SÅ BÖRJADE DET
Detta blir lite konstigt då jag avslutar veckan med hur det började, men vad sjutton, det får bli så...
Klocksuget började som vi redan konstaterat, på gamla dagar och 2008 letade jag efter något roligt. Utan att egentligen läst på så mycket hade jag fastnat för Breitling. Tyckte om deras bakgrundshistoria och ikonen Navitimer som jag skrev om i måndags.
På den tiden fanns det en näthandlare vid namn Klockgiganten i Sverige AB som drevs av en ensam kille vid namn Mathias. Han hade fått tillbaka en Breitling Chrono Cockpit av en kund som trodde att han köpt en Chronomat. Nu blev inte Mathias av med denna Cockpit, behövde väl få loss kapital, så han hade satt ner priset till halva listpriset. Då jag hade förälskat mig vid klockan redan på bild så bestämde vi möte och jag provade klockan. För någon som aldrig betalt mer än en tusenlapp för någon klocka är även det superfina priset 30k mycket pengar. Kräver ett mentalt accepterande, även frugans acceptans. Men så slog jag till och klockan var min.
En anledning till att jag föll för den är bla storleken. Med sina 39 mm och 14,8 tjock så är den lagom stor för min arm, tänkte jag. Det var innan jag kommit till insikt om att även stora klockor funkar.
Chrono Cockpit var på den tiden, tillverkades mellan 2005-2010, lillebror till Chronomaten. Den är vattentät till 100 m och har inte skruvade kronografknappar. Chronomat klarar 300m och har skruvade knappar, den var då 43,7 mm. Men båda var utrustade med Breitlings B13-verk som baserades på ETA Valjoux 7750. Senare ersattes Chrono Cocpit med Chrono Galactic.
Men jag är löjligt förtjust i kombinationen blått-gult så med sin blå tavla med guldinlägg kombinerat med tvåtons stål/guld länk och boett tycker jag den ger ett mycket vackert helhetsintryck.
På denna tycker jag dessutom att romerska index är perfekt. Måste erkänna att det tog ett tag innan jag reagerade på de fyra strecken för 4:an. Var tvungen att googla först för att konstatera att det var ok, vilket det är.
Klockan har en gångreserv på 42h, safirglas och en dykarring som går moturs.
Ringen har de fyra guldmarkörerna vid 12-3-6-9 som är så irriterande för att allting fastnar i dem, typsikt Breitling. Armbandet är den supersköna pilotlänken. Bretling gör helt klart några av marknadens bästa länkar.
Kan ju nämna lite om guldet på länk, tryckknappar, krona och markörer. De är inte homogena utan är ett lager på ca 20 mikron som är pålagt på enklare material, tex mässing. Men det är betydligt tjockare än elektropläterat och kan tom tillåta gravering. Men risken finns att överpolering vid upprepad polering, kan gå igenom guldlagret.
Märkningen på min klocka och länken ger: boetten märkt 3407, vecka 34 2007 och armbandet 3607 dvs vecka 36.
Samma år var jag också på jakt efter ett fickur att ha till fracken. Då det dök upp en annons på eBay-uk om ett Breitling-"hunter" fickur, bjöd jag friskt och vann den.
När jag väl fick hem den så gick den naturligtvis inte. Fjädern behövde bytas och service i övrigt krävdes, vilket den fick hos Åke Falks i Stockholm.
Lite efterforskning på uret visade dock att detta inte alls var en riktig Léon Breitlingklocka.Den är ju märkt Breitling-Laederich vilket troligen var en farbror till Léon eller tom farfar. Tillverkningen av dessa ur började någon gång på mitten av 1800-talet och min klocka bör ha varit tillverkad någon gång runt 1860. Detta har jag komit fram till genom att ha letat på nätet och jämfört andra Breitling-Laederichklockor, deras serienummer och uppskattade tillverkningsår.
Léon Breitling startade som bekant sin verksamhet 1884.
Det är i alla fall ett utsökt 18 karat guldur i 38 mm med uppdragning i kronan.
Och med detta avslutar jag så denna veckas klockfilosoferande. Tack för mig.
Detta blir lite konstigt då jag avslutar veckan med hur det började, men vad sjutton, det får bli så...
Klocksuget började som vi redan konstaterat, på gamla dagar och 2008 letade jag efter något roligt. Utan att egentligen läst på så mycket hade jag fastnat för Breitling. Tyckte om deras bakgrundshistoria och ikonen Navitimer som jag skrev om i måndags.
På den tiden fanns det en näthandlare vid namn Klockgiganten i Sverige AB som drevs av en ensam kille vid namn Mathias. Han hade fått tillbaka en Breitling Chrono Cockpit av en kund som trodde att han köpt en Chronomat. Nu blev inte Mathias av med denna Cockpit, behövde väl få loss kapital, så han hade satt ner priset till halva listpriset. Då jag hade förälskat mig vid klockan redan på bild så bestämde vi möte och jag provade klockan. För någon som aldrig betalt mer än en tusenlapp för någon klocka är även det superfina priset 30k mycket pengar. Kräver ett mentalt accepterande, även frugans acceptans. Men så slog jag till och klockan var min.
En anledning till att jag föll för den är bla storleken. Med sina 39 mm och 14,8 tjock så är den lagom stor för min arm, tänkte jag. Det var innan jag kommit till insikt om att även stora klockor funkar.
Chrono Cockpit var på den tiden, tillverkades mellan 2005-2010, lillebror till Chronomaten. Den är vattentät till 100 m och har inte skruvade kronografknappar. Chronomat klarar 300m och har skruvade knappar, den var då 43,7 mm. Men båda var utrustade med Breitlings B13-verk som baserades på ETA Valjoux 7750. Senare ersattes Chrono Cocpit med Chrono Galactic.
Men jag är löjligt förtjust i kombinationen blått-gult så med sin blå tavla med guldinlägg kombinerat med tvåtons stål/guld länk och boett tycker jag den ger ett mycket vackert helhetsintryck.
På denna tycker jag dessutom att romerska index är perfekt. Måste erkänna att det tog ett tag innan jag reagerade på de fyra strecken för 4:an. Var tvungen att googla först för att konstatera att det var ok, vilket det är.
Klockan har en gångreserv på 42h, safirglas och en dykarring som går moturs.
Ringen har de fyra guldmarkörerna vid 12-3-6-9 som är så irriterande för att allting fastnar i dem, typsikt Breitling. Armbandet är den supersköna pilotlänken. Bretling gör helt klart några av marknadens bästa länkar.
Kan ju nämna lite om guldet på länk, tryckknappar, krona och markörer. De är inte homogena utan är ett lager på ca 20 mikron som är pålagt på enklare material, tex mässing. Men det är betydligt tjockare än elektropläterat och kan tom tillåta gravering. Men risken finns att överpolering vid upprepad polering, kan gå igenom guldlagret.
Märkningen på min klocka och länken ger: boetten märkt 3407, vecka 34 2007 och armbandet 3607 dvs vecka 36.
Samma år var jag också på jakt efter ett fickur att ha till fracken. Då det dök upp en annons på eBay-uk om ett Breitling-"hunter" fickur, bjöd jag friskt och vann den.
När jag väl fick hem den så gick den naturligtvis inte. Fjädern behövde bytas och service i övrigt krävdes, vilket den fick hos Åke Falks i Stockholm.
Lite efterforskning på uret visade dock att detta inte alls var en riktig Léon Breitlingklocka.Den är ju märkt Breitling-Laederich vilket troligen var en farbror till Léon eller tom farfar. Tillverkningen av dessa ur började någon gång på mitten av 1800-talet och min klocka bör ha varit tillverkad någon gång runt 1860. Detta har jag komit fram till genom att ha letat på nätet och jämfört andra Breitling-Laederichklockor, deras serienummer och uppskattade tillverkningsår.
Léon Breitling startade som bekant sin verksamhet 1884.
Det är i alla fall ett utsökt 18 karat guldur i 38 mm med uppdragning i kronan.
Och med detta avslutar jag så denna veckas klockfilosoferande. Tack för mig.
!!!
