och @Ernesto för mon OWG-klocka! Slumpen gjorde att det blev en tuxedo!!
Nu e man lite sugen på nästa rolex, frågan är bara vad och när.
Min första Rolex köpte jag ny från Rob Engström. Här är första bilden. Plasten är fortfarande på. En datejust II i stål.
Här är min andra rolex. 16570
Här är min tredje Rolex 16570
Här är min fjärde Rolex 16570
Här är min femte Rolex 16570
Här är min sjätte Rolex 16570
Här är min sjunde Rolex 16570.
Denna är den enda jag har kvar. Men jag har testat några 16570 nu så jag vet att jag inte kan skiljas från den...
Här är min andra rolex. 16570
Här är min tredje Rolex 16570
Här är min fjärde Rolex 16570
Här är min femte Rolex 16570
Här är min sjätte Rolex 16570
Här är min sjunde Rolex 16570.
Denna är den enda jag har kvar. Men jag har testat några 16570 nu så jag vet att jag inte kan skiljas från den...
Bilagor
På riktigt!!!?Min första Rolex köpte jag ny från Rob Engström. Här är första bilden. Plasten är fortfarande på. En datejust II i stål.
Här är min andra rolex. 16570
Här är min tredje Rolex 16570
Här är min fjärde Rolex 16570
Här är min femte Rolex 16570
Här är min sjätte Rolex 16570
Här är min sjunde Rolex 16570.
Denna är den enda jag har kvar. Men jag har testat några 16570 nu så jag vet att jag inte kan skiljas från den...
Ha ha, ja. Sälj inte en keeper...På riktigt!!!?
Nej, det verkar dumt
Min första Rolex köpte jag ny från Rob Engström. Här är första bilden. Plasten är fortfarande på. En datejust II i stål.
Här är min andra rolex. 16570
Här är min tredje Rolex 16570
Här är min fjärde Rolex 16570
Här är min femte Rolex 16570
Här är min sjätte Rolex 16570
Här är min sjunde Rolex 16570.
Denna är den enda jag har kvar. Men jag har testat några 16570 nu så jag vet att jag inte kan skiljas från den...
Vilken 16570 var/är bäst?
Den jag har nu från 2008 med RRR texten på reahouten
Vilken 16570 var/är bäst?
