Detta är sista delen av dagens klocka av mig, Affe. Har varit kul, men lite tidskrävande. Jag hoppas alla fått ut något av trådarna av denna dagens klocka tråd jag har skrivit, och att det har varit trevligt att följa med mig och mina klockor dessa 7 dagar.
" Jag kommer att avsluta Dagens klocka tråd med dom två värdefullaste klockorna jag har i samlingen, dom är inte dyrast och mest värdefulla om man kollar pengavärdet. Nej dessa två klockor betyder mer än bara pengar för mig, för dessa två ur kan inte någon/några köpa för pengar. Jag pratar om dom två klockorna som har störst plats i mitt hjärta och det blir dom två klockorna som blir kvar i samlingen så länge jag lever " .
En av klockorna jag pratar om, var min morfars klocka, tyvärr så hann jag inte träffa honom innan hans död 3 år före jag föddes. Men mormor han berätta mycket , även innan hon gick bort 2005 om morfar, hur han var och stred under andra världskriget för att hjälpa Finnarna mot Ryssen. Att han även var sjöman som var ute och seglade på dom sju haven, och kom hem full med tatueringar. Kanske där av att jag fick samma intresse som morfar att vara ute på öppet hav under en 10 års period, och någon tatuering har väl tillkommit här och där även för mig. Mormor berättade att han var nykterist gubben men det är inte jag Hehe, mormor berättade även, att när gubbarna frågade om han skulle ha snus, så talade han bara om, att han inte använde munnen till skithus, Haha...det verkar som han var en skön lirare min morfar.
A no name klocka.
Urverket har inte heller några stämplar eller nått att gå på.
Men en mycket trevlig klocka lik väl.
Mormor och mamma berättade hur sträng han var med uppfostran, men att han alltid var rättvis mot ungarna som gjorde sattyg. Så det var väl ändå en ganska så bra bild jag hade den dagen i mitten av 80-talet då jag fick klockan av min mormor. Mormor berättade även att han fått en Guldklocka för 25 år trogen tjänst på metallverken i Västerås, kan möjligen varit, en Omega, Certina eller en Tissot kanske, jag bara gissar här så vi släpper det. Tyvärr så fick en av mina mostrars man den, långt innan jag blev intresserad av klockor.
Åter till min morfars klocka som jag fick ärva, den var i väldigt risigt skick, mormor kommer inte ihåg vad morfar fått klockan ifrån, men det spelar mindre roll, visst hade det varit kul om klockan haft en historia, men vem vet, kanske var den med under andra världskriget när han låg och tryckte i någon lerig skyttegrav eller kanske hade han på sig den när dom la till vid någon sjaskig hamn när han var ute och seglade haven runt. Men så är det väl, man kan inte få allt här i livet. Men när jag fick klockan så var den i väldigt dåligt skick, så jag tog med den till en urmakaren, väl där så sa han att det inte var värt att renovera upp den. Jag tacka för hans ärlighet, men tackade bestämt nej men vänligt på hans förslag. Jag sa till urmakaren att det får kosta vad det kostar, att få igång morfars klocka betydde mer än bara pengar. Urmakaren berättade att det kunde ta tid, men till svar så ficka han, att tid var det ända jag hade gott om, just då i alla fall.
Bilder på min morfar.
Hemskt med krig.
Nu har jag inte full koll på hur länge det tog för att få tillbaka klockan, men det tog åtskilliga veckor iaf. När han väl hörde av sig var lyckan total/gjord, att kunna bära samma klocka som morfar burit på en gång i tiden var stort, mycket stort. Ganska så lång tid efter jag hämtat ut klockan så satt den som gjuten på handleden både till fest och till vardags , men till slut behövde jag mig en bruksklocka som tålde det mesta för alla aktiviteter, så med tiden fick den mindre och mindre handleds tid tyvärr. Klockan jag fick ärva är en no name klocka, med manuellt urverk, storleken är väl ganska så passande till året morfar förmodligen in förskaffar sig klockan, (runt 40-50-talet) klockan har måttet 34mm, tjockleken är 11mm och ett plastglas som skyddar tavlan.
Tycker den silverfärgade tavla har sin charm och med dom arabiska siffrorna så blir det riktigt nice, boetten är i gulddubblé eller i guldplätering. Jajamänsan!, detta var berättelsen om klockan jag fick ärva efter min morfar, allt är inte guld som glimmar sägs det! Men i detta fallet så är den värd mer än allt guld som man kan tänka sig, för i min lilla värld så har klockan både varit med andra världskriget, varit ute på dom sju haven, bland stormar och pirater, och varit på flertalet tatuering hak osv. För mig så har denna klocka ett större värde än alla pengar som dom andra klockorna i samlingen inbringar.
Man undra vart dom är på väg.
Härliga bilder.
Avslutningsvis en bild på Mormor och Morfar.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Klocka nummer två som jag pressenterar i dagens avslutade dagens klocka tråd, är en 18-års present från min mor. Det är en Citizen med analogt och digitalt urverk, klockan har funktionerna, larm, datum en extra tidszon och någonting som jag inte vet vad det är, denna klocka var under åren 84-88/89 en följslagare som satt på handleden väldigt ofta, både dag som natt. Kommer ihåg att, en gång på väg hem från fotbollsträning så vurpade jag med cykeln, klockan var inte många veckor gammal, i fallet så skrapar jag låset i asfalten så det blir ett jättestort jack/märke, trots att jag är 18-19 år så kan jag inte hålla tårarna borta, jag grinar som en liten unge. Som person är jag väldigt emotionell med saker, presenter som jag får av närstående och betydelsefulla människor runt om kring mig. Som tur var så gick det att beställa ett nytt lås.
Citezen med klassiskt 80-tals utseende.
Alarm.
Datum.
Extra tidszonen.
Inte en aning vad detta kan vara.
Det j... låset.
Saken/saker behöver inte var dyra, det är betydelsen och innebörden gåvan/presenten har för mig som gör den värde full. Ska ta ett bra exempel, jag hade fått en guldberlock av min mormor som ung, hon var en älskvärd mormor som man alltid kunde lita på i vått och torrt hon tog hand om mig och var min stöttepelare som liten då min mor jobbade mycket då hon hade eget företag. Värdet på den, var max hundringen om nu ens det. Under en fotbollsträning har lödningen till öglan som sitter genom kedjan på berlocken gott av/sönder. Planen vi tränat på är en halv fotbollsplan, jag bara ger mig katten på att hitta den, efter många timmars letande så hittar jag den lilla berlocken, lyckan var total, tyvärr gick även min mormor bort i cancer 2005. Hade jag däremot köpt på mig smycket själv, så hade jag aldrig bemödat mig den tid det tar att hitta det.
Mina favoriter i samlingen.
Som sagt så är det en klocka jag får av min mor, på min 18-års dag, jag har långt i förväg valt ut klockan hon skall köpa, då jag varit på klockmäster och provat ut den klocka som känns mest attraktiv. Jag har även kikat på en annan klocka som jag är minst lika sugen på. Det är också en Citizen men är utan den digitala delen, ruskigt snygg kommer jag ihåg att den är. Valet är svårt, mycket svårt men efter mycket om och men så väljer jag ändå klockan som har analogt och digitalt urverk, då det är klockan för tiden. När jag väl får klockan på födelsedagen så blir jag minst lika glad som om det hade varit en ovetande present, för det är trots allt klockan som jag ville ha, och den är från min älskade mor.
Tycker det är en snygg design på klockan, synd att den har digitala delen bara.
Den har nog inte suttit på armen dom senaste 20 åren, men för någon månad sedan så fick jag för mig att sätta i ett nytt batteri, för att se ifall den funkade. Och visst gjorde den det, jätte kul att den går efter 30 år, och hade det inte varit för den lilla digitala displayen så hade jag nog använt klockan även i dagens läge då formen på den inte är så tokig. Men nu får den ticka och gå igen, tills det blir dags för batteribyte på nytt. Men jag brukar ta fram klockan och sätta den på armen, bara för att minnas dom härliga tiderna på 80-talet då man glajdade runt med klockan runt handleden med en vit köparkavaj eller vad dom kallades, var oerhört på modet på den tiden.
Citezen här med kusinen från storstaden Seiko.
Ja, det var tider det, jag kommer heller aldrig glömma bort min mor, hon var en underbar människa och således en lika undrbar mamma, som alltid tänkte på mitt bästa före hennes. Således var det likadant, även det sista året hon var i livet, trots sin svåra sjukdom (cancer) så var det mig hon tänkte på. Jag tänker på henne varje dag, och hoppas att hon har det bra där hon är nu, utan svåra smärtor och ångers. Jag vill tacka dig kära mamma för att du lärde mig vad som är rätt och fel, att du lärde mig att familjen är det viktigaste som finns. Att man alltid skall hjälpa människor som inte har det lika välbärgat som dig själv. Jag vill tacka dig för att du i alla fall fick finnas till i 69 år, men jag hade sett att du funnits lika många år till.
Bild på min mor innan hon blev sjuk har jag för mig!
Jag vet att hon sitter där uppe bland molnen och svär över alla klockor jag köper på mig Haha, för man kan ändå bara ha en klocka på sig åt gången skulle hon sagt om hon hade varit i livet idag. Trots att hon hade en ganska så stor samling själv. Vill även passa på att tacka min mormor, you were the best GRANDMA in the whole fucking world.
Not for sale.
Det var det sista ifrån mig och dagens klocka, lite överraskande sista klocka/klockor, men i detta fall så var det hjärtat som fick tala, tacka alla ni som har skrivit uppmuntrade inlägg, jätte kul att läsa. Jag hoppas att vissa av er iaf tyckt det varit en ganska så givande och en underhållande vecka.
Tack Admin, och Fabian för att jag blev tillfrågad, känns som ett hedersuppdrag, tack även till jakob.dala och Whedda det var mycket underhållande det ni skrev. Sänder även en tanke till Ariste, hoppas du kryar på dig snart, så jag får chansen att läsa om dina klockor och härliga historier dom har.
Väl mött alla forum deltagare!
Mvh // Affe
Till sist; stöd cancerfonden, http://www.cancerfonden.se , för eran hjälp kan rädda liv, för jag skänker själv permanent lite pengar varje månad, hoppas det är OK för admin att jag skriver detta.
Senast ändrad: