Nu till något annat! Flertalet av er som följt veckans ur är nog lite uttråkade, det enda som visas är mögel. De flesta här, lite för många, föredrar nya dinkor och tittar lite snett på mina mögliga små vänner. Detta förstår jag, men jag har då försökt dela med mig av känslan och resonemanget varför jag håller dem så kär. Men nu gör vi intåg i en ny kategori dinkor som väcker andra känslor, så som illamående, klassförakt, avundsjuka mm. Alla dessa känslor är del av anledningen till att jag dök ned i kategorin.
Efter många timmar på eBay kom jag till insikten att min gral inte var ouppnåelig. Jag klickade hem en guldrolex! Jag vågade inte berätta det för päronen eller någon annan för den delen heller till en början. För vad signalerar en guldrolex? Nervös som bara den följde jag urets väg över atlanten och uppdaterade leveransstatusen stup i kvarten. När jag äntligen höll det lilla uret i handen var jag överlycklig, men rädd. Vad skall jag med en guldrolex till? Sedan lossnade kronan och verket utdömdes som slutkört av rolexurmakare...
En 34 mm välsliten lågkaratig rackare med ommålad tavla, men en guldrolex var det allt.
Yes, den fick flyga tillbaka över atlanten. Skärrad gav jag upp tanken om en vulgär guldrolex ett tag. Men rolexspöket höll sig i närheten och snart var det dags igen. In kom denna från vrf:
Nu var guldrolexen uppgraderad till en modern fullsizemodell, en 1601 i 14kt. Det var bara ett problem, jag suktade efter den riktiga powerdinkan, Daydate!
Om jag säljer 1601an behöver jag bara lägga till... Men så blev det inte, jag blev förvirrad och köpte en 16758 till min 1601a.
Men 16758 hör inte hit, den är en verktygsdinka. Däremot satt jag en sommardag och studerade min traderalista när jag såg att en DD höll på att avslutas. Rävarna bjuder sent tänkte jag och lade in ett bevakningsbud. Oj...
Yes, det var så det gick till. Bortsett från att uret inte fungerade och att Dr. Watch försökt förstöra den så är jag mer än nöjd, en DD skall jag alltid ha i samlingen. Modellen jag föll för är 1803 då jag föredrar plastglas och det extra liv tavlans fasning (Pie-pan, bruten tavla) ger. Boettens utformning mellan bandhornen, som den lånat av Bubblebacken, möjliggjorde att den både kunde säljas med länk och skinnband. Vad jag är lite extra förtjust i på just mitt exemplar är den matta tavlan. De flesta DDs och DJs har en viss struktur på tavlan, sunburst, som jag inte är särskilt förtjust i. Den matta tavlan ger ett modernare och solidare intryck och personligen skulle inte jag reagerat på att denna DD från år 1975 skulle sett gammal ut i ett skyltfönster med aktuella modeller. Lite nättare, men inte 70-tals omodern. Sedan älskar jag min egen personliga twist med det egentillverkade bandet i stingrocka. Testade länk ett tag men jag saknade fisken. DD har allt man behöver, vattentäthet, ädelmetall, status, historia och tidslöshet.
Lite lagom vulgär, modern och uppkäftig är DD på en ynglings arm. Jag har svårt att se min samling vara utan en. Men man är aldrig nöjd och visst saknar jag blinget på denna (min andra 1601 i guld, men denna i 18kt).
(bättre sedelrulle än vad du visar @målarn)
(denna bild kunde jag inte motstå att lägga till då den är så Aurum)
Efter många timmar på eBay kom jag till insikten att min gral inte var ouppnåelig. Jag klickade hem en guldrolex! Jag vågade inte berätta det för päronen eller någon annan för den delen heller till en början. För vad signalerar en guldrolex? Nervös som bara den följde jag urets väg över atlanten och uppdaterade leveransstatusen stup i kvarten. När jag äntligen höll det lilla uret i handen var jag överlycklig, men rädd. Vad skall jag med en guldrolex till? Sedan lossnade kronan och verket utdömdes som slutkört av rolexurmakare...
En 34 mm välsliten lågkaratig rackare med ommålad tavla, men en guldrolex var det allt.
Yes, den fick flyga tillbaka över atlanten. Skärrad gav jag upp tanken om en vulgär guldrolex ett tag. Men rolexspöket höll sig i närheten och snart var det dags igen. In kom denna från vrf:
Nu var guldrolexen uppgraderad till en modern fullsizemodell, en 1601 i 14kt. Det var bara ett problem, jag suktade efter den riktiga powerdinkan, Daydate!
Om jag säljer 1601an behöver jag bara lägga till... Men så blev det inte, jag blev förvirrad och köpte en 16758 till min 1601a.
Men 16758 hör inte hit, den är en verktygsdinka. Däremot satt jag en sommardag och studerade min traderalista när jag såg att en DD höll på att avslutas. Rävarna bjuder sent tänkte jag och lade in ett bevakningsbud. Oj...
Yes, det var så det gick till. Bortsett från att uret inte fungerade och att Dr. Watch försökt förstöra den så är jag mer än nöjd, en DD skall jag alltid ha i samlingen. Modellen jag föll för är 1803 då jag föredrar plastglas och det extra liv tavlans fasning (Pie-pan, bruten tavla) ger. Boettens utformning mellan bandhornen, som den lånat av Bubblebacken, möjliggjorde att den både kunde säljas med länk och skinnband. Vad jag är lite extra förtjust i på just mitt exemplar är den matta tavlan. De flesta DDs och DJs har en viss struktur på tavlan, sunburst, som jag inte är särskilt förtjust i. Den matta tavlan ger ett modernare och solidare intryck och personligen skulle inte jag reagerat på att denna DD från år 1975 skulle sett gammal ut i ett skyltfönster med aktuella modeller. Lite nättare, men inte 70-tals omodern. Sedan älskar jag min egen personliga twist med det egentillverkade bandet i stingrocka. Testade länk ett tag men jag saknade fisken. DD har allt man behöver, vattentäthet, ädelmetall, status, historia och tidslöshet.
Lite lagom vulgär, modern och uppkäftig är DD på en ynglings arm. Jag har svårt att se min samling vara utan en. Men man är aldrig nöjd och visst saknar jag blinget på denna (min andra 1601 i guld, men denna i 18kt).
(bättre sedelrulle än vad du visar @målarn)
(denna bild kunde jag inte motstå att lägga till då den är så Aurum)
perfekt,vacker 1803...............