David
Bödeln
Vintagemögelpuritaner, vänd tillbaka nu, det finns ingenting för er här! Absolut ingenting! Ni har blivit varnade. Läs vidare under eget ansvar.
Som jag förklarat tidigare så var TRF det första forumet jag engagerade mig nämnvärt i. Det är hittills det enda forumet där jag presterat över 1000 poster. Jag är medlem på två bilforum, men jag har upptäckt att mitt bilintresse bara sträcker sig till den tiden jag faktiskt sitter i bilen. Jag är även medlem på diverse dykforum, men där är jag bara intresserad av att få bra restips, recensioner av utrustning och tillgång till K&S.
Jag är faktiskt även medlem i ett rakforum, men att läsa "dagens rakning" intresserar mig inte, jag blev medlem i min jakt på den skönaste och bästa rakningen jag kan få till ett rimligt pris. Motsvarigheten skulle vara att bli KS-medlem enbart för att få hjälp med att jaga rätt på en fin 5513. Inget fel i det, förstås. (Nej, jag skojar inte om jämförelsen, det finns samma socia umgängesformer där, kolla in de här trådarna.)
Dagens rakning: SOTD
Födelseårshyvel: Birth-Year Razor
K&S: Classifieds
Och så en favorit, istället för "kan jag duscha med min klocka" har vi: "Kan jag få herpes av min raktvål?"
Jag är dessutom medlem på ett antal andra klockforum, men där finns det inte någon dragkraft alls. Varför? Jag misstänker att den sociala aspekten är helt avgörande. Det fanns intressanta och roliga människor på TRF, och GTG-samtalen handlade förvånansvärt sällan om klockor. Ur det här perspektivet artar sig KS på ett exemplariskt vis.
Det har slagit mig hur mycket tid, pengar och energi jag lägger på klockor, men som jag ser det behöver alla något "oviktigt" att pyssla med när verkligheten är för jobbig. Hade det inte varit klockor hade det kunnat bli cigaretter, spel på hästar eller folkrace. Sett ur det perspektivet är klockintresset rätt harmlöst, om man inte har helt sneda intressen kan man med lite disciplin lämna ekonomin opåverkad efter en initial insats, alltså utan att tillföra mer pengar. (Har jag hört.)
Vad vill jag säga med det här då? Jo, att det i sociala sammanhang är lätt att bli inspirerad av och dras med i andras projekt, oavsett om det är jakten på en röd Sub, en tourbillon eller en dressdykare. I mitt fall var det årsklockan som fångade intresset.
Nu till dagens klocka då, en som verkar ha tappat sin plats som klocksveriges forumkung till förmån för Submariner 5513, nämligen GMT Master i Pepsi-utförande. Mitt födelseår begränsade mig till 1675 vilket passade mig utmärkt. Jakten som sådan var inte särskilt spännande, förutom att den i vanlig ordning var väldigt tidskrävande med de tre vanliga faserna, research av själva klockan, att skapa sig en uppfattning om prisläget och slutligen att hitta rätt exemplar till rätt pris. När jag väl hade bestämt mig var Jacek extremt tålmodig och hjälpsam, och lyckades till slut få fram ett exemplar i ett skick jag kunde acceptera till ett pris jag nästan kunde acceptera.
Efter det vanliga krånglandet med mellanhänder och logistik satt den på min arm:
Här är skicket tydligare även om fotot inte är vidare bra. Manschettknapparna från gårdagen skymtar i bakgrunden:
Jag har använt den vid några tillfällen vilket har lärt mig att även om jag är väldigt förtjust i konceptet vintage, oavsett om det gäller bilar, skor eller klockor, så vill jag att grejerna ska se nya och välvårdare ut. Alltså är vintagemögel verkligen ingenting för mig, i alla fall inte till vardags.
Jag vill inte vara orolig för att klockan inte ska palla med mitt liv, och om jag är bekymrad att bitar lysmassa ska trilla ur och fastna i verket så duger den helt enkelt inte. Av samma anledning kommer jag aldrig att köpa en Patek som inte tål vatten eller en VC med så känsligt urverk att man inte kan slå i en spik med den på armen.
Mycket kan man säga om den här klockan, kanske till och med att den är välvårdad, men absolut inte att den ser ny ut.
Fördelen är förstås att den än så länge visar att jag är i bättre skick än en klocka som är precis lika gammal, om jag får säga det själv, men jag misstänker att det kommer att bli ändring på det inom en inte allt för avlägsen framtid.
Jag vill att klockan fortfarande ska vara i skick att användas som det är tänkt när jag är för gammal för att ha någon nytta av den, och hoppas att den ska bli värdefull för någon annan.
Därför överväger jag att anamma Rolex-filosofin och se rostiga visare med sprucken lysmassa och tavlor med missfärgade index som trasiga delar som måste bytas ut.
Förutsättningen för att jag ska byta tavla, visare och inlägg är förstås att de befintliga ska plockas bort och packas på ett varsamt sätt så att en duktig urmakare någon gång i framtiden ska kunna återställa dem till fint skick utan att de tappar sin personlighet.
Det är än så länge ont om personliga historier att berätta om den här klockan utöver själva införskaffandet, men jag misstänker att det kan bli ändring på det. Jag återkommer i ärendet, lovar!
Jag avslutar i vanlig ordning med ett helt nytaget foto:
Som jag förklarat tidigare så var TRF det första forumet jag engagerade mig nämnvärt i. Det är hittills det enda forumet där jag presterat över 1000 poster. Jag är medlem på två bilforum, men jag har upptäckt att mitt bilintresse bara sträcker sig till den tiden jag faktiskt sitter i bilen. Jag är även medlem på diverse dykforum, men där är jag bara intresserad av att få bra restips, recensioner av utrustning och tillgång till K&S.
Jag är faktiskt även medlem i ett rakforum, men att läsa "dagens rakning" intresserar mig inte, jag blev medlem i min jakt på den skönaste och bästa rakningen jag kan få till ett rimligt pris. Motsvarigheten skulle vara att bli KS-medlem enbart för att få hjälp med att jaga rätt på en fin 5513. Inget fel i det, förstås. (Nej, jag skojar inte om jämförelsen, det finns samma socia umgängesformer där, kolla in de här trådarna.)
Dagens rakning: SOTD
Födelseårshyvel: Birth-Year Razor
K&S: Classifieds
Och så en favorit, istället för "kan jag duscha med min klocka" har vi: "Kan jag få herpes av min raktvål?"
Jag är dessutom medlem på ett antal andra klockforum, men där finns det inte någon dragkraft alls. Varför? Jag misstänker att den sociala aspekten är helt avgörande. Det fanns intressanta och roliga människor på TRF, och GTG-samtalen handlade förvånansvärt sällan om klockor. Ur det här perspektivet artar sig KS på ett exemplariskt vis.
Det har slagit mig hur mycket tid, pengar och energi jag lägger på klockor, men som jag ser det behöver alla något "oviktigt" att pyssla med när verkligheten är för jobbig. Hade det inte varit klockor hade det kunnat bli cigaretter, spel på hästar eller folkrace. Sett ur det perspektivet är klockintresset rätt harmlöst, om man inte har helt sneda intressen kan man med lite disciplin lämna ekonomin opåverkad efter en initial insats, alltså utan att tillföra mer pengar. (Har jag hört.)
Vad vill jag säga med det här då? Jo, att det i sociala sammanhang är lätt att bli inspirerad av och dras med i andras projekt, oavsett om det är jakten på en röd Sub, en tourbillon eller en dressdykare. I mitt fall var det årsklockan som fångade intresset.
Nu till dagens klocka då, en som verkar ha tappat sin plats som klocksveriges forumkung till förmån för Submariner 5513, nämligen GMT Master i Pepsi-utförande. Mitt födelseår begränsade mig till 1675 vilket passade mig utmärkt. Jakten som sådan var inte särskilt spännande, förutom att den i vanlig ordning var väldigt tidskrävande med de tre vanliga faserna, research av själva klockan, att skapa sig en uppfattning om prisläget och slutligen att hitta rätt exemplar till rätt pris. När jag väl hade bestämt mig var Jacek extremt tålmodig och hjälpsam, och lyckades till slut få fram ett exemplar i ett skick jag kunde acceptera till ett pris jag nästan kunde acceptera.
Efter det vanliga krånglandet med mellanhänder och logistik satt den på min arm:
Här är skicket tydligare även om fotot inte är vidare bra. Manschettknapparna från gårdagen skymtar i bakgrunden:
Jag har använt den vid några tillfällen vilket har lärt mig att även om jag är väldigt förtjust i konceptet vintage, oavsett om det gäller bilar, skor eller klockor, så vill jag att grejerna ska se nya och välvårdare ut. Alltså är vintagemögel verkligen ingenting för mig, i alla fall inte till vardags.
Jag vill inte vara orolig för att klockan inte ska palla med mitt liv, och om jag är bekymrad att bitar lysmassa ska trilla ur och fastna i verket så duger den helt enkelt inte. Av samma anledning kommer jag aldrig att köpa en Patek som inte tål vatten eller en VC med så känsligt urverk att man inte kan slå i en spik med den på armen.
Mycket kan man säga om den här klockan, kanske till och med att den är välvårdad, men absolut inte att den ser ny ut.
Fördelen är förstås att den än så länge visar att jag är i bättre skick än en klocka som är precis lika gammal, om jag får säga det själv, men jag misstänker att det kommer att bli ändring på det inom en inte allt för avlägsen framtid.
Jag vill att klockan fortfarande ska vara i skick att användas som det är tänkt när jag är för gammal för att ha någon nytta av den, och hoppas att den ska bli värdefull för någon annan.
Därför överväger jag att anamma Rolex-filosofin och se rostiga visare med sprucken lysmassa och tavlor med missfärgade index som trasiga delar som måste bytas ut.
Förutsättningen för att jag ska byta tavla, visare och inlägg är förstås att de befintliga ska plockas bort och packas på ett varsamt sätt så att en duktig urmakare någon gång i framtiden ska kunna återställa dem till fint skick utan att de tappar sin personlighet.
Det är än så länge ont om personliga historier att berätta om den här klockan utöver själva införskaffandet, men jag misstänker att det kan bli ändring på det. Jag återkommer i ärendet, lovar!
Jag avslutar i vanlig ordning med ett helt nytaget foto:
