1916 och dammskydd, nu vi rör oss framåt i tiden. Antingen var uren svåruppdragna eller så tog de in för mycket fukt och damm vid kronan. Skruvade kronor existerade redan men teknologin var varken fulländad eller kommersialiserad än. 1925 registrerades ett intressant patent som var en vidareutveckling av tidigare konstruktioner. Patentet var signerat Mr. Perregaux och Perret.
Men om det inte varit för att en viss Wilsdorf (Rolex grundare) visat sitt intresse och köpt upp patentet hade vi kanske legat ett par år efter i utvecklingen. Wilsdorf förbättrade tillsammans med Aegler konstruktionen ytterligare och ansökte om ett nytt patent ett år senare.
Nu var man redo att visa världen vad man skapat och genomförde ett riktigt pr-jippo. Man fäste ett armbandsur med den nya kronan runt halsen på Mercedes Gleitze som simmade över den engelska kanalen. Uret klarade turen utan att ta in fukt, oysterboetten var född!
Men något saknades, vem vill skruva av och på kronan varje dag när man drar upp det manuella verket? Tänk plastdaytona... Så länge kunderna inte vet bättre är det väl sin sak, men detta skruvandet slet på både gängor och tålamod. Konstruktionen måste förbättras!
Runt denna tidpunkt, 1923, uppfann John Harwood det första automatiska armbandsuret och Wilsdorf höll nog ögonen på dem. Konstruktionen var av typen hammarautomat där rotorn inte går 360 grader utan slår fram och tillbaka mellan cirka 300 grader. Som en avvikare kan jag tillägga att det ligger en Harwood i lådan med bruten balansaxel, se bild nedan. Dock skulle det dröja tills 1928 innan Harwood fanns på marknaden och tidpunkten kunde inte varit värre. Depressionen bröt ut och Harwood gick i konkurs 1931.
Kanske tack vare detta såg flera tillverkare sin chans att komma runt patentet och tillverka egna automatiska verk. År 1931 tog Rolex ytterligare ett stort steg i rätt riktning och lanserade sitt nya patent, perpetualverket. Evighetsverket var en vidareutveckling av hammarautomaten men nu kunde rotorn snurra 360 grader och frikoppla uppdragningen när fjädern var max uppdragen.
Nu återstod det endast att addera skruvkronan och fullrotorverket och paketera härligheten i en Oysterboett så har du Tisdagens ur, Bubbleback!
Vilken omväg till att presentera dagens ur, men nu slipper jag å andra sidan förklara varför dessa Bubbleback är så fantastiska. De är helt enkelt det första fullt fungerande moderna uret. Frågan man kan ställa sig är vad detta ur saknar? Du har vattentätheten (yes, jag är sjuktligt lockad av tanken att bada med min bubbleback) och det självuppdragande verket, vad mer kan man begära? Vad skiljer denna 30-talsdinka från våra moderna avkommor idag? Lite datum och uppsvällda boetter, men...? Det kan även tilläggas för er som inte varit insatta i vintage Rolex så länge att det heta och stora samlingsområdet hette Prince och Bubbleback innan stålsporturen gjorde sitt intåg.
Mitt exemplar är från 1941 och hade då hunnit få ett uppgraderat kronometercertifierat verk. Jag hade ett exemplar i 10kt guld innan denna men där var charmen helt förintad, tavlan var ommålad. Sålde den och lade till lite cash för att kunna knipa denna skönhet från en solstol (egentligen sängen då auktionen klubbades på natten) i Florida. Det jag föll för var sub-sekundvisaren och de härliga mercedesvisarna på den orörda tavlan. Om jag inte missminner mig var det här mercedesvisarna gjorde sitt intåg och varför de ser ut som de gör beror helt enkelt på att de skall hålla lysmassan på plats på ett effektivt vis. Härligheten mäter knappa 32 mm och är med originalglaset ljuvligt 13 mm tjock. Oyster patent-kronan sitter precis som den skall lite kaxigt en bit ut från boetten. Bandet är NOS svinskinn, dock ej Rolex men passar väl in rent stilmässigt.
Rolex lyckades med uppköpta patent, stulna tekniska lösningar och ett fantastiskt PR-arbete erövra positionen som världens främsta vardagsurstillverkare. För det är vad Rolex är i grunden, stabila och pålitliga, perfekta vardagsur.
Men om det inte varit för att en viss Wilsdorf (Rolex grundare) visat sitt intresse och köpt upp patentet hade vi kanske legat ett par år efter i utvecklingen. Wilsdorf förbättrade tillsammans med Aegler konstruktionen ytterligare och ansökte om ett nytt patent ett år senare.
Nu var man redo att visa världen vad man skapat och genomförde ett riktigt pr-jippo. Man fäste ett armbandsur med den nya kronan runt halsen på Mercedes Gleitze som simmade över den engelska kanalen. Uret klarade turen utan att ta in fukt, oysterboetten var född!
Men något saknades, vem vill skruva av och på kronan varje dag när man drar upp det manuella verket? Tänk plastdaytona...
Så länge kunderna inte vet bättre är det väl sin sak, men detta skruvandet slet på både gängor och tålamod. Konstruktionen måste förbättras!Runt denna tidpunkt, 1923, uppfann John Harwood det första automatiska armbandsuret och Wilsdorf höll nog ögonen på dem. Konstruktionen var av typen hammarautomat där rotorn inte går 360 grader utan slår fram och tillbaka mellan cirka 300 grader. Som en avvikare kan jag tillägga att det ligger en Harwood i lådan med bruten balansaxel, se bild nedan. Dock skulle det dröja tills 1928 innan Harwood fanns på marknaden och tidpunkten kunde inte varit värre. Depressionen bröt ut och Harwood gick i konkurs 1931.
Kanske tack vare detta såg flera tillverkare sin chans att komma runt patentet och tillverka egna automatiska verk. År 1931 tog Rolex ytterligare ett stort steg i rätt riktning och lanserade sitt nya patent, perpetualverket. Evighetsverket var en vidareutveckling av hammarautomaten men nu kunde rotorn snurra 360 grader och frikoppla uppdragningen när fjädern var max uppdragen.
Nu återstod det endast att addera skruvkronan och fullrotorverket och paketera härligheten i en Oysterboett så har du Tisdagens ur, Bubbleback!
Vilken omväg till att presentera dagens ur, men nu slipper jag å andra sidan förklara varför dessa Bubbleback är så fantastiska. De är helt enkelt det första fullt fungerande moderna uret. Frågan man kan ställa sig är vad detta ur saknar? Du har vattentätheten (yes, jag är sjuktligt lockad av tanken att bada med min bubbleback) och det självuppdragande verket, vad mer kan man begära? Vad skiljer denna 30-talsdinka från våra moderna avkommor idag? Lite datum och uppsvällda boetter, men...? Det kan även tilläggas för er som inte varit insatta i vintage Rolex så länge att det heta och stora samlingsområdet hette Prince och Bubbleback innan stålsporturen gjorde sitt intåg.
Mitt exemplar är från 1941 och hade då hunnit få ett uppgraderat kronometercertifierat verk. Jag hade ett exemplar i 10kt guld innan denna men där var charmen helt förintad, tavlan var ommålad. Sålde den och lade till lite cash för att kunna knipa denna skönhet från en solstol (egentligen sängen då auktionen klubbades på natten) i Florida. Det jag föll för var sub-sekundvisaren och de härliga mercedesvisarna på den orörda tavlan. Om jag inte missminner mig var det här mercedesvisarna gjorde sitt intåg och varför de ser ut som de gör beror helt enkelt på att de skall hålla lysmassan på plats på ett effektivt vis. Härligheten mäter knappa 32 mm och är med originalglaset ljuvligt 13 mm tjock. Oyster patent-kronan sitter precis som den skall lite kaxigt en bit ut från boetten. Bandet är NOS svinskinn, dock ej Rolex men passar väl in rent stilmässigt.
Rolex lyckades med uppköpta patent, stulna tekniska lösningar och ett fantastiskt PR-arbete erövra positionen som världens främsta vardagsurstillverkare. För det är vad Rolex är i grunden, stabila och pålitliga, perfekta vardagsur.
