Personligen så skulle jag överhuvudtaget inte åka hem till någon och göra upp en affär, oavsett var dom bor i stan så görs affär alltid upp hos AD eller bank.
Om jag kan kontrollera en säljare via allt från taxkalendern, företagsregister, tingsrätten, och jag vet hur klockan skall se ut + har glasboettlock + priset är väldigt rätt så skulle aldrig jag tjafsa med en säljare som är upptagen och faktiskt inte hinner springa förbi och lägga 1-2 timmar + resor hos t.ex. Rob. E.. Även om det var över 100 000 kr det handlar om. Så har jag gjort bilaffärer och klockor är ju ingen enorm skillnad.
Att Sverige håller på att falla sönder stämmer verkligen inte men sådana diskussioner hör IMO inte hemma på KS.
Diskussionen handlade om att många här faktiskt funderade kring var de kände sig bekväma med att göra klockaffärer.
Sverige är ingen "failed state", men i övrigt går det mesta åt fel håll.
För att hålla det inom denna sitens ämne, kolla bara på alla rån mot klockbutiker, och vad det lett till. Ringklocka vid dörren, luftsluss. Eller en klockmonter med 15 minuters tidslås och en konstruktion som gör att de anställda får fiska ut klockorna med en plockarm? WTF???
Själv skulle jag aldrig, oavsett tid på dagen, åka tunnelbana med en guldrolex och kortärmat i 08. Varför känner jag mig inte bekväm med denna tanke? Skall jag bara acceptera detta?
Är det inte lika sjukt att acceptera detta som vi har kommit att acceptera att man inte kan bada över allt pga miljöförstöring?
Skall vi bara sitta här och diskutera klockor som man går och tittar på i sitt bankfack? Skall jag bara acceptera att det blir som i Brasilien där man knappt kan/vill ha ens en stål Rolex utanför bevakade områden?