Då var det dags för den sista, den nyaste, den koolaste och även den dyraste dinkan i samlingen. Detta ur har förföljt mig ända sedan jag snubblade över den på vrm. Den första reaktionen var att den var hemsk, vilken udda gubbdinka! Kostade pengar gjorde den med fast den var lite medfaren. När jag nästan glömt dennes existens dök den upp igen, och sedan igen, igen och igen. Prislappen sänktes med varje bump men som tur var det någon idiot som köpte den innan jag behövde seriöst avväga det själv. Så ja, vid detta laget hade jag börjat mjukna upp inför tanken att äga denna vulgära skapelse någon gång.
Men det var inte slut där inte! För då dyker dinkan upp här i Sverige hos en viss bloggande klockkändis... Mmm, då var det redan klart, dinkan skulle hitta hem till mig förr eller senare. De flesta vet redan vad det är jag ordar om, nämligen denna:
Kung Midas, klockornas kung. Historen om kung Midas känner nog alla till så att just denna dinka fick detta namnet är ingen tillfällighet. Man kan tänka sig hur resonemanget gick hos Rolex i slutat av 70-talet. Audemars Piguet hade gjort succé med en plåtdinka som kostade drygt tio gånger så mycket som en submariner. Hur ska vi kunna ta en ny del av marknaden? Svaret var förmodligen;
- Vi tillverkar världens tyngsta guldur och låter världens hetaste designer rita den!
Ja, så kan det ha varit. Vad jag har förstått så finns det en hel del rykten om att det är just denna man, Gerald Genta som designade Rolex King Midas. För det är faktisk inte en simpel vulgär skrytklocka utan finess detta (även om tex Elvis bar en sönderrostad Midas). Studera detaljerna och helheten. Den är helt underbar! Vi kan börja med tyngden och storleken. Vissa verka ha missuppfattat detta med mått på ur. Midasen är inget litet ur även om den mäter dryga 28 mm på sitt bredaste ställe. Då länken är integrerad på ett sådant underbart vis blir boetten en del av länken, eller länken en del av boetten, och formar ett solitt intryck. Ibland ordas det om handledsnärvaro och det har du multum av här. Ojoj... Man känner sig odödlig och lite bättre än alla andra när man stänger viklåset. Men tillbaka till uret igen. Midasen är endast 5 mm tjock runt om, men denna tjocklek består av solitt guld. Inga ihåligheter eller utfyllnadstrams, boetten och länken är urkarvad ur ett 300 gramsstycke guld. Efter bearbetning väger den in på dryga 130 gram. Lägg sedan till en perfekt inpassning mellan länkbitarna, utan någon tolerans över huvudtaget, och du har ett stycke solitt armband som extraknäcker som tidsgivare.
Elvis dinka:
Numreringen och texten King Midas är handgraverad så denna Rolex som är något så sällsynt som endast tillverkad i en begränsad upplaga. Tror det totalt tillverkades 6000 Midas i olika generation och kombinationer.
Denna boettformen var den klart tuffaste och viss påminner den om något gammelgrekiskt?
Glaset är safir och urtavlan är givetvis i solitt guld. Spännet är underbart utformat för att följa boetten och länkens form. Desto mer man studerar detta ur, desto vackrare blir det. Detaljerna, helheten och allt guld.
Vad är det då för verk? Kan de ha smugit in ett kvartsverk? Nej, nej, uret kostade trots allt 60 procent mer än en president. De använde sig av ett Frederic Piguet 21 som även Patek använde och mäter in på 1,5 mm.
Hur sitter den på handleden då? Toklöst men ack så skönt. Då den trevligt solformade kronan sitter på fel sida vilar uret fint mot handryggen. Stilmässigt då? Nja, vill man smälta in bland grått gammelfolk eller för den delen Chalmerister är det nog inget bra val. Men nu är jag ingen förespråkare för att följa normer vilket jag hoppas ni sett denna vecka. Jag vill även passa på att tacka för er uppmärksamhet och alla trevliga tillrop! Man skall inte sticka under stolen att det tar ett antal timmar att skriva ihop allting, men det är det mer än värt när man får sådant fint gensvar från er alla. Ska bli kul att följa näste man ut!
Men det var inte slut där inte! För då dyker dinkan upp här i Sverige hos en viss bloggande klockkändis... Mmm, då var det redan klart, dinkan skulle hitta hem till mig förr eller senare. De flesta vet redan vad det är jag ordar om, nämligen denna:
Kung Midas, klockornas kung. Historen om kung Midas känner nog alla till så att just denna dinka fick detta namnet är ingen tillfällighet. Man kan tänka sig hur resonemanget gick hos Rolex i slutat av 70-talet. Audemars Piguet hade gjort succé med en plåtdinka som kostade drygt tio gånger så mycket som en submariner. Hur ska vi kunna ta en ny del av marknaden? Svaret var förmodligen;
- Vi tillverkar världens tyngsta guldur och låter världens hetaste designer rita den!
Ja, så kan det ha varit. Vad jag har förstått så finns det en hel del rykten om att det är just denna man, Gerald Genta som designade Rolex King Midas. För det är faktisk inte en simpel vulgär skrytklocka utan finess detta (även om tex Elvis bar en sönderrostad Midas). Studera detaljerna och helheten. Den är helt underbar! Vi kan börja med tyngden och storleken. Vissa verka ha missuppfattat detta med mått på ur. Midasen är inget litet ur även om den mäter dryga 28 mm på sitt bredaste ställe. Då länken är integrerad på ett sådant underbart vis blir boetten en del av länken, eller länken en del av boetten, och formar ett solitt intryck. Ibland ordas det om handledsnärvaro och det har du multum av här. Ojoj... Man känner sig odödlig och lite bättre än alla andra när man stänger viklåset. Men tillbaka till uret igen. Midasen är endast 5 mm tjock runt om, men denna tjocklek består av solitt guld. Inga ihåligheter eller utfyllnadstrams, boetten och länken är urkarvad ur ett 300 gramsstycke guld. Efter bearbetning väger den in på dryga 130 gram. Lägg sedan till en perfekt inpassning mellan länkbitarna, utan någon tolerans över huvudtaget, och du har ett stycke solitt armband som extraknäcker som tidsgivare.
Elvis dinka:
Numreringen och texten King Midas är handgraverad så denna Rolex som är något så sällsynt som endast tillverkad i en begränsad upplaga. Tror det totalt tillverkades 6000 Midas i olika generation och kombinationer.
Denna boettformen var den klart tuffaste och viss påminner den om något gammelgrekiskt?
Glaset är safir och urtavlan är givetvis i solitt guld. Spännet är underbart utformat för att följa boetten och länkens form. Desto mer man studerar detta ur, desto vackrare blir det. Detaljerna, helheten och allt guld.
Vad är det då för verk? Kan de ha smugit in ett kvartsverk? Nej, nej, uret kostade trots allt 60 procent mer än en president. De använde sig av ett Frederic Piguet 21 som även Patek använde och mäter in på 1,5 mm.
Hur sitter den på handleden då? Toklöst men ack så skönt. Då den trevligt solformade kronan sitter på fel sida vilar uret fint mot handryggen. Stilmässigt då? Nja, vill man smälta in bland grått gammelfolk eller för den delen Chalmerister är det nog inget bra val. Men nu är jag ingen förespråkare för att följa normer vilket jag hoppas ni sett denna vecka. Jag vill även passa på att tacka för er uppmärksamhet och alla trevliga tillrop! Man skall inte sticka under stolen att det tar ett antal timmar att skriva ihop allting, men det är det mer än värt när man får sådant fint gensvar från er alla. Ska bli kul att följa näste man ut!