Nu går vi sidledes och håller oss kvar på 40-talet. Det var en händelse som satte sin prägel på hela världen, andra världskriget. Även om man hade armbandsur redan i första världskriget, så kallade trench watches, var det först under WWII de fick sitt genomslag.
Engelska armen bestämde sig för att trupperna skulle utrustas med armbandsur och gick ut med en beställning till de schweiziska urtillverkarna. Med en klar kravspecifikation på svart tavla, självlysande visare och index, splitterfria glas, stabila skyddade verk och vattentäthet är det ingen slump att alla de samtida uren som levererades till engelska armen ser så pass lika ut. De tillverkarna som hakade på och levererade ur var Buren, Cyma, Eterna, Grana, IWC, Jaeger LeCoultre, Lemania, Longines, Omega, Record, Timor och Vertex. Dessa fick samlingsnamnet W.W.W eller mark X. W.W.W står för Watch, Wristlet, Waterproof. De mest kända och dyraste är IWCs mark X. IWC valde att ta hand om sitt arv som leverantör av militärur och tillverkar än idag flera serier av militärinspirerade armbandsur. En intressant notis här är att flertalet urtillverkare även levererade ur till tyskarna, men det håller man tyst om. Tillverkaren jag fastnade för gick en helt annan väg.
Jag snöade in på JLC. Det finns flera anledningar till detta, men den avgörande var att jag helt enkelt föll för boettformen, lite blygsamamre mått men kraftigare än de andra. JLCs W.W.W är även den mest schizofrena modellen. Alla utom JLC satte in färdiga verk i sina W.W.Ws men JLC tillverkade en ny kaliber, cal 479. Detta verk är ytterst välarbetat med många arbetstimmar bakom sig. Nördarna prisar verket med lovordar verkets anglage, cotes de geneve, rosenpolering och allmänna finish. Det är svårt att inte hålla med när man studerar verket, den guldfärgade juvelen överaskar varje gång man skruvar av boettlocket.
Och nu kommer vi till det schizofrena i modellen, nämligen boetten eller snarare materialvalet. Boetten är tillverkad i mässing? Som sedan är förkromad. JLC var den enda (har jag för mig) som gjorde detta. Att tillverka ett sådant fantastiskt verk för att sedan omsluta det med en förkromad boett är underligt. Spekulationerna är många därav, materialbrist, magnetiska egenskaper, kostnadsbesparing eller bearbetningsegenskaper. Svårt att sia om varför JLC tog beslutet om mässingen men det gjorde uret helt klart lite intressantare och svårare att få tag på i fint skick. För även om inte mässingen inte korroderar som vissa ”base metal” gör så slits förkromningen av lätt. Att förkromningen slits av är i sig inget jätteproblem men att folk då tokpolerar uren med stora polertrissor gör att de tappar boettformen helt, hua! Mitt exemplar har klarat sig rätt väl undan, men visst tittar mässingen fram lite här och där på krigarn. Boetten mäter 35 x 46,5 mm och har 17 mm mellan bandhornen.
Blypackning:
Vad jag också föll för var den överdimensionerade sekundvisaren med tillhörande nedsänkning i tavlan. Detta tillsammans med cathedral-visarna ger ett härligt udda intryck. Uret har även militärmärkning både på tavlan i form av en pil, broad arrow, och på boettlocket. Pilen är en militär markering och berättar att det är en egendom tillhörande det brittiska försvaret och användes på all krigsmateriel.
Hur gick det då för JLC-uren i kriget? Nja, det mesta tyder på att de levererades 1945 och missade aktiv tjänstgöring. En del såldes till överskottsbolag och vissa hamnade hos militärerna privat och andra fick tjänstgöra hos andra arméer och fick då dubbel militärmärkning, te.x. knil.
Engelska armen bestämde sig för att trupperna skulle utrustas med armbandsur och gick ut med en beställning till de schweiziska urtillverkarna. Med en klar kravspecifikation på svart tavla, självlysande visare och index, splitterfria glas, stabila skyddade verk och vattentäthet är det ingen slump att alla de samtida uren som levererades till engelska armen ser så pass lika ut. De tillverkarna som hakade på och levererade ur var Buren, Cyma, Eterna, Grana, IWC, Jaeger LeCoultre, Lemania, Longines, Omega, Record, Timor och Vertex. Dessa fick samlingsnamnet W.W.W eller mark X. W.W.W står för Watch, Wristlet, Waterproof. De mest kända och dyraste är IWCs mark X. IWC valde att ta hand om sitt arv som leverantör av militärur och tillverkar än idag flera serier av militärinspirerade armbandsur. En intressant notis här är att flertalet urtillverkare även levererade ur till tyskarna, men det håller man tyst om. Tillverkaren jag fastnade för gick en helt annan väg.
Jag snöade in på JLC. Det finns flera anledningar till detta, men den avgörande var att jag helt enkelt föll för boettformen, lite blygsamamre mått men kraftigare än de andra. JLCs W.W.W är även den mest schizofrena modellen. Alla utom JLC satte in färdiga verk i sina W.W.Ws men JLC tillverkade en ny kaliber, cal 479. Detta verk är ytterst välarbetat med många arbetstimmar bakom sig. Nördarna prisar verket med lovordar verkets anglage, cotes de geneve, rosenpolering och allmänna finish. Det är svårt att inte hålla med när man studerar verket, den guldfärgade juvelen överaskar varje gång man skruvar av boettlocket.
Och nu kommer vi till det schizofrena i modellen, nämligen boetten eller snarare materialvalet. Boetten är tillverkad i mässing? Som sedan är förkromad. JLC var den enda (har jag för mig) som gjorde detta. Att tillverka ett sådant fantastiskt verk för att sedan omsluta det med en förkromad boett är underligt. Spekulationerna är många därav, materialbrist, magnetiska egenskaper, kostnadsbesparing eller bearbetningsegenskaper. Svårt att sia om varför JLC tog beslutet om mässingen men det gjorde uret helt klart lite intressantare och svårare att få tag på i fint skick. För även om inte mässingen inte korroderar som vissa ”base metal” gör så slits förkromningen av lätt. Att förkromningen slits av är i sig inget jätteproblem men att folk då tokpolerar uren med stora polertrissor gör att de tappar boettformen helt, hua! Mitt exemplar har klarat sig rätt väl undan, men visst tittar mässingen fram lite här och där på krigarn. Boetten mäter 35 x 46,5 mm och har 17 mm mellan bandhornen.
Blypackning:
Vad jag också föll för var den överdimensionerade sekundvisaren med tillhörande nedsänkning i tavlan. Detta tillsammans med cathedral-visarna ger ett härligt udda intryck. Uret har även militärmärkning både på tavlan i form av en pil, broad arrow, och på boettlocket. Pilen är en militär markering och berättar att det är en egendom tillhörande det brittiska försvaret och användes på all krigsmateriel.
Hur gick det då för JLC-uren i kriget? Nja, det mesta tyder på att de levererades 1945 och missade aktiv tjänstgöring. En del såldes till överskottsbolag och vissa hamnade hos militärerna privat och andra fick tjänstgöra hos andra arméer och fick då dubbel militärmärkning, te.x. knil.
