Whedda
Rolex
Tisdag – Sportklockan som kom att bli en av tidernas mest ikoniska dressur.
Jag vet att sen sekunden jag blev sådär oroväckande intresserad av klockor har en kostymklocka varit min stora favorit...
Patek Philippe Calatrava i all ära men trots att modellen mer eller mindre definierade hur en kostymklocka skulle se ut har den rena estetiken inte varit tillräckligt spännande för att motivera det ganska signifikativa pris dessa faktiskt betingar i såväl nytt som begagnat utförande. Nä min favorit var en annan modell, från en annan av de mest framträdande urverksleverantörerna och klocktillverkarna i den Schweiziska industrin. Ett företag som lyckats med bedriften att både erbjuda prisvärda klassiker såväl som några av branschens mest avancerade modeller. Jag talar förstås om Jaeger LeCoultre och klockan som står i fokus idag är den ikoniska Reverson. För att förstå vad som lockat fram detta romantiska skimmer över modellen bör man känna till lite av dess ursprung.
Idén till Reverson lades till grund 1930 i brittiska kolonierna i Indien där hästpolo var en mycket populär sport. Sporten var till skillnad mot vad många tror ganska våldsam och det var inte ovanligt att dåtidens ganska känsliga klockor fick stryka med efter att glaset krossats av en svingande klubba. Det var affärskollegorna Cesar de Trey och Jacques LeCoultre som insåg att det fanns en efterfrågan och stor potential i en klocka vars glas kunde skyddas mot stötar från utsidan genom att vändas inåt. Med hjälp av ingenjören René-Alfred Chauvot utvecklade man vad som kom att bli världens första Reverso under våren 1931.
Konstruktionen var briljant. Genom att placera den rektangulära boetten i en vagga av stål där boetten enkelt kunde glida i sidled tack vare ett spår i boettens sidor kl 12 och 6. När klockan skjutits i sidled kunde den således flippas över för att sedan fästas med baksidan utåt.
Kom ihåg att detta var en tid långt före Submariners, Seikos och stryktåliga beaters. Storleken på uren var måttligt tilltagna och likväl som sporten klockan producerats för andades modellen osviktande elegans. Trots att det faktiskt rör sig om en av världens första specifika sportklockor. Historien slutar såklart inte där och hade Reverson endast blivit populär hos Polospelare hade den nog knappast varit en av historiens största ikoner.
Populariteten spred sig även från sportens utövare till sportens besökare samt fler och fler filmstjärnor började dyka upp med en Jaeger LeCoultre Reverso på handleden (inte helt olikt populäriteten hos Rolex Sportmodeller ungefär 30-40 år senare). Trots detta var det en tuff period som skulle gå modellen till mötes och Jaeger LeCoultre bestämde sig för att skrota modellen under 1940-talet. Hade det inte varit för en tillfällighet att man fann en rad gamla boetter i företagets fabriker under 1970-talet och bestämde sig för att förse dessa med verk vilket blev en stor succé hade märket förmodligen inte återlanserat modellen i mitten av 80-talet.
Vad som först och främst lockade mig med modellen är såklart dess spännande sportarv och finurliga ingenjörskonst men även den närmast perfekt utformade Art Deco boetten. Problemet var bara att originalstorleken; Classique är med moderna mått mätt väldigt liten.
Missförstå mig inte här...Jag själv förespråkar absolut inte större klockor och har inte heller handlederna att bära upp dem. Men Classique är till och med för liten för mig. Som tur är hade Jaeger LeCoultre 1991 lanserat en ny modell som gick under namnet Grande Taille. Man hade biffat upp boetten en smula i såväl höjd som bredd och längd till ca 26x42mm med en höjd på ca 10mm. Klockan hade även försetts med det mekaniska inhouseverket 822 och fick för första gången en subsekundvisare klockan 6.
Originalet dvs Classique hade likt Royal Oak och Nautilus ingen sekundvisare alls. Även om jag inte hade provat Grande Taille vid denna tidpunkt var jag helt övertygad om att det var rätt val. Vad som stod som nästa hinder var ju det ganska höga nypriset på ca 55 000kr. Då jag aldrig varit och aldrig lär bli en förkämpe för nytt framför gammalt föll valet på en välbevarad liten Reverso GT från 2006 av referensen 270.862. Modellen dök upp hos en grekisk handlare och efter några snabba mail om där såväl pris som skicket diskuterades samt en 12 månaders garanti utfärdades var betalningen gjord och klockan på väg mot Sverige med Fedex.
Resultatet var över förväntan. Modellen sitter i mina ögon perfekt på även lite tunnare handleder och är trots sin eleganta utformning väldigt mångsidig. På tillverkarens originalband i struts får man en sportig men sofistikerad klocka som fungerar utmärkt till lediga bomullsbyxor, shorts eller varför inte t-shirt under sommaren.
Monterar man istället på ett exklusivt band i svart alligator eller stingrocka får man en av världens vassaste smokingklockor. Och om någon av en anledning kommer fram för att (felaktigt) påtala att man minsann inte bär klocka till smoking med motiveringen – "Man ska inte bry sig om tiden när man är på fest" flippar du således bara runt boetten ett halvt varv, exponerar det ingraverade långfingret på bakboetten och tackar för visat intresse...
Morgondagens klocka ur samlingen blir något helt annat...
Jag vet att sen sekunden jag blev sådär oroväckande intresserad av klockor har en kostymklocka varit min stora favorit...
Patek Philippe Calatrava i all ära men trots att modellen mer eller mindre definierade hur en kostymklocka skulle se ut har den rena estetiken inte varit tillräckligt spännande för att motivera det ganska signifikativa pris dessa faktiskt betingar i såväl nytt som begagnat utförande. Nä min favorit var en annan modell, från en annan av de mest framträdande urverksleverantörerna och klocktillverkarna i den Schweiziska industrin. Ett företag som lyckats med bedriften att både erbjuda prisvärda klassiker såväl som några av branschens mest avancerade modeller. Jag talar förstås om Jaeger LeCoultre och klockan som står i fokus idag är den ikoniska Reverson. För att förstå vad som lockat fram detta romantiska skimmer över modellen bör man känna till lite av dess ursprung.
Idén till Reverson lades till grund 1930 i brittiska kolonierna i Indien där hästpolo var en mycket populär sport. Sporten var till skillnad mot vad många tror ganska våldsam och det var inte ovanligt att dåtidens ganska känsliga klockor fick stryka med efter att glaset krossats av en svingande klubba. Det var affärskollegorna Cesar de Trey och Jacques LeCoultre som insåg att det fanns en efterfrågan och stor potential i en klocka vars glas kunde skyddas mot stötar från utsidan genom att vändas inåt. Med hjälp av ingenjören René-Alfred Chauvot utvecklade man vad som kom att bli världens första Reverso under våren 1931.
Konstruktionen var briljant. Genom att placera den rektangulära boetten i en vagga av stål där boetten enkelt kunde glida i sidled tack vare ett spår i boettens sidor kl 12 och 6. När klockan skjutits i sidled kunde den således flippas över för att sedan fästas med baksidan utåt.
Kom ihåg att detta var en tid långt före Submariners, Seikos och stryktåliga beaters. Storleken på uren var måttligt tilltagna och likväl som sporten klockan producerats för andades modellen osviktande elegans. Trots att det faktiskt rör sig om en av världens första specifika sportklockor. Historien slutar såklart inte där och hade Reverson endast blivit populär hos Polospelare hade den nog knappast varit en av historiens största ikoner.
Populariteten spred sig även från sportens utövare till sportens besökare samt fler och fler filmstjärnor började dyka upp med en Jaeger LeCoultre Reverso på handleden (inte helt olikt populäriteten hos Rolex Sportmodeller ungefär 30-40 år senare). Trots detta var det en tuff period som skulle gå modellen till mötes och Jaeger LeCoultre bestämde sig för att skrota modellen under 1940-talet. Hade det inte varit för en tillfällighet att man fann en rad gamla boetter i företagets fabriker under 1970-talet och bestämde sig för att förse dessa med verk vilket blev en stor succé hade märket förmodligen inte återlanserat modellen i mitten av 80-talet.
Vad som först och främst lockade mig med modellen är såklart dess spännande sportarv och finurliga ingenjörskonst men även den närmast perfekt utformade Art Deco boetten. Problemet var bara att originalstorleken; Classique är med moderna mått mätt väldigt liten.
Missförstå mig inte här...Jag själv förespråkar absolut inte större klockor och har inte heller handlederna att bära upp dem. Men Classique är till och med för liten för mig. Som tur är hade Jaeger LeCoultre 1991 lanserat en ny modell som gick under namnet Grande Taille. Man hade biffat upp boetten en smula i såväl höjd som bredd och längd till ca 26x42mm med en höjd på ca 10mm. Klockan hade även försetts med det mekaniska inhouseverket 822 och fick för första gången en subsekundvisare klockan 6.
Originalet dvs Classique hade likt Royal Oak och Nautilus ingen sekundvisare alls. Även om jag inte hade provat Grande Taille vid denna tidpunkt var jag helt övertygad om att det var rätt val. Vad som stod som nästa hinder var ju det ganska höga nypriset på ca 55 000kr. Då jag aldrig varit och aldrig lär bli en förkämpe för nytt framför gammalt föll valet på en välbevarad liten Reverso GT från 2006 av referensen 270.862. Modellen dök upp hos en grekisk handlare och efter några snabba mail om där såväl pris som skicket diskuterades samt en 12 månaders garanti utfärdades var betalningen gjord och klockan på väg mot Sverige med Fedex.
Resultatet var över förväntan. Modellen sitter i mina ögon perfekt på även lite tunnare handleder och är trots sin eleganta utformning väldigt mångsidig. På tillverkarens originalband i struts får man en sportig men sofistikerad klocka som fungerar utmärkt till lediga bomullsbyxor, shorts eller varför inte t-shirt under sommaren.
Monterar man istället på ett exklusivt band i svart alligator eller stingrocka får man en av världens vassaste smokingklockor. Och om någon av en anledning kommer fram för att (felaktigt) påtala att man minsann inte bär klocka till smoking med motiveringen – "Man ska inte bry sig om tiden när man är på fest" flippar du således bara runt boetten ett halvt varv, exponerar det ingraverade långfingret på bakboetten och tackar för visat intresse...
Morgondagens klocka ur samlingen blir något helt annat...
